Barnfamiljerna i Göteborg som polisen stormade in hos hösten 2010 och de tre personer som greps i samband med Konstbiennalens invigning höstas är några av de personer som felaktigt pekats ut som terrorister den senaste tiden. 

Enligt Janne Flyghed, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, som studerat terrorlagstiftning i många år, har ungefär 18 åtal gällande terrorism väckts sedan lagen infördes år 2003. Endast två av dessa åtal har lett till fällande dom.

Det kan också finnas ett mörkertal av förundersökningar gällande terrorism, som aldrig har lett till åtal.

– Att det finns ett flertal fall, men bara två är fällda visar att polis och åklagare haft för dåligt på fötterna och polisen har agerat på för lösa boliner. Men jag tycker man ska rikta sökljuset mot politikerna som har stiftat en så luddig lag, säger Janne Flyghed.

Luddigheten består i en mycket vag definition av terrorism, enligt Flyghed.

– Det finns inget som säger att en politisk demonstration som blir våldsam inte kan definieras som terrorism.

Terrorlagstiftningen har gett polisen utökade befogenheter när det gäller tvångsmedel, vilka påverkas av straffskalan för det misstänkta brottet. Det kan exempelvis vara lättare för polisen att få igenom telefonavlyssning om om de pekar på terrormisstanke, enligt Flyghed.

– Brott som misshandel, kidnappning och mord var straffbara redan innan terrorlagen, men om man har terroristmotiv skärps straffskalan och möjligheten till polisiära åtgärder. Om man jobbar som polis och plötsligt har möjlighet att ingripa på lösare boliner, så gör man det.

Terrorlagen har också genom sin vaga skrivning öppnat upp för ”guilt by association”, att skuldbeläggas för något man associeras med.

– Om man till exempel stöder al-Shabab misstänkliggörs man, vilket är lika befängt som att jag skulle anklagas för att vara huligan för att jag håller på IFK Göteborg. Problemet är också att det är en viss befolkningsgrupp som utsätts för "guilt by association".

– Det är en extrem överrepresentation gällande misstankar mot personer med muslimsk eller islamsk koppling, säger Flyghed.

– Efter Breiviks dåd misstänkliggjordes inte alla högerextrema norrmän och i media beskrevs Breivik inte som en terrorist. Personer som är mörka i håret blir terrorister och andra blir massmördare eller möjligen sjuka. Vi är fast i stereotyper, där terrorister sällan uppfattas vara någon av sina egna.

Den nuvarande terroristlagen i Sverige infördes 2003, efter att ett rambeslut tagits inom EU. Janne Flyghed pekar på hur terroristlagen stressades fram efter attentatet mot World Trade Center den 11 september 2001.

– Jag har följt den internationella diskussionen om terroristlagar i flera decennier, då man inte kunnat enas om begreppet terrorism eftersom något som ena sidan tycker är en befrielsekamp tycker andra sidan är terrorism.

– Men efter 30 års diskussion utan att komma överens kunde man plötsligt efter den 11 september enas om begreppet på runt sju veckor. Det var en moralisk paniksituation.

Det började med att USA:s dåvarande president George W Bush den 26 oktober 2001 skrev ett brev till EU-kommissonens dåvarande ordförande Romano Prodi, i vilket Bush listade 41 punkter som han ville att EU skulle ställa upp på i kriget mot terrorismen. Flertalet av punkterna infördes i EU:s rambeslut om straff för terroristbrott.

– I Sverige var vi skyldiga att implementera dessa, eftersom vi har sålt ut delar av beslutanderätten i straffrätt och processrätt, säger Janne Flyghed.

– Terroristlagen borde tas bort, men det går inte eftersom vi är med i EU.

Även den gamla svenska terroristlagen från 1973 är problematisk, enligt Flyghed.

– Den riktas enbart mot utländska medborgare, vi är unika med att ha en sådan lag som ger signaler om att utländska medborgare är bad guys.

Janne Flyghed menar att lagen i sin nuvarande form kan ge ödesdrigra konsekvenser.

– Personer ur vissa grupper kommer bli trakasserade och misstänkliggjorda. Det kan spä på främlingsfientligheten i samhället, vilket är mycket olyckligt.