2010 skulle 20 procent av all jordbruksmark i Sverige odlas med ekologiska metoder. Detta var ett mål som riksdagen beslutade om 2005. För att öka efterfrågan på ekologisk mat från svenska bönder satte man även upp ett annat mål: att 25 procent av den mat som köps in av kommuner och landsting skulle vara ekologisk 2010. Dessa mål uppfylldes bara till hälften och har sedan dess förlängts till 2013.

Tanken är att en ökad konsumtion av ekologisk mat inom den offentliga sektorn ska göra det lättare för svenska bönder att ställa om till ekologisk produktion. Men hur effektiv denna metod är ifrågasätts nu i en ny rapport från Agrifood economics center.

Rapporten pekar bland annat på att en stor del av det som konsumeras inom den offentliga sektorn tillverkas utomlands. Därför menar man att ökad konsumtion av vissa ekologiska produkter inte nödvändigtvis påverkar jordbruken i Sverige.

– Man upphandlar varor som i princip bara kan importeras, till exempel kaffe och bananer, som inte stimulerar svenskt jordbruk, säger forskaren Christian Jörgensen, som skrivit rapporten.

Eftersom ekologisk mat är dyrare än annan mat menar Christian Jörgensen att kostnaderna också ökar avsevärt för kommuner och landsting. Han uppskattar att 12,3 procent av livsmedlen i den offentliga konsumtionen var ekologiska 2010. Detta beräknas ha gett en merkostnad på cirka 200 miljoner kronor jämfört med om man köpt vanlig mat.

– Skulle man gå upp till 25 procent rör det sig sannolikt om runt 500 miljoner kronor, säger han.

Dessa pengar skulle enligt rapporten ha en större effekt om de användes på andra sätt.

– Sannolikt påverkar man mer om man ger pengar direkt till jordbruket, säger Christian Jörgensen.

Istället för att sätta upp mål om ökad offentlig konsumtion tycker han att regeringen borde se över sina stödåtgärder till jordbruket. Han menar också att ökad offentlig konsumtion i första hand gynnar de jordbruk som redan har en ekologisk produktion, inte de som skulle vilja ställa om.

Sofia Jöngren är politiskt sakkunnig hos landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C). Hon säger att mer ekologisk mat inom offentliga sektorn inte är något regeringen längre strävar efter.

– I dag är det inte efterfrågan som släpar efter utan produktionen.

Hon menar att det inom det så kallade Landsbygdsprogrammet finns ett bra stöd till bönder som vill börja med ekologisk produktion. Det är främst detta stöd som utgör regeringens påtryckningsmedel.

– Det vi gör är att uppmuntra bönderna till att ställa om. Men bönderna måste också vilja ställa om – vi tvingar ju ingen, säger Sofia Jöngren.

Jens Holm (V), ledamot i miljö- och jordrbuksutskottet, tycker dock att regeringen skulle kunna göra mer.

– Utifrån ett ekologiskt perspektiv är regeringens politik ett fiasko, säger han.

Han ser ingen motsättning mellan att ha krav på ökad ekologisk konsumtion i offentliga sektorn och att ha riktade stöd direkt till jordbruket. Jens Holm tycker att båda dessa styrmedel behövs.

Tidigare fanns ett direktstöd till ekologiska bönder på 25–30 miljoner kronor som den borgerliga regeringen avskaffade. Det stödet vill Vänsterpartiet återinföra. Men det allra viktigaste är, enligt Jens Holm, att återinföra den skatt på konstgödsel som även den avskaffades av den borgerliga regeringen 2006.

– De jordbrukare som smutsar ner mest ska också betala för det som de smutsar ner, säger han.

En skatt på konstgödsel fungerar enligt Jens Holm som påtryckning för att få fler jordbrukare att ställa om. Dessutom får man in pengar som kan satsas på det ekologiska jordbruket.

Enligt Jens Holm drog staten in 400 miljoner kronor per år på denna skatt innan den avskaffades.