Fria Tidningen

Forskaren som lär sig om mänskliga relationer genom sopan

Nigerianen Onyanta Adama-Ajonye letar i sin forskning bland soporna. Hon har funnit att den befolkning som makthavarna förbiser återvinner sopor mer effektivt än kommunen.

För Onyanta Adama-Ajonye spelar sopor en avgörande roll. Aluminiumburkar, glasflaskor och plastbehållare är för henne inte bara skräp. Det är handlingsvaror och ett motiv för låginkomsttagarna i den nigerianska staden Kaduna att sopsortera.

Hon följer sopans väg från att den slängs, tills att den plockas upp av ett barn på gatan eller köps av en äldre sopplockare från ett hushåll, innan den säljs till en mellanhand som i sin tur går med den till en agent. Agenten låter sopan transporteras med en lastbil som ska till Nigerias största stad Lagos. Där släpps den av vid en återvinningsstation.

Men inte alla sopor hamnar där.

I Kaduna låter kvinnorna smeder smälta metallen från det uttjänta kokkärlet och skomakaren göra nya skor av lädret, som sedan säljs på marknaden. Mellanhanden kan med de rätta kontakterna hoppa över agenten och gå direkt till industrin där han byter tomflaskorna mot överbliven metall eller säljer dem.

– Sopplockaren och mellanhanden är beroende av varandra. Mellanhanden och agenten är beroende av varandra. Agenten och återvinningsstationen är beroende av varandra. Utan den kedjan skulle de fattiga som inte har någon kommunal sophämtning bara dumpa skräpet. Men eftersom de kan tjäna pengar på soporna sorterar de det istället, säger Onyanta Adama-Ajonye.

När jag träffar henne den 21 december är det bara en vecka sedan hon kom tillbaka från Nigeria. Hon har ägnat två månader åt fältstudier kring den informella sektorns avfallshantering och var en stor del av tiden i Kaduna, en stad i norra Nigeria med ungefär lika många invånare som Stockholm. 30 år tidigare läste hon geografi på universitetet i den närbelägna staden Zaria.

Kadunas betydelse som industri- och handelscentrum minskar. De senaste åren har investerare flyttat till Abuja. Stadens nedgång är främst en effekt av den ekonomiska krisen och religiösa konflikter i regionen.

En del fabriker finns trots allt kvar. De producerar öl, läsk, byggnadsmaterial och hushållsredskap. Enligt officiella källor produceras dagligen i Kaduna 2,1 ton biologiskt nedbrytbara sopor och 8,2 ton som inte kan brytas ned biologiskt.

Kommunen kontrakterar privata entreprenörer som hämtar soporna från 65 procent av stadens invånare. De mindre välbärgade, resterade 35 procent, utelämnas. Adama-Ajonye, som har lång erfarenhet av befattningar inom offentliga organ, återger vad hon hörde en politiker säga i Nigerias huvudstad Abuja, där hon 2007 studerade sopornas färd:

”Den här staden är inte för de fattiga. De som inte klarar sig får flytta tillbaka till sina byar.”

Onyanta Adama-Ajonye har under året som gått förstärkt en motsatt syn.

– Medan kommunpolitiker och religiösa ledare i Kaduna förklarat krig mot de tiggare som skickats iväg av sina föräldrar för att studera i koranskolor, har jag besökt ett tvårumshus byggd av 14 000 platsflaskor. En icke-statlig organisation erbjöd tiggarna det dubbla mot vad de dagligen skramlade ihop om de hjälpte till med bygget. Nu finns planer på att konstruera klassrum av samma material.

Hon uppmanar det lokala styret att erkänna och inkludera detta sociala kapital.

– De utgör arbetskraft. De ingår i komplexa kedjor. De samlar, sorterar och återvinner sopor. De bidrar till näringslivets efterfrågan på råmaterial. Allt detta behöver staden. Vad staden inte behöver är att dess två avfallsstationer bara växer och växer.

Det är av den här anledningen Onyanta Adama-Ajonye har ägnat så mycket energi åt sopor under 2011. För henne avgör sopans synlighet om regeringen tar ansvar. Den är också en tydlig indikation på människors hälsa och miljöns tillstånd.

– Sopplockarna andas in giftiga gaser när de bränner avfallet i jakt på koppartråd.

Även kommunanställda är inblandade i detta sophanteringssystem, som existerar utan att erkännas. Sopbilschaufförerna säljer själva en del av skräpet de hittar.

– Det tjänar de mer på än på att köra sopbil.

En insikt hon bär med sig från året är att människan ännu inte har kommit på ett sätt att agera utanför staten. Även om samhällets behov kanaliseras till icke-statliga organisationer och privata företag behöver någon reglera och kontrollera tjänsterna.

– Jag har funderat mycket på om jag tycker det är bra eller dåligt att de jag träffade i Kadunas fattiga stadsdelar inte hade någon förväntan på sina förtroendevalda. De är självständiga, drivna och uppfinningsrika. Samtidigt har de en närmast apatiskt inställning till gemensamma behov. De låter bygga sina egna hus, drar själva in elen och skapar sina egna ekonomiska system. Om relationen mellan dem och staten blir ännu svagare kan det leda till kollaps.

Den fråga som Onyanta Adama-Ajonye egentligen kan summera hela sin nuvarande forskning med är: Varifrån ska materialet till återvinningsstationerna komma när produktionsbehoven ökar?

Den frågan har hon också ställt i möteslokaler med nigerianska beslutsfattare och svenska företagare. De har talat om den officiella sektorns roll. Hon har påmint dem om de andras aktivitet, som inte går att sopa undan.

Adama-Ajonye är hemma i Uppsala igen. Snart återvänder hon till Lagos. 2012 deltar hon i ett forskningsprojekt som sker i flera stora städer. Forskarna ska från varsitt håll undersöka hur de fattiga påverkas när vägar bereds, land tas i anspråk och invånare tvingas flytta för megastädernas tillväxts skull.

– Kommer de att ha någon plats i en av världens snabbast växande städer? är frågan hon ska hantera.

Hon fortsätta också att fördjupa sig i sophanteringskedjan och ska titta närmare på könsrollerna.

– Till skillnad från i Kaduna har jag sett kvinnor plocka skräp i Lagos. Jag vill ta reda på om de liksom männen säljer det vidare.

På väg mot återvinningsstationen såg hon män böja sig mot marken.

– En mellanhand förklarade att de tog vara på avfallet som ramlat av lastbilarna. Han sade att om jag kom på kvällen skulle jag också få se kvinnor plocka. Det är då de flesta lastbilarna kommer och konkurrensen om soporna minskar.

I Kaduna är kvinnan bara närvarande innan avfallet får något värde, eller när avfallet omvandlats till en bruksvara, som när hon bearbetar smedens grovt gjutna kokkärl. Pengarna håller mannen i.

– Den här gången vill jag stanna till och fråga kvinnorna i Lagos varför de letar bland sopbergen. En förklaring kan vara att en jättestad är mindre traditionsbunden, medan en plats som Kaduna fortfarande präglas av religiösa normer. .

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Upptrappat våld i Kazakstan

Minst 14 personer har dött och 83 skadats som en följd av helgens sammandrabbningar mellan polis och arbetare i Kazakstan.

Fria Tidningen

Ilska mot polisen spred upploppen

I veckan presenterades första delen av den mest omfattande studien som gjorts om sommarens upplopp i Storbritannien. 30 forskare har intervjuat 270 kommuninvånare i flera brittiska städer. "De intervjuade har känt sig orättvist behandlade och diskriminerade av polisen", säger kriminologiprofessorn Tim Newburn som lett studien.

Fria Tidningen

Cannabis kan bli lagligt i Köpenhamn

Köpenhamn kan bli den första staden i Europa där cannabis är lagligt att både odla, sälja, köpa och bruka. Kommunfullmäktige har redan godkänt förslaget. Parlamentet fattar beslut i början av nästa år.

Fria Tidningen

”Ogaden – ett enda stort fängelse”

Rättegången mot de svenska journalisterna Martin Shibbye och Johan Persson har inletts i Etiopiens huvudstad Addis Adeba. De greps i Ogaden där militären begår övergrepp mot befolkningen och utländska företag exploaterar naturtillgångar. Fria har träffat tre exiletiopier som alla vittnar om missförhållanden.

– Ogaden är ett enda stort fängelse, säger Abdirahman Mahdi från seperatiströrelsen ONLF.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu