Men nu, liksom under den långa dödskampen, kommer krav från facken i synnerhet och vänstern i allmänhet på att staten ska gå in och rädda verksamheten. Unionen vill till exempel se fortsatt utveckling av fordonsindustrin samt flyg- och rymdteknik. Inget vore mer galet. Alliansregeringen med Maud Olofsson i spetsen har inte gjort många rätt genom åren, men att de lät bli att pumpa in pengar i Saab är undantaget som bekräftar regeln.

Andra, mer röd-grönt inriktade, vill se att staten tar över och använder Saab som ett verktyg i en grön omställning. En statlig massproduktion av vindkraftverk, solfångare, tåg eller spårvagnar. Det vore onekligen en snygg symbolik om förstörelsefabriken Saab gjordes om till en fabrik för ekologisk omställning. Om det skulle vara möjligt och vettigt är dock en helt annan sak och inget som varken undertecknad, alla de som för fram förslagen eller politikerna kan bedöma.

Därför bör det inte heller vara politiska beslut att göra en sådan satsning och än mindre något som staten bör vara huvudman för. Låt istället de anställda ta över, om de tror på idéerna och ser möjligheter. Staten kan då använda de 450 miljoner som de nu avsatt till Trollhättan på att ge de anställda en inkomsttrygghet. Fördelningspolitik och att alla får en så rättvis del av kakan som möjligt ska vara statens ansvar, inte att driva företag eller sysselsättningspolitik.

Med en lönegaranti (medborgarlön) under starten skulle de anställda under trygga former få chansen att ta över verksamheten och ställa om den till ”grön” produktion.

Staten bör även se till att göra resurssnåla lösningar konkurrenskraftiga. Betydligt bättre än att satsa 6 miljarder på att göra E45 mellan Göteborg och Trollhättan till motorväg vore att köpa in vindkraftverk, solfångare, tåg eller spårvagnar från ett kooperativt drivet grönt Saab.

Men i grunden handlar det om att på ett helt annat sätt beskatta det som hotar vår framtid (i den mån de verksamheterna inte förbjuds). Styra över till hållbart genom en kraftig skatteväxling som gör att statens (kommunens och landstingens) inkomster kommer från skatt på naturresurser, produktion och konsumtion. Att inkomstskatt framöver bara finns kvar för höginkomsttagarna.

Om SAAB bedöms kunna rekonstrueras som ett grönt hållbart företag bör facken använda sin styrka för att ge de anställda möjlighet att ta över. Låna ut kapital och driva på regeringen för politiska beslut som ger hållbara förutsättningar.

Men varken fortsatt biltillverkning eller statligt ägande är rätt väg att gå. Då är det bättre att Saab får vila i frid och på det sättet bidra till att det finns något färre destruktiva jobb.