Under hösten som gått har man kunnat följa organisationen Occupy Wall Street och deras protester mot social och ekonomisk ojämlikhet. Som en löpeld spred sig protesterna över USA och snart även utanför landets gränser. Här hemma har det arrangerats kampanjer som engagerat tusentals människor att yttra sitt missnöje över de växande ekonomiska klyftorna i samhället.

Under samma period som protesterna startade i New York visades konstutställningen Living as form i en nedlagd saluhall på Manhattan. Utställningen, som var en sammanställning av socialt engagerad konst under de senaste tjugo åren, visade med tydlighet hur konsten många gånger ligger nära aktivismen. Här gick det att se verk av etablerade konstnärer som Ai Weiwei och Francis Alÿs. Bland de svenska deltagarna återfanns Elin Wikström.
Elin Wikström är förknippad med en socialt engagerad konst, vars syfte är att utforska människors samspel med varandra. Den relationella estetiken, som hon företräder, innebär att publiken tar en aktiv del i händelseförloppet och betraktarens reaktioner blir centrala. Hennes konst blir ett sätt att sätta igång ett samtal. Genom sina aktioner eftersträvar hon att ifrågasätta de normer och konventioner som styr vår vardag och som anses självklara i dagens samhälle.

Reaktionerna brukar inte vänta på sig när Wikström presenterar sina projekt. Förra året blev det mycket diskussioner i samband med hennes utställning Har hon inget vettigare att göra? Du då. Har du inget annat att hitta på än att stå och glo på henne? som visades på Alingsås konsthall. I en jättelik rödmålad box låg konstnären naken i en divan och läste. Projektet handlade om positiva och negativa attityder till böcker och läsning.

I ett annat uppmärksammat projekt bäddade hon ner sig i en säng på en stormarknad. Här handlade det som alltid hos Wikström om att etablera ett möte. Själva akten att handla får här en dubbel betydelse. För är det inte så att vi i matvaruaffärerna nästintill rör oss som sömngångare. Vi handlar, konsumerar, men vad Wikström eftersträvar är ett kritiskt handlande, ett ifrågasättande av de strukturer som styr oss utan att vi reflekterar över dessa.

Ett av Wikströms verk som GFT vill uppmärksamma med tanke på vårt konsumtionstema är Cool or lame? – ett projekt där Wikström bestämde sig för att förändra sin vardag på ett radikalt sätt.
– Uppgiften jag gav mig själv var att under ett år inte använda de köpte kläder jag hade och inte heller köpa några nya. Jag skulle enbart gå klädd i plagg som jag hade tillverkat själv. Undantaget var strumpor och skor, berättar Wikström, och tillägger att hon inte hade någon erfarenhet av att sy innan projektet genomfördes, endast det hon lärt sig i syslöjden i skolan. Men trots detta lyckades hon ganska bra med uppgiften.
– Få personer lade märke till att mina kläder inte var köpta förrän jag talade om det. Det var lättare att göra ett par jeans och en t-shirt och en bikini och en vinterkappa som såg köpta ut än jag och många hade trott.

Efter att ha läst Naomi Kleins bok No Logo ville hon göra ett verk som reagerade på hur ett klädesplaggs värde i allt högre utsträckning berodde på vilken logga som prydde plagget.
– När vi köper ett par jeans till exempel består priset mest av företagets utgifter för marknadsföring av plagget och minst av kostnaden för tillverkning och transport. Alltså, det är loggan som kostar, förklarar Wikström.
– En annan aspekt som jag ville diskutera var hur detta i sin tur leder till att rollen som medborgare förvandlas till konsument då företagen i allt högre grad tar över produktionen av symbolvärdet och kulturella värden. Experimentet med att skapa en ettårig ”no-logo/do-it-yourself garderob” var ett medvetet grepp för att trigga igång ett kritiskt samtal om loggorna, marknaden och motståndet.

En annan influens för verket var sociologen Manuel Castell och dennes begrepp projektidentitet. Det som skiljer projektidentiteten från identitetsskapande i allmänhet, är att den är baserad på viljan att bli något som ännu inte finns definierat och att bli denna av egen kraft. Projektidentiteten är ny, omdefinierande och tillfällig. Den är ett försök att undvika att ens åsikter och livsstil i längden stelnar i sin form, kommersialiseras och blir lika inrutade som det som uppfattas som mainstream.

Med Cool or lame? ville Wikström undersöka vad som sker om hon prövade något som är totalt främmande. Frågeställningen hon vill föra över till den som möter hennes verk är helt enkelt att fundera över vad var och en kan göra för att förändra sina invanda livsmönster.
När Wikström visade verket erbjöds besökarna en muntlig presentation av projektet, och den avslutande frågestunden ledde ofta till livliga diskussioner.
– Det visade sig finnas ett stort behov att prata om hur styrd vår tillvaro har blivit av varumärken och hur vi kan vara säkra på att våra begär är autentiska. De flesta i publiken hade dålig koll på klädmarknaden, vilken miljöbov den är, varför våra kläder sys i låglöneländer och hur svåra arbetsförhållandena är för arbetarna i klädfabrikerna, säger Wikström, och berättar att projektet fick en naturlig fortsättning.
– Mitt nästa konstprojekt var att jag skapade en kommunikationslänk mellan kunder som handlar i H&M:s butiker i väst och sömmerskor som arbetar i fabrikerna i Asien där de tillverkas. Syftet var att diskutera etik och socialt ansvar i klädbranschen. Det projektet bidrog i sin tur till ett samarbete mellan två fackföreningar, i Stockholm och Phnom Penh, för att förbättra sömmerskornas arbetsvillkor.

Du jobbar med ett ifrågasättande av rådande strukturer och normer i din konst. Varför är konsten ett effektivt sätt att skapa skillnad och förändra rådande strukturer?
– Metoden att lära genom att göra intresserar mig. Kunskapen är en väsentlig del av vår identitet. Den är något som måste inhämtas både passivt och aktivt. Den är inget fixerat utan måste införlivas i det inre av varje människa och ageras. Det vanligaste sättet att konstruera en identitet är att infoga sig och ta till sig en färdig identitet från det kulturella mönster man lever i. En annan väg är att temporärt utforska en annan roll eller livsstil som avviker från normen. Om alla tog ett år av sitt liv och utforskade tillvaron på det sättet tror jag att skulle världen skulle se annorlunda ut.