Med Carema-affären har fokus åter igen hamnat på vinsterna i privata företag vars verksamhet som finansieras med skattemedel. Och återigen hamnar stridslinjen mellan privat och offentligt driven skola, omsorg och vård. Det är sorgligt att debatten inte kommit längre.

Det är svårt att förstå varför det skulle vara värre att ta ut vinster på omsorg eller utbildning än att göra det på att till exempel tillverka och sälja vapen. I båda fallen är staten i högsta grad inblandad i finansieringen, men det är bara i det senare fallet som debatten är högljudd. Och nog måste det alltid vara värre att tjäna pengar på dödande än på att ta hand om barn?

Problemet är därför egentligen inte vinster inom vård, omsorg och skolor, utan vinster generellt. Att företag och verksamheter inte drivs för att man vill bidra med något, utan för att man vill tjäna så mycket pengar som möjligt.

Det säger sig självt att en verksamhet som inte primärt är till för verksamhetens innehåll inte heller blir optimal. I vissa fall blir den riktigt dåligt utförd, som i Carema-fallet. I andra fall borde den inte ha blivit utförd alls och skulle inte heller blivit det om det inte vore för vinsten, som när Bofors tillverkar och säljer vapen.

Det är faktiskt svårt att komma på någon verksamheten där vinsten i sig är motiverad eller bidrar till något positivt.

Det finns inget som säger att företag behöver välja mellan att gå med vinst eller med förlust. Det går utmärkt att bara gå runt. Att låta alla inkomster som kommer in gå tillbaka till verksamheten.

Likväl som det enda syftet med offentligt driven verksamhet kan vara att driva den på ett bra sätt, och gå runt med en viss mängd pengar, kan ett företags syfte vara det. Vanligast är det i kooperativa sammanhang. Men det finns även andra exempel på idéburna företag inom den sociala ekonomin där det är verksamheten i sig som är målet, inte vinsten.

Problemet med offentligt driven verksamhet är att utformandet av den hamnar långt ifrån de som berörs och vi får en likriktning som inte tar hänsyn till att människor är olika och har olika behov. Vi invånare får helt enkelt väldigt lite möjlighet att påverka och utforma den verksamhet som vi är del av. Därför behövs verksamheter som inte styrs av statliga byråkrater och blå-grön-röda politiker. Problemet blir dock det samma när verksamheterna tas över av multionationella storföretag. De kan till och med finnas längre bort än kommunen, landstinget och staten.

Vi behöver alternativ som ersätter såväl offentlig som kommersiell vård, omsorg och skola. Det behövs verksamheter som byggs underifrån av brukare och producenter, utan annat intresse än verksamheten i sig. Kooperativ, gemenskapsföretag och samhällsentreprenörskap i diverse former.

Vänstern har generellt varit negativ till alla former av alternativ till offentlig verksamhet och desperat kramat storskaliga statliga lösningar. Men nu kanske vi ser tecken på att det kommer att ändras. Socialistiska läkare har till exempel bjudit in stockholmarna att tillsammans med dem starta en kooperativ vårdcentral. På sin hemsida skriver de att ”vården behöver demokratiseras underifrån. Därför tar vi nu initiativet till en ny typ av vårdcentral som bygger på radikala idéer om delaktighet och solidaritet. Vår vårdcentral är en kooperativ vårdcentral där patienter och personal som jämlikar utformar och utvecklar verksamheten. Vårt överskott går tillbaka till verksamheten och används för folkhälsoarbete och för att utjämna ojämlikheter i hälsa. Genom rättvisa, jämlikhet och med demokratiska värderingar som utgångspunkt kan vi producera bättre vård än med dagens kund- och vinstorientering.”

Just så – underifrån – bygger vi alternativen till Carema och riskkapitalisternas räntesnurror. Inte genom att backa tillbaka till en likriktad offentlig verksamhet styrd av byråkrater och politiker.

Fler inom vänstern borde inse värdet av folks delaktighet, värdet av att skapa verksamheter underifrån. Inse att vi behöver alternativ till både statens och kapitalets ovanifrånstyrning. Och miljöpartiet, liksom förstås de blå, måste förstå att vinstintressen aldrig är en bra grund om det är något annat, till exempel en kvalitativ verksamhet, som är målet.