I förra numret mötte GFT Ziad, en 35-årig tvåbarnspappa som jobbade som byggarbetare för ett litet familjeföretag i Bagdad. Där försökte en sunnitisk extremistgrupp tvinga honom att spränga ihjäl amerikanska soldater. Ziad vägrade och som straff har gruppen mördat hans föräldrar, två syskon och torterat hans systers man och son. Till Sverige kom Ziad i november 2007 i hopp om att få stanna. Men han kommer att avvisas i början av november.

Det väcker starka reaktioner.

– Det är en väldigt underlig historia, kommenterar Frida Metso, ordförande för Flyktinggruppernas riksråd, Farr, GFT:s artikel.

– Migrationsverket brukar hänvisa till att det inte finns individuella skäl, men i Ziads fall har han haft individuella skäl att fly flera gånger. Han har dessutom erkänts som flykting av FN vid ett tillfälle, säger Frida Metso.

Men Migrationsverket avslog Ziads ansökan om uppehållstillstånd. Först ville man utvisa honom till Grekland som ett så kallat Dublin-ärende, men Röda Korset gick in och överklagade eftersom de inte ansåg att Grekland kunde erbjuda en rättssäker asylprövning och de fick rätt i dåvarande länsrätten.

Ärendet fördes tillbaka till Migrationsverket, som gav avslag. Skälet var att Ziad visserligen gjort sin identitet sannolik, men inte helt styrkt – trots att han lämnat in sitt pass – och att han inte gjort sannolikt att han arbetat för det företag han uppgett. Det arbetsgivarintyg som Ziad lämnat in anses vara av ”mycket enkel beskaffenhet” och därför ha ett lågt bevisvärde.

I en dom daterad 27 oktober 2010 ifrågasätter även Migrationsdomstolen Ziads trovärdighet och tillägger att han ”inte gjort sannolikt att det finns ett reellt hot mot honom i Irak”.

Men efter hand lyckades Ziad inskaffa fler bevis, som han lämnade in till Röda Korset.

– Vi fick två nya handlingar som kunde påvisa att man fortfarande var ute efter honom i Irak. Det var bland annat en polisanmälan från hans fru om att den här gruppen besökt deras bostad, säger Josefin Zeolla, vid Röda Korset Göteborg.

Röda Korset hjälpte därför Ziad att ansöka om en ny prövning. Men i juli i år avslog Migrationsverket ansökan och i augusti även Migrationsdomstolen, med hänvisning till att Ziads skyddsbehov på grund av hot från en viss grupp redan prövats och att det därför inte sågs som nya skyddsskäl.

– De borde ha prövat de nya handlingarna och därmed hans skyddsskäl gentemot Irak, säger Josefin Zeolla.

Jenny Juster, processförare vid Migrationsverket i Göteborg, var den person som fattade beslutet.

– Jag kan inte uttala mig i enskilda ärenden, kommenterar hon.

Men vi kan ordna en fullmakt, så att du kan uttala dig.

– Jag vill inte göra något offentligt uttalande. Du kan läsa beslutet.

I besluten från Migrationsverket och Migrationsdomstolen diskuteras även Ziads hälsotillstånd, och om hans psykiska ohälsa är ett skyddsskäl.

Den 31 maj förra året träffade Ziad docenten och överläkaren Ingvar Karlsson, som är specialist i allmänpsykiatri och knuten till Sahlgrenska universitetssjukhuset. Ingvar Karlsson konstaterade att Ziad led av grava posttraumatiska stressyndrom, PTSD. Han skrev två intyg under 2010 vilka lämnades till Migrationsverket.

– Men man hittar ideligen fel i mina intyg, det kan vara att det inte uppfyller Socialstyrelsens regler gällande intygskrivning eller att de kallar mina intyg för partsinlaga för att jag skriver för många. Ibland accepterar de inte innehållet som sådant. Framförallt när jag hävdar att man inte kan behandla honom i hemlandet är de av en annan åsikt, säger Ingvar Karlsson.

– Därmed görs det medicinsk överprövning av mina intyg – av personer utan medicinsk kunskap, säger han.Enligt Ingvar Karlsson lider Ziad av svåra ångestupplevelser, återupplevande av det han varit med, grava svårigheter att sova och intensiva självmordstankar.

Ytterligare en överläkare och en sjuksköterska som vårdat Ziad intygar att han lider av PTSD, har ångest och suicidtankar.Men i Migrationsdomstolens dom från 27 oktober 2010 skriver man att Ziads hälsotillstånd inte är ”av en sådan allvarlig karaktär som avses i utlänningslagstiftningen”.

I förra numret av GFT berättade Ziad att han inte vill gömma sig och att han hellre går på planet till Irak så kallat frivilligt än att bli tvångsdeporterad av polis. Ingvar Karlsson menar att det är ett uttryck för Ziads förlorade livsvilja.

– Det kan vara ett uttryck för att han helt enkelt vill ta sitt liv för att slippa fortsatta plågor. Han orkar inte bråka och kämpa mer och genom att åka tillbaka slipper han det, säger Ingvar Karlsson.

Under Ziads tid i Sverige har han genomgått psykoterapi och läkemedelsbehandling. Men det har inte gett något resultat och enligt Ingvar Karlsson beror det på den stress som Ziad hela tiden levt under.

– Han har inte haft en grundläggande trygghet i livet i form av uppehållstillstånd. Om han avvisas kommer den yttre stressen att öka. Så även om han skulle ha tillgång till samma typ av behandling i Irak finns inte möjlighet att påverka sjukdomstillståndet där, det är medicinska realiteter som Migrationsverket blundar för, säger Ingvar Karlsson.

I september i år släppte FN:s flyktingorgan UNHCR en rapport där man pekar på att det i svensk praxis ställs allt för höga krav på skriftlig bevisning, jämfört med internationell rätt, och att det i Sverige saknas en enhetlig tolkning av kravet "välgrundad fruktan".

– Dessutom ska bevisbördan sänkas om en person flyr från urskiljningslöst våld, som i Irak. Migratonsverket tycker inte att människor är trovärdiga och ställer för höga krav på bevis. I hotbilden måste man även räkna in vad som hänt den närmaste familjen, och Ziad kan berätta vad som hänt hans mamma, pappa och syskon, säger Frida Metso, från Farr.

Enligt Amnesty bör personer generellt inte tvångsutvisas till Bagdad, varifrån Ziad kommer, med anledning av läget där. Ändå fortsätter Sverige att tvångavvisa människor dit.

– Amnesty International anser att de flesta verkställigheterna har skett i strid med UNHCR:s riktlinjer avseende behovet av skydd för irakiska asylsökande, vilka utfärdades i april 2009. Det har framförts till svenska beslutsfattare i olika sammanhang, säger Nadia Yousri, flyktinghandläggare på Amnesty.

GFT ringer upp Ylva Dahlin, rådman på Migrationsdomstolen i Göteborg och den person som tog beslut i Ziads ärende den 27 oktober 2010, för att fråga varför hon nekade honom uppehållstillstånd.

– Du ringer mig ett år senare, du måste förstå att vi har många ärenden. Jag kommer inte ihåg det här fallet och kan inte säga något mer än vad som står i domskälen, säger Ylva Dahlin.

Frida Metso säger att hon är förvånad över myndigheternas agerande i Ziads fall.

– Om människor i ens absoluta närhet blivit mördade är det rimligt att man fruktar också för sitt eget liv, jag är förvånad över att de inte räknat in det. Ziad har tunga skäl för att vara livrädd att återvända, säger Frida Metso.