Beduinerna i Negev är israeliska medborgare, men har diskriminerats och trakasserats sedan staten Israel bildades, och nu har regeringen bestämt sig för att ta ett nytt stort steg i den etniska rensningen genom att tvångsfördriva tusentals människor.

Beduinerna försvarar rätten till sin mark tillsammans med palestinska, israeliska och internationella aktivister. Men omvärldens regeringar står som vanligt vid sidan av och låter det ske.

När jag besökte Palestina och Israel i somras gjorde jag bland annat ett reportage för Palestina nu om beduinernas situation. Jag besökte byn Al Araqib i Negev och pratade med familjer där och jag träffade även solidaritetsorganisationer som arbetar tillsammans med dem för beduinernas rättigheter.

Alla uttryckte sig på samma vis: att den israeliska regeringen för ett krig mot landets beduiner. Därför fruktade man redan då beslutet som nu tagits, godkännandet av den så kallade Prawerplanen som har diskuterats sedan 2008.

1948 bodde över 90 000 beduiner i Negevöknen, men majoriteten av dem fördrevs till andra länder och till Västbanken och Gaza i samband med att staten Israel utropades och deras byar ersattes av kibbutzer för de nya invånarna.

Den israeliska staten har sedan 1960-talet hänvisat beduinerna till så kallade ”townships”, av staten konstruerade samhällen som inte alls är anpassade efter beduinernas livsstil med småjordbruk och djurhållning. I dag bor det ungefär 120 000 beduiner i Negevöknen. Hälften av dem lever i så kallade ”unrecognized villages”, samhällen som inte är erkända av staten Israel och som därför inte finns med på några kartor. Byarna saknar elektricitet, vatten, avlopp, skolor, vägar och annan infrastruktur. Det är majoriteten av invånarna i dessa byar som nu ska tvångsförflyttas.

Byn som jag besökte består i dag bara av några tält där det för lite mer än ett år sedan fanns både hus och odlingar. Israeliska myndigheter har rivit byn hela 27 gånger sedan juli förra året. Första gången kom de dit med 1 500 poliser, 15 bulldozrar, 15 motorcykelpoliser och 6 polishelikoptrar och rev hela byn, förstörde odlingarna och arresterade så gott som alla byns invånare.

Befolkningen fruktar besök av bulldozrarna och soldaterna varje dag.

Beduinernas kamp för rätten till den mark där de bott i generationer förs både genom juridiska processer för att få äganderätten fastställd av en domstol och genom fredliga demonstrationer tillsammans med aktivister från olika länder. På sin sida har de otaliga rapporter från människorättsorganisationer som visar att den israeliska statens agerande är diskriminerande och allvarliga brott mot internationell rätt och de mänskliga rättigheterna.

Situationen för beduinerna i Israel får oförtjänt lite uppmärksamhet och tycks vara relativt okänd för många. Det är en stor skandal att detta får pågå utan att Israel ställs till svars. Nu är det bråttom för omvärlden att reagera och protestera mot denna rasistiska och diskriminerande politik.

Anna Wester •