I veckan offentliggjordes att årets Göteborgspriset för hållbar utveckling går till FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan och Tigrayprojektet i norra Etiopien, som arbetar för att utveckla ett hållbart jordbruk byggt på lokala resurser. Vardera pristagare får en miljon kronor, varav en miljon kronor kommer från näringslivet – och en miljon kronor från Göteborgs skattebetalare.

– Projektet i Etiopien låter väldigt intressant, men det är hög tid att vi börjar titta på oss själva, säger Elisabet Strand, talesperson för Klimataktion. Retoriken är att vi i Sverige redan är så bra, att vi redan sänkt våra koldioxidutsläpp, men det har vi inte ur ett konsumtionsperspektiv.

Föreningen släppte nyligen en rapport tillsammans med Latinamerikagrupperna och GlobalRättvisa.nu som visar att endast 10 av 32 granskade kommuner i Västra Götaland har minskat sin energiförbrukning mellan 2007 och 2010 och att 29 av kommunerna saknar en strategi för att minska klimatpåverkan. Göteborg var en av de kommuner i regionen som inte ens svarade på enkäten. Klimataktion pekar nu på att Göteborg borde se mer till sitt eget hållbarhetsarbete när pris delas ut.

– Självklart är det viktigt att stötta projekt i Afrika, eftersom de är mest illa ute och först drabbas av effekterna av klimatförändringarna. Men det är minst lika viktigt att vi i Sverige bygger upp en regional självförsörjning av mat. Vi behöver, precis som man gör i det etiopiska projektet, också tänka mer lokalt – hur kan vi säkra matproduktionen här utan att importera så stor del av den mat vi konsumerar, säger hon. 

Tidigare år har en rad kända personer fått Göteborgspriset för hållbar utveckling, däribland före detta EU-kommissionären Margot Wallström och den amerikanska politikern Al Gore. I år står Kofi Annan på tur.

Elisabet Strand tror att det mest är för att ge priset mer uppmärksamhet.

– Ett känt namn ger status, det är flera fina gubbar som har fått det tidigare. Det hade varit bättre att satsa på aktörer som inte är så etablerade och kända. Pengarna hade gjort större skillnad om de gick till flera små projekt. Nu tror jag inte att Kofi Annan kommer använda pengarna för privat konsumtion, men det finns andra som behöver pengarna mer, till exempel lokala små projekt, säger Elisabet Strand.

Anders Johansson, talesperson för Göteborg & Co, som delar ut priset, vill inte kalla priset för marknadsföring.

– Det låter så fyrkantigt, det är snarare ett sätt att markera stadens ambitioner, säger han.

När nu en miljon av Göteborgs invånares pengar delas ut, borde inte priset då gå till något projekt i Göteborg i stället?

– Det kan man tycka, och vi får vara beredda på att få kritik, men vi har inte uppfattat att det finns någon opinion som vill att vi gör på något annat sätt, säger Anders Johansson.