De chilenska studentprotesterna fortsätter och har nu spritt sig till fler delar av samhället. Under onsdagen och torsdagen strejkade medlemmarna CUT, den chilenska motsvarigheten till LO. Torsdagens demonstrationer samlade enligt CUT 600 000 människor, medan polisen uppskattade antalet deltagare till 175 000.

Studenternas protester har pågått i flera månader, med en mängd demonstrationer och aktioner. Hundratals skolor och universitet har ockuperats. I Buin i närheten av huvudstaden Santiago avbröt i onsdags sex gymnasieelever en hungerstrejk som då pågått i 37 dagar.

Studentrörelsen kräver att det chilenska utbildningssystemet ska förändras i grunden, och att all utbildning ska bli gratis. Andra centrala punkter är den ofta undermåliga kvaliteten, och det faktum att många skolor och universitet är vinstdrivande företag. 

För att kunna ändra på systemet vill studenterna att en skattereform ska genomföras för att få in mer pengar till att satsa på skolor och universitet. Chile är idag det OECD-land där staten bidrar med minst pengar till utbildningssektorn. De vill också ha en ny konstitution – den nuvarande skapades under militärdiktaturen – och en avkommunalisering av grund- och gymnasieskolan som kommunaliserades under samma period.

Fackföreningarnas krav sammanfaller till stor del med studenternas. De vill bland annat ha en skattereform för mer pengar till utbildning, sjukvård och pensioner, och en förändring av konstitutionen.

Regeringen, som leds av multimiljardären och högerpolitikern Sebastián Piñera, har ännu inte lyckats få till en dialog med studenterna. Den konservative tidigare utbildningsministern Joaquín Lavín byttes för en dryg månad sedan ut mot den dåvarande justitieministern Felipe Bulnes. Men studenterna har inte visat sig mer villiga att förhandla med Bulnes, en advokat som innan han blev minister var relativt osynlig för allmänheten.

För att blidka proteströrelsen har regeringen lagt fram en mängd förslag. De viktigaste är en extrasatsning om fyra miljarder dollar för utbildning på universitetsnivå, en minskning av räntan på de privata studielånen med statlig garanti från 6,4 till 2 procent, en avkommunalisering av gymnasieskolan och ett konstitutionstillägg som ska garantera utbildningskvaliteten. Ytterligare ett förslag är att se till att den redan existerande lag som förbjuder vinstdrivande utbildningsverksamhet faktiskt tillämpas.

Men den nu välkända studentledaren Camila Vallejos avisar förslagen som förbättringar av det nuvarande systemet – inte en förändring av systemet som sådant. Studenterna har därför inte godtagit något av de reformpaket regeringen presenterat.

Förutom studenterna och Central Unitaria de Trabajadores demonstrerade en mängd andra organisationer under onsdagen och torsdagen. Regeringen var kritisk till detta och hävdade att CUT och de andra rörelserna inte hade där att göra, samt att protesterna handlar om Chiles utbildningssystem och inget annat.

Arbetsmarknadsminister Evelyn Matthei anklagade fackföreningarna för att ha utlyst en strejk innan förhandlingar ens inletts. President Sebastián Piñera menade i sin tur att strejken var “ett försök att skada Chile och alla chilenare”.

Oppositionspolitikerna från mitten-vänsterkoalitionen Concertación har däremot, om än i varierande grad, uttryckt sitt stöd för studenterna och de andra protesterande. Även mot detta vänder sig regeringen, eftersom Concertación satt vid makten i tjugo år innan Piñera tillträdde i mars förra året och därmed måste klassas som medansvariga för den nuvarande situationen.

Vad som kommer att hända i utbildningsfrågan framöver är enligt de flesta analytiker oklart. Studenterna har meddelat att de kommer att fortsätta mobiliseringen. Regeringen säger att de “jobbar på saken”. Flera av de krav studenterna ställer, och som till viss del sammanfaller med CUT:s, handlar om stora reformer som tar lång tid att genomföra.

Det folkliga stödet för studenternas krav är enormt. I juli månad stöddes de av över 80 procent av folket, enligt chilenska opinionsundersökaren Adimark. Att såväl presidenten som oppositionen har rekordlåga popularitetssiffror – 30 respektive 23 procent enligt samma källa – tyder på en folklig trötthet vad gäller den politiska eliten.

– Jag tror att en stor social explosion är på väg, sa en av de protesterande studenterna under torsdagen.