Analys: USA:s höger och terrordåden i Norge

För många debattörer som kritiserar islam och mångkulturen blev den 22 juli, särskilt i de nordiska länderna, ett tillfälle för reflektion över den egna retoriken. Vissa kunde åtminstone delvis känna igen sin egen föreställningsvärld i Anders Behring Breiviks manifest och blev mer känsliga för svepande kritik mot muslimer eller den ”politiskt korrekta samhällseliten”, de som terroristen skulle mörda så många som möjligt av i sin attack på AUF:s sommarläger.

I USA har debatten haft en annan ton. Bloggaren och författaren Robert Spencer var en viktig förebild för Breivik, när manifestet visade sig innehålla många citat från honom reagerade Spencer genom att slå tillbaka mot sina kritiker. Först försökte han leda i bevis att någon manipulerat Breiviks Facebooksida så att det skulle se ut som om han var kristen och konservativ, när han i själva verket inte var det. Därför kunde man inte lita på några fortsatta påståenden om att Breivik skulle ha haft antimuslimska motiv. Därefter skrev han att Breivik var ungefär som Charles Manson och han själv var The Beatles – Manson tyckte sig höra dolda meddelanden i Beatles-låtar som uppmanade honom att utföra mord, just på det viset hade Breivik perverterat Robert Spencers budskap.

Anders Behring Breivik och Robert Spencer delar i många hänseenden samma världsbild, de är övertygade om att västvärlden ligger i krig med islam – ett krig som muslimerna utkämpar genom invandring och genom att föda fler barn än de inhemska invånarna, så att de en dag kan ta över deras samhällen och tvinga dem till underkastelse under sharialagar. Många västerländska politiker har gjort sig till medkämpar i denna konflikt genom att driva en alldeles för generös invandringspolitik. Det var de som var ansvariga för den här politiken som Brevik ville straffa när han attackerade socialdemokrater.

På Robert Spencers blogg jihadwatch.org skriver han varje dag om hemska saker som muslimer runt om i världen gör mot andra och mot varandra. I USA är han långt ifrån ensam i sin kamp. Stjärnbloggaren Pamela Geller (författare till boken Stop the Islamization of America) menar att Breiviks dåd riktade sig mot ”framtida ledare av det parti som är ansvarigt för att översvämma Norge med muslimer som vägrar att assimileras”. Den konservativa debattören Debbie Schlussel hävdade att sommarlägret på Utøya var ett antisemitiskt träningsläger, sponsrat av Hamas.

Den rörelse som de här personerna tillhör har fått vind i seglen under de senaste åren. Den islamofoba agendan är idag mycket starkare än den var under de år då George Bush hade makten. Runt en handfull antijihadistiska eldsjälar har en hel liten industri vuxit upp. Pamela Gellers blogg har över 200 000 träffar i månaden och två av Robert Spencers böcker har hamnat på New York Times bästsäljarlista.

De grupper och individer som försökte sprida rädsla mot muslimer hade det mycket svårare så länge den konservative och otvetydligt kristna George Bush var vid makten. Han sa ofta att hans krig mot terrorismen inte stod mot muslimer, utan mot extremisterna. Det var dessutom ett krig som utkämpades i länder långt bort. Det fanns inget riktigt politiskt utrymme för en inhemsk rasistisk rörelse.

Så valdes en muslimskättad svart man till president. Fokus flyttades från utländska hot till inhemska problem. Ekonomin började gå dåligt. Många amerikaner upplevde att detta inte längre var landet de växte upp i. I miljön kring den populistiska Tea Party-rörelsen fanns plats för de islamkritiska och de fann snart sin nyckelfråga.

För den islamofoba rörelsen i USA fick sitt verkliga uppsving under 2010 med protesterna mot planerna på en moské på Manhattan, några kvarter bort från Ground Zero – platsen där tvillingtornen föll den 11 september 2001. Motståndet mot moskén fick en enorm mediauppmärksamhet och blev ett stort debattämne. Islamofoberna talade om risken för islamisering, om nödvändigheten i att inte ge jihadisterna fotfäste på amerikansk mark.

Manhattanmoskén passade väl in i den islamofoba högerns alarmistiska perspektiv på muslimer. Robert Spencer återkommer gång på gång till att det inte finns någon ”moderat islam”. Att terrorister bara drar budskapet i Koranen till sin yttersta spets. Så varje plats där muslimer samlas för att utöva sin religion är en arena för fundamentalism. En moské är per definition en skola för ideologisk utbildning av terrorister. Dessutom menade man att New Yorks muslimer ville bygga ett ”segermonument” vid den plats där USA hade besegrats. Tanken på att någonting sådant skulle få existera så nära minnesplatsen över de döda, Ground Zero var ju ”helig mark”, blev en tändande gnista för antijihadisterna. Den holländske högerpopulisten Geert Wilders kom till New York för att berätta om hur långt det har gått i Europa, hur viktigt det var att amerikanerna kämpade mot islamiseringen.

Berättelsen om Anders Behring Breivik och terrordåden passar inte in i en amerikansk mediaberättelse om Europa. De senaste åren har amerikansk media, framför allt tv-kanalen Fox News, berättat om ett Europa där konflikten mellan kristna och muslimer står på sin höjd. Sverige och Malmö har varit centrala punkter i den berättelsen. Så när en högerextrem terrorist attackerade vänsterpolitiskt engagerade ungdomar blev det för många medier till en början svårt att hitta en bra vinkel på händelsen.

I ett fem minuter långt inslag om Norgehändelserna på Fox News sades orden ”muslim”, ”islamisk” och ”Al-Qaeda” inte mindre än 15 gånger – vinkeln var att Norge varken var förberett på det verkliga terroristhotet, muslimerna, eller Breiviks vansinnesdåd. Kommentarerna hamnade i att Europa har en naiv inställning till kriget mot terrorismen och tror sig kunna stå neutralt medan USA utkämpar dess strider. Kolumnister och debattörer påpekade att det är mycket, mycket vanligare att terrorism utförs av muslimer än av kristna. I de nyhetskommenterande programmen i Fox News, som är en av USA:s mest populära nyhetskanaler, sade journalisterna att försöken att utmåla Anders Behring Breivik som en kristen terrorist var en vänsterlögn. Gång på gång betonade de att han inte tillhörde någon särskild politisk eller religiös riktning utan var en ensam galning.

I den nyvakna presidentvalskampanjen kommer muslimerna ofta upp som ett hot mot amerikansk frihet. Republikanen Herman Cain sa i juli att lokalsamhällen borde ha rätt att säga nej till moskébyggen överallt i landet, vilket skulle stå i strid mot den grundlagsfästa religionsfriheten. Cain menar att man kan kringgå religionsfriheten när det handlar om muslimer eftersom islam inte bara är en religion, utan också en politisk uppfattning och ett juridiskt system. Väldigt ofta tar republikanska politiker, lokalt och nationellt, strid mot det påstådda hotet från sharialagarna. Flera delstater har antagit lagstiftning som ska förhindra tillämpningen av sharia i deras domstolar. Kritiker menar att det här bara är ett sätt att sprida en irrationell rädsla för muslimer.