Pensionerna är under katastrofhot
AP-fondernas placeringar på riskkapitalmarknaden är en katastrof med den globala ekonomiska krisen som oundvikligen är i antågande. Nu klarar pensionärskollektivet inte fler
minskningar, skriver debattören Jan Stanje.
DEBATT Hur kan finansminister Anders Borg (M) stå i medierna och säga att ”pensionssytemet är robust och stabilt” i Aktuellt och Rapport (8 augusti) och samtidigt acceptera att AP-fonderna till minst cirka 70 procent riskkapitalplaceras på börserna runt om i världen? Placera i svenska statsobligationer. Det ger lägre avkastning men vi kan inte förlora kapital. Dessutom en betydligt lägre kostnad för administration.
AP-fondernas placeringar på riskkapitalmarknaden är en katastrof med den globala ekonomiska krisen som oundvikligen är i antågande. I den senaste krisen, Lehmann & Brothers-kraschen 2008, förlorade AP-fonderna drygt 200 miljarder. Detta gjorde att den så kallade bromsen slog till och pensionerna minskades med totalt cirka 3 500 kronor i månaden. Att det var krisen som sänkte pensionerna och inte inbetalningarna till systemet har bekräftats i brev av statsministerns brevenhet (Björn Dahlén). Han skriver att ”den finansiella finanskrisen gjorde 2008 till ett exceptionellt dåligt år och AP-fonderna tappade nästan 200 miljarder i värde”.
Nu stundar en ännu större och djupare global ekonomisk kris. Vad sker med pensionerna? Observera att det inte beror på bristande inbetalningar till pensionssystemet att bromsen slog till. 2002–2009 gick pensionssystemet, enligt finansdepartementets publikationer, med ett överskott på 429 miljarder vilka enligt reglerna ska placeras som buffert i AP-fonderna. Och på 90-talet konfiskerade man 255 miljarder som fördes över till Riksgälden som löste bostadsobligationer eftersom ingen återbetalning krävdes. Denna uppgift finns i brevsvar från Riksgälden.
Under 90-talets manipulation med basbeloppet minskades pensionerna med cirka 1 800 kronor i månaden. Under 2000-talet hittills sammantaget en minskning på 5 300 kronor i månaden, en årsminskning med 63 600 kronor. Vilket annat kollektiv har fått ta så stora minskningar av inkomsten? Inget! Siffrorna gäller den som hade full ATP i begynnelse. De med lägre pensioner har drabbats ännu hårdare. 90-talets värdeminskning skulle återbetalas krona för krona, detta har inte verkställts!
Om man 1997, enligt beslut, hade återbetalat manipuleringen hade det gett pensionärskollektivet årligen 27 miljarder, 11 år = 297 miljarder. Detta hade gett många arbetstillfällen och inte kostat staten något, tvärtom, och pengarna fanns och finns än så länge i fonderna. Men med det system som gäller går vi med stormsteg mot noll i fonderna och hela pensionärskollektivet blir fattigpensionärer och hamnar i misär och på socialvården. Detta är inte värdigt vårt land. Tänk er att politikernas underliga systemtänkande hittills kostat pensionärernas plånböcker cirka 450 miljarder med de senaste minskningarna.
Statsminister Reinfeldt och finansminister Borg, garanterar ni kapitalet i AP-fonderna eftersom ni tillåter dessa riskkapitalplaceringar? Och påstår att pensionssystemet är robust och stabilt. En uppmaning, vidtag omedelbart placeringar av dessa medel i riksgälden, enligt ovan, rädda det som räddas kan. Det ger liten avkastning men vi kan inte förlora kapitalet.
I höstas bildade Första AP-fonden ett fastighetsbolag kallat Willhelm och köpte in hyresrätter på västkusten för 7 miljarder. Vad är värdet i dag och hur gick upphandlingen till?
Nu klarar pensionärskollektivet inte fler minskningar. Vad gör de stora pensionärsföreningarna? Vad säger Riksrevisionsverket? Man borde kunna stämma de ansvariga för trolöshet mot huvudman, Sveriges pensionärer. Svenska pensionärers sparade löner för en ekonomiskt trygg ålderdom efter ett helt livs slit och lojalitet mot samhället.
