I början av juli genomfördes provtagningar av uppländska fladdermöss, bland annat med syftet att upptäcka eventuell rabies. Kolonin som testades är Upplands enda och den nordligaste i världen. Ansvariga för insatsen var Länsstyrelsen, centrum för biologisk mångfald, CBM, och statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.

– Hittills har Sverige konstaterats rabiesfritt, men det är ändå möjligt att sjukdomen finns hos fladdermöss, säger Johnny de Jong som är forskare på CBM.

Tidigare år har liknande tester utförts även i Skåne. Inga rabiessjuka fladdermöss har upptäckts, men däremot har man hittat antikroppar mot rabies hos populationen. Det tyder på att viruset faktiskt finns eller har funnits i svenska fladdermuskolonier.

– Därför är det viktigt att fortsätta leta, säger Johnny de Jong.

För även om svenska fladdermöss hittills verkar ha varit förskonade mot rabies så är det fullt möjligt att viruset tar sig hit i framtiden. Fladdermöss migrerar österut och söderut, vissa arter så långt som till Sydfrankrike, och risken finns att de smittas av sjukdomen i andra länder för att sedan ta den med tillbaka till Sverige.

I Danmark är det relativt vanligt med rabies hos fladdermöss. Framför allt sydfladdermusen, en art som är nära besläktad med den nordiska fladdermusen, har varit drabbad. Nere på kontinenten har arter som trollfladdermusen, dvärgfladdermusen, den nordiska fladdermusen och i synnerhet vattenfladdermusen upptäckts bära på viruset, och därför koncentreras provtagningar i Sverige till just dessa arter.

Även om rabies skulle upptäckas i Sverige finns det ingen anledning till oro, menar Johnny de Jong. Det är mycket ovanligt att människor smittas av fladdermöss, endast ett fåtal fall har uppdagats trots att rabies är utbrett på många håll i Europa. Detta för att endast en mycket liten del av fladdermuspopulationen bär på viruset, och för att fladdermöss faktiskt inte går till attack mot människor.

– De är inte alls aggressiva av sig. Inte ens om man har en fladdermus inne i huset behöver man vara orolig, säger han.

Det är enbart människor som på något sätt hanterar fladdermöss som riskerar att smittas av rabies. Därför är alla som deltar vid provtagningarna vaccinerade och bär skyddande handskar när de handskas med djuren. Johnny de Jong tycker dock inte att man behöver vara rädd för att till exempel flytta på en fladdermus som har landat på marken.

– Bara man har handskar på sig så är det lugnt.

Fladdermössen fångas in i nät, antingen vid kolonin eller ute över vattendrag. Det är en effektiv metod: Under de sju dagar som provtagningarna genomfördes fångades cirka 90 fladdermöss in. När de väl sitter i nätet plockar man ut dem för hand, och det är bara då de kan bli aggressiva och försöka bitas. De gör dock sällan någon skada med sina bett – den minsta fladdermusarten, dvärgfladdermusen, väger bara fyra gram och kan inte bita igenom människoskinn.

När man väl håller en fladdermus i handen är den lugn och lätt att hantera, och själva provtagningen tar inte lång tid.

– De är inte alls nervösa av sig, snarare nyfikna. De är lugna djur.

Förutom rabies testas fladdermössen för en svamp som sätter sig på nosen, så kallat white nose syndrome. Själva provtagningen går till så att man tar ett blodprov, ett salivprov och ett nosprov på varje fladdermus, som sedan skickas till labb för analys. Ännu har man inte fått något resultat på årets provtagning.

Trots namnet har fladdermössen ingen likhet med gnagare. De är insektsätare och har spetsiga tänder i en uppsättning som liknar människans. De är närbesläktade med näbbmusen, som också är en insektsätare, men förutom att de påminner om varandra storleksmässigt så finns det ingen större likhet mellan de två djuren.

– De liknar faktiskt inga andra djur. Fladdrar gör de, men möss är de inte, konstaterar Johnny de Jong.

Om nu rabies skulle upptäckas i Sverige så skulle det inte föranleda några särskilda åtgärder mer än en ökad försiktighet vid hanteringen av djuren. I övrigt är det inte nödvändigt med några andra insatser då risken att smittas är så liten.