– Våra protester skulle kunna bli lika våldsamma som i Grekland men tack vare torgmöten och debatter runt om i Spanien kanaliserar vi folkets ilska och frustration på ett konstruktivt sätt, säger Didac Sanchez-Costa.

Han är sociolog och aktiv i rörelsen som sedan den 15 maj i år kämpar för att demokratin i Spanien ska utgå från folket – inte från bankerna och marknaden. Enligt en opinionsundersökning utförd av Metroscopia stödjer 80 procent av den spanska befolkningen los indignados.

– En enda flaska eller Molotov som kastas skulle kunna göra att vi förlorar det stödet, menar Sanchez-Costa.

Men den spanska revolutionen tar på krafterna. Didac Sanchez-Costa säger att han är slutkörd efter mängder av debatter och möten. Hans trötta blick visar  att han talar sanning. Tiden sedan starten har också bestått av demonstrationer som har samlat hundratusentals personer på Spaniens gator. I drygt två veckor slog ”los indignados” läger i flera städer i Spanien – medan sympatisörer runt om i världen campade utanför de spanska ambassaderna. De aktionerna har fått effekt. Och 15-M-aktivisten Sanchez-Costa säger att han känner av pressen: det är nu som de har möjligheten att förändra – en chans som han inte vill ska rinna dem ur händerna.

– Minsta lilla felsteg som vi tar skulle kunna misstolkas och förstoras av pressen. Det är viktigt att vi skapar en positiv bild av oss.

Den bild som ”los indignados” hittills har genererat har lett till att de spanska politikerna – som till en början avvisade rörelsen – har börjat lyssna på vad de indignerade har att säga. Under en diskussion om tillståndet i nationen den 29 juni sade Spaniens premiärminister José Luís Rodríguez Zapatero att – trots att han inte håller med om alla 15-M:s åsikter – så ”borde de vara av intresse för de demokratiska ledarna”. Samtidigt försökte Socialisternas motståndarparti PP vinna över 15-M genom att säga att högerpartiet ”är lösningen för rörelsens indignation”.

Didac Sanchez-Costa menar att 15-M inte bryr sig om det politiska skådespelet. Tvärtom är det många inom rörelsen som väljer att inte rösta:

– Vänsterfolket är ute på gatan och kämpar för nya politiska plattformar och många av oss tror inte på en institutionell politik.

Sanchez-Costa menar att många har tappat tron på partipolitiken, eftersom den – enligt honom – inte representerar folkets vilja.

Att aktivister med vänstersympatier avstår från att rösta gynnar högern, som gick starkt framåt i region- och kommunvalen i maj. Högerpartiet PP fick flest röster i majoriteten av de spanska provinserna.

– Det är så klart negativt. Men våra drömmar får inte rum i valurnorna, säger Sanchez-Costa.

Han berättar att det är annorlunda för dem som är äldre och levde under Francos diktatur (1939–1975) – för dem är valurnan en symbol för demokrati.

– Men för oss som föddes med valurnorna räcker de inte till. Kanske hade vi försökt starta ett politiskt parti för tio år sedan men nu är vi inte här för att göra det, vi har en mycket mer öppen inställning.

15-M arbetar med sociala reformer utanför partipolitiken och tror på förändringar som genomförs av folket. De välkomnar alla till sina torgmöten och aktioner vilket gör att rörelsen rymmer åsikter som spretar åt alla möjliga håll. Det breda målet är gemensamt: verklig frihet och demokrati. Men rörelsen kämpar med att hålla ihop sig själv, berättar Didac Sanchez-Costa. De indignerade kämpar också mot hur de vinklas i medierna och att deras pacifistiska kamp inte uppmärksammas på samma sätt som liknande mer våldsamma protester. Han säger att medier ofta vinklar dem som mer aggressiva än vad de egentligen är. Samtidigt är de beroende av medier för att få folkets stöd.

Ett annat problem för dem är att de är väldigt motarbetade av polisen, som enligt Sanchez-Costa till och med har infiltrerat rörelsen. Kataloniens inrikesminister Felip Puig har också medgett att infiltrerade poliser medverkade i en 15-M-aktion utanför det katalanska parlamentet den 15 juni.

– Det är viktigt att vi inte slösar energi på polisen, eller på att uppehålla lägren som vi hade förut. Om vi skulle föra en sådan kamp skulle vi bli uttröttade väldigt snabbt. All energi som rörelsen har måste gå till att kämpa för sociala rättigheter, säger Didac Sanchez-Costa.

– Framtiden är vår och samhället kommer att förändras.