Det fanns bara två sådana jättelika bildskärmar i sitt slag i världen och Attac hade ställt upp en av dem vid Viktoriabron i Göteborg. Via skärmen skulle politikerna inne på EU-toppmötet kunna ha direkt dialog med aktivisterna ute på gatan. Ola Mattsson, som var anställd hos Attac, hade planerat länge och räknat med att upptåt tusen personer skulle delta.

– Men det gick ju åt helvete. Redan på torsdagen, när de ringade in Hvitfeldtska, föll nästan alla de planer och strategier som vi haft för att få en bra dialog och motverka risken för våldsamma upplopp. Nu vi skulle ha bildskärmsdialogen på fredagen var det bara några timmar efter upploppen på Avenyn.

Dialogen hölls, men endast ett par hundra personer dök upp. Och medias strålkastare var långt ifrån riktade på bildskärmen.

– Det var en jättestor besvikelse för mig. Chansen att föra ut ett politiskt budskap drunknade i att både polis och aktivister slog sönder förutsättningarna för dialog. Jag är förbannad att båda sidor lät sig provoceras till konflikt. 

Att EU-politikerna skulle kunna påverkas via dialogen var inte det direkta syftet, utan att via dialogen kunna nå ut till allmänheten. 

– Det fanns ett läge att nå den svenska allmänheten. Attac startade i januari samma år och vi hade ett massmedialt genomslag och stöd som den globala rättviserörelsen aldrig tidigare eller senare haft. Den möjligheten spolierades. Nu kunde man peka på oss och säga: ni vill ju visst bara slåss. 

Ola Mattsson verkade också som Attac presskontakt under EU-toppmätet. Alla frågor handlade om våld.

– Eftersom vi var en av få informationskanalar och svarade på alla frågor så kom vi att förknippas med våld. Jag var med i ett telefonväkteri i Sveriges Radio där alllmänheten fick ringa in och personer skrek i telefon att vi skulle dö. Jag insåg att inget av den politik vi ville lyfta skulle tas upp i media. 

Men Ola Mattsson vill inte beskylla media för det.

– Media speglar det som har nyhetsvärde och det är inte konstigt att de rapporterade om att både aktivister och poliser kastade sten. Det är inte ens fel att det hände. Man kan kritisera polisen, men jag känner att vi som vill arbeta med att förändra världen måste ställa oss över det för att vinna sympatier och kunna genomföra en verklig förändring.

Ola Mattson lämnade Attac något år senare. Gnistan slocknade, berättar han. 

– Det bästa minnet från Göteborg 2001 är att jag träffade min fru där, på en refug som vi reclaimade på söndagskvällen. Det värsta är att vi tappade ett fantastiskt läge och försämrade möjligheten att kunna förbättra för miljoner människor världen över.