I mars år 2000 började arbetet med att starta Attac Sverige och i januari 2001 lanserades nätverket.

– Hela våren var helt tokig, på varenda möte kom tio gånger fler personer än vi trott.

Mellan den 14–16 juni hade America Vera-Zavala ett fullspäckat schema. På onsdagen var den konfrontativ dialog med Göran Persson och Leif Pagrotsky, på torsdagen höll hon tal under anti-Bush-demonstrationen och hela tiden var det aktiviteter på Världshuset, den del av Göteborgs universitet som hade hand om globala frågor.

– Det känns inte som tio år sedan, snarare ett år sedan. Ett tydligt minne är lördagsdemonstrationen, där det hade varit kaos i tre dagar och hela Sverige trodde att det pågick ett krig i Göteborg, och så genomförde vi ändå demonstrationen på lördagen och det var så himla mycket folk och Attacdelen gick längst fram.

– Det var en av de viktigaste helgerna i mitt liv, där jag upplevt mest smärta, sorg och stolthet.

Tio år senare är Attacs roll en helt annan.

– För några år sedan föreslog jag att Attac Sverige skulle läggas ner, rörelsen har spelat ut sin roll. I Sverige skedde en viss förändring efter Göteborg, men den stora förändringen för globaliseringsrörelsen var den 11 september 2001.

– Efter det fanns inget intresse för globaliseringsfrågan längre och det var svårt att vara en motståndsrörelse. Den stora frågan blev krigen och vi försökte göra om oss till en fredsrörelse, vilket gick så där.

Men Attacs främsta fråga, Tobinskatten, en skatt på valutatransaktioner, lever dock vidare. Den 8 mars i år röstade EU-parlamentet för just en sådan skatt.

– Det är positivt att det som var väldigt oradikalt för tio år sedan – men som sågs som extremt – nu ses för vad det är: ett enkelt förslag. Jag hoppas nu att det drivs igenom, det vore ett steg i rätt riktning.