Men hur mycket jag än gillar den nya tekniken så inser jag att den har kraftiga begränsningar. Framför allt om vi tittar på överförbrukningen av jordens resurser. Jag är teknikoptimist och tror att tekniken kommer att lösa en hel del problem, men jag är inte tekniknaiv. Jag inser att det allra mesta av den nya tekniken, hur fantastisk och relativt resurssnål per enhet den än är, oftast innebär ytterligare en pryl som ökar snarare än minskar uttaget ur jordens resurser.

Platt-tv är ett av de tydligare exempeln på senare tid på hur den nya tekniken gör att vi kan få fram samma funktion med betydligt mindre resurser. Men även om en platt tv kräver mindre mängd råvaror än en tjock, så har dess inträde på marknaden ökat resursuttaget något enormt. Inte nog med att de nya tv-apparaterna gjorde att ”alla” ”behövde” byta ut sina gamla. De nya apparaterna blev också snart lika mycket bredare och högre som de blev tunnare. Dessutom innebar ständigt bättre bildkvalitet och att modellerna både blev billigare och större att det blev ”nödvändigt” att byta upp sig i allt snabbare takt. De ”resurssnåla” platt-tv-apparaterna har därför varit mycket bra för tillväxten, men resursmässigt och för sopbergen har de och den nya tekniken blivit en katastrof.

Datorerna är ett annat liknande exempel. Visst är dagens små bärbara datorer otroligt resurssnåla jämfört med den gamla stordatorn. Både när det gäller materialet och energin som tillverkat dem och hur mycket energi som krävs för att driva dem. Men när vi nu alla har egna datorer, byter ut dem efter några år och dessutom inte bara ska ha en dator utan surfplatta, smartphone och dylikt så blir resursförbrukningen oändligt mycket större än den var för de gamla stordatorerna.

Jag skulle älska att kunna sätta mig på ett tåg och på några timmar vara nere i centrala Europa. Det är också en vision som är lätt att sälja in till en allt mer miljömedveten medelklass som vill kunna fortsätta med sitt moderna liv, inte minska på resandet, den materiella standarden eller offra tid men ändå känna sig gröna. Det är så mycket mer attraktivt än att säga att vi måste sätta stopp för flyget på dessa sträckor.

Och en resa med ett modernt snabbtåg som susar ner till Europa skulle belasta miljön mindre än en flygresa, när banan och tågen väl är byggda. Men vilka naturresurser krävs för att bygga denna nya infrastruktur? Det kommer att bidra till en så kallad grön tillväxt som gör oss rikare mätt i kronor och euro. Men är det resurser som vi har råd att ta ut ur jorden? Och blir det verkligen sedan ett resurssnålt resande? Jämfört med flyget ja, men jämfört med dagens tåg så drar de nya snabbtågen betyligt mer energi eftersom motståndet ökar med högre hastigheter. Det samtidigt som vi måste minska vår förbrukning av jordens resurser. En ekvation som inte går ihop annat än när populistiska politiker och ekonomer vill framstå som gröna, utan att framföra ett kärvt budskap till väljarna.

Vad skulle motsvarande pengar kunna göra för den nuvarande tågtrafiken? Hur många fler tågavgångar skulle vi kunna få? Hur många proppar av överbelastade sträckor skulle kunna byggas bort? Hur många fler tåg skulle kunna börja gå i tid? Hur mycket billigare skulle tåget kunna bli? Personligen skulle jag hellre vilja kunna ta tåget hem från Örebro, Gävle, Norrköping eller Göteborg efter en fotbollsmatch som slutar nio. Det skulle öka mitt tågåkande utan några nya gigantiskt resursslukande satsningar på extrema snabbtåg.

Samma sak med bilar. Om en ny bil ändå ska tillverkas är det så klart bra ju mindre resurser den kräver, både att producera och sedan att köra. Och nog kan det kännas bra för den nya, chicka, gröna medelklassen att köra en bil som släpper ut lite mindre än den de körde innan. Och för den ”gröna tillväxten” är det också bra ju snabbare vi byter ut bilparken mot ”miljövänliga” bilar. Men en ny så kallad miljöbil kommer aldrig att vara lösningen på de globala resursproblem vi står inför. Svaret på resursöverförbrukningen blir alltid att inte tillverka den där bilen alls, och att i takt med att nuvarande bilpark tjänar ut fasa ut hela bilsamhället. Inte business as usual med allt fler bilar. Hur fantastiska de nya ”miljöbilarna” och det bränsle de kommer gå på än kommer att bli i framtiden.

Om vi ska bibehålla dagens tillväxt, låta hela jordens befolkning komma upp till samma nivå som vi och samtidigt minska resursuttaget till den nivå som jorden klarar av, så behöver vi en effektivisering av varje pryl som tillverkas med över 100 gånger fram till år 2050. Det innebär att det ska ta mindre än en procent av de resurser som det i dag tar, både att producera en bil och att driva den. Det ska ta mindre än en procent av dagens förbrukning att göra den där resan till centrala Europa, inklusive de resurser som den eventuella nya infrastrukturen tagit. Mindre än en procent att tillverka och driva den där datorn, platt-tvn och alla andra prylar. Att tro att det går är inte teknikoptimistiskt, det är tekniknaivt.

Tekniken kan bidra till ett bättre och mer hållbart liv och det är viktigt att fortsätta utveckla den i en grön riktning. Men vill vi verkligen se till att komma i balans med vad jorden klarar av att producera behöver vi ge upp tillväxten. Vi måste sänka arbetstiden, minska produktionen, konsumtionen och investeringar i alla slags nya prylar. Accepterar vi ett liv där vi arbetar, producerar och konsumerar mindre, så kommer vi både ha tid att sitta på den gamla sortens tåg ut i Europa och att leva ett mer resurssnålt liv i stort. Kanske inte så chickt, men defintivt grönt.