I Landet Runt nr 22 förekommer en artikel eller en recension av en nyutkommen bok om ”Röd terror i Östpolen” med titeln I Stalins våld. Såväl boken som recensionen verkar skrivna i en klassisk kallakrigetanda, som vi i Sverige aldrig lidit någon större brist på, dock hade man väntat att Fria Tidningar skulle avstå från dylik historieförfalskning.

För att förstå Polens nittonhundratalshistoria måste man fastslå några elementära fakta:

1. De delar som i artikeln omnämns som Östpolen utgjordes (och utgörs) av Väst-Ukraina och Väst-Vitryssland. Där bodde på 1920-talet cirka fem procent polacker. Dessa områden hade tillhört Ryssland sedan Katarina den Storas dagar och tillerkändes i Versaillesfreden 1919 Sovjetunionen. Gränslinjen mellan Polen och Sovjet kom att kallas Curzonlinjen efter dess upphovsman, Storbritanniens utrikesminister, högermannen lord Curzon.

2. År 1920 inleder det nyligen återupprättade Polen ett angreppskrig med franskt militärt stöd mot Sovjetunionen och erövrar de västra delarna av Ukraina och Vitryssland. Där kom den polska diktaturregimen under Pilsudski och senare översteregimen under president Smigly Ridz och överste Beck att utöva ett hårt förtryck av den vitryska, ukrainska och ryska befolkningen.

3. Den första september l939 angrips Polen av Tyskland, som snabbt intar stor del av landet.

4. Den 17 september 1939 går Sovjet, utan svärdsslag, in i ”Östpolen”, det vill säga Väst-Ukraina och Väst-Vitryssland. Därigenom återställs dessa delar till sitt riktiga nationalitets- och språkområde. Dessutom kommer det av Hitler sedan länge och många gånger annonserade korståget (Barbarossa) mot Sovjet inte att kunna påbörjas så långt in i Sovjet som hitleristerna hade kalkylerat med. Det fick en stor betydelse 22 juni l941. Säger man att ”Tyskland och Sovjet delade på Polen” 1939, ja, då väljer man att grovt vantolka historien.

5. Under den nazityska ockupationen 1939–1945 massmördades polacker. De var slavar och därför ”Untermenschen”. Cirka sex miljoner polacker dödades under Andra världskriget. Polen kallades enligt nazistisk terminologi för ”Generalguvernementet”, det vill säga landet var ett protektorat, en halvkoloni. Där tyskar skulle bosätta sig för att ”utveckla” området, sedan den slaviska befolkningen hade ”undanröjts” av tyska ”Einsatzgruppen”.

6. I juni 1944 kämpade 239 tyska eller tysk-allierade divisioner på östfronten mot Sovjet. På övriga fronter, Frankrike, Italien, kämpade då 85 tyska eller tyskallierade divisioner mot främst amerikanska och brittiska styrkor. När Polen 1944–1945 befriades av Sovjets Röda armé i samverkan med polska partisaner, möttes de av ett starkt och hårdnackat motstånd. Cirka en miljon sovjetsoldater fick ge sina liv i den kampen.

7. En seger för Hitler-Tyskland hade inneburit att Polen bokstavligen utraderats från kartan. Polacker hade antingen utrotats eller använts som arbetskraft åt de tyska herrarna. Genom Sovjetunionens seger kom ett starkt och enat Polen att uppstå.

1945 rådde i Europa vad som närmast kan beskrivas en revolutionär situation. Socialismen stod på dagordningen. Många intriger från brittiskt-amerikanskt håll hindrade dock socialismen från att segra i Frankrike, Belgien, Italien och Grekland. Om detta vill man här i väst knappast tala i dag.

Om Andra världskriget sägs det nuförtiden många felaktigheter och osanningar. Varför?

Det skulle behöva sägas mycket mer egentligen, bland annat om den brittisk-franska passiviteten i september l939, då Tyskland angrep Polen. (Trots att Chamberlain och Daladier givit Polen garantier, så förde de båda västmakterna ett icke-krig, ”the phoney war”, och Polen fick därifrån ingen hjälp alls.) Men det får räcka med detta för nu.