Tro & övertygelse
Del 2: Malin Björns, vegan

Hur blev du vegan?

– När jag var 17, under andra halvan av 90-talet, var det mycket diskussioner om köttindustrin och djurtransporter. Jag var en sådan som sa att jag aldrig skulle kunna bli vegetarian, ”kött som är så gott”. Men en gång när jag åt en grillad kyckling så såg jag det plötsligt, att det var ett djur där. Jag såg vad som låg framför mig med senor och muskler och vad det hade varit. Sedan dess har jag inte ätit kött, men det inget livslångt beslut, jag tar det dag för dag. 2004 flyttade jag till Malmö. Det var en stad där det skulle vara lätt att vara vegan med mycket restauranger och affärer. Jag valde mellan Umeå och Malmö. Jag är också politiskt aktiv och kände att jag ville vara en förebild, så 2006 blev jag vegan.

Vilken är jordens och mänsklighetens viktigaste fråga?

– En ganska lätt fråga tycker jag: att skapa ett hållbart samhälle – på alla sätt. Vi ska kunna ta hand om varandra, se varandra och det ska finnas ett ekonomiskt system som är hållbart, inte bara några hundra år framåt. Djuren och naturen har sin plats där. Har man tillgång till mat, vatten och det råder demokrati, som är en del av social hållbarhet, så är man mindre konfliktbenägen.

Vad är meningen med livet?

– Oj oj, den var svår... Livet i det stora tror jag inte har en direkt mening, på individnivå är det att må bra, att vara lycklig och trygg. Vad som är meningen i stort... det är alldeles för svårt att svara på.

Hur påverkar din livshållning din vardag?

– Framför allt så kanske det påverkar de sociala nätverken, jag har väl fått vänner i de cirklar jag rör mig. De flesta av mina vänner är väl vegetarianer. Jag tycker att jag mår bra också. Det känns som en hälsosam livsstil. Jag tränar rätt mycket, känner mig pigg och fräsch. Jag hade migrän tidigare och det har jag inte haft problem med sedan jag blev vegan.

Hur påverkas andra människor av din övertygelse och livshållning? Försöker du övertyga andra?

– Nej, det är inte min framtoning alls. Jag tror att var och en måste ta sina egna beslut. Om människor frågar så svarar jag gärna, ger gärna recepttips och så. Men ibland kan omgivningen bli väldigt provocerad, om de ser att jag äter något annorlunda. Även om jag inte har sagt något alls. Jag vill bara sitta där och äta min mat i lugn och ro. Det kan vara ett problem, ibland kanske man faktiskt har lust att prata om något annat än mat.

Hur hanterar du att det finns så många människor som inte har mat för dagen samtidigt som vi i västvärlden lider av fetma. Är din övertygelse en hjälp att hantera detta?

– Ja, det är väl en anledning till att jag är vegan. Mina val ger ju fler människor möjligheten att bli mätta. Även om fördelningen av resurserna är problemet, inte summan egentligen. Jag hanterar problemet genom att vara konsekvent, och har valt att arbeta med de här frågorna.

Att du är vegan, skapar det problem för dig på något sätt i din vardag och i kontakten med andra?

– Nej, det tycker jag absolut inte. Jag planerar alltid, men jag tycker inte det är ett problem. Jag ska åka till Budapest nu och sitter och söker efter restauranger och så, men det är inget jag tänker på.

Drabbas du av tvivel någon gång?

– Nej. Jag trodde att jag skulle göra det, men det kanske är för att jag tar det från dag till dag. När det är mycket kakor och bakelser och så kan jag bli väldigt sugen, men jag tänker att det är tur att jag inte kan äta allt det för då skulle jag bli väldigt tjock…

Vad är det värsta du vet, som gör dig mest upprörd här i livet, och det bästa, som gör dig glad?

– Hmm… nu tänker jag på något mycket personligt. Det värsta jag vet är att inte orka ta hand om mitt barn, när det behöver bli tröstat och så. Och det är också det bästa, att kunna vara med mitt barn. Det är nog det mest privata svaret... För att livet som vegan ska vara socialt hållbart tittar jag på folks ansikten när vi äter, inte på deras tallrikar. Men på konferenser och så är det ofta en stek de äter, och jag tycker det blir så bisarrt när de sitter där och dreglar medan jag tänker på en kalv eller en liten gris som skuttar runt. Då tittar jag bort och tänker på något annat. Å andra sidan har fler människor inspirerats av mig. Det är nog den bästa känslan som vegan, när någon säger att jag är en så bra förebild att de har blivit veganer.

Om du fick ändra en sak på den här jorden – vad skulle det vara?

– Resursfördelningen – så att det var mer jämnt fördelat vem som äger saker, inte exakt lika för alla men så att alla hade mat och husrum. Absolut inte i en kommunistisk ordning, fem-kronor-till-alla. En del älskar att jobba, och vill de göra det så är det okej, men om någon vill jobba tio timmar i veckan och odla sin trädgård så kan det också vara okej.

Hur var det att bli vegetarian och gå mot att bli vegan där du bodde?

– Jag är född och uppvuxen i Falun. Straight edge var rätt stort då, så det var kanske till och med så att vissa var med för att det var lite coolt, men det gjorde ju att det fanns en hel del omkring en. Men det var fruktansvärt äcklig skolmat... och man fick inte byta mitt i terminen, så jag fick vara utan skolmat ett halvår. Och sedan var den vegetariska maten några tråkiga rivna rotsaker och någon sönderstekt vegetarisk biff av något slag. Jag åt ägg och mjölk då och fick protein genom det, det tog jättemånga år innan jag började äta mer bönor och linser, jag tyckte det verkade lite läskigt.