Genom 130 intervjuer, samtal ute på gatorna och genom att låta ungdomar i Backa skriva uppsatser om sitt område har Susanne Liljeholm Hansson, doktorand i socialt arbete vid Göteborgs universitet, och Torbjörn Forkby, forskare vid FoU i Väst/GR, sökt svar på hur personer från 15 år och uppåt ser på sitt område och varför ungdomar dras till kriminella handlingar. I den nya rapporten Kampen för att bli någon främträder en tudelad bild gällande ungdomarnas syn på sitt bostadsområde.

– I det lilla grannskapet känner sig de flesta trygga, många betonar att de bor i ett grönt och vackert område med bra närservice. Men de delar upp områden i olika delar, där en del säger saker som att "jag bor i en annan del av Backa – inte i förorten Backa", säger Torbjörn Forkby.

Begreppet förort kan vara problematiskt, egentligen betecknar det endast ett bostadsområde som ligger en bit utanför stadskärnan. Men för ungdomarna i rapporten är förorten snarare en symbol för att vara utpekad, värderad som sämre och att inte ha samma chanser. Ungdomarna är medvetna om de bilder som presenteras i media och centralt i rapporten är skammen.

– En del vill inte säga var de bor när de träffar nya vänner. Genom att säga det får man ofta frågor och det gäller att försvara området. Det är inte alla bostadsområden som man behöver stå till svars för på det sättet, säger Susanne Liljeholm Hansson.

Upplevelsen av att vara utanför kan leda till en känsla av att vilja ge igen, att ta revansch på samhället – genom att till exempel bränna bilar. Men Susanne Liljeholm Hansson och Torbjörn Forkby betonar att det är ytterst få som faktiskt begår brottsliga handlingar.

– Andra kan göra revansch genom att plugga extra hårt, säger Torbjörn Forkby. Men också en liten grupp kan få stor betydelse, om några kastar sten påverkar det synen på hela området.

Hur förklarar då ungdomarna bilbränder och stenkastning?

Torbjörn Forkby berättar att många tror att det handlar om spänning.

– Men det är inte den orsaken som de unga själva anger, påpekar Susanne Liljeholm Hansson. Deras förklaring är föräldrarnas arbetslöshet och att de själva inte har jobb och därför drar omkring. "Hade vi varit svenska hade vi fått jobb" säger många. Det de vill ha är jobb, jobb, jobb – men de har inget hopp om framtiden.

Det är jordmånen, säger Torbjörn Forkby, och det är ofta en speciell situation som utlöser oroligheterna.

– Ofta är det något som polisen har gjort.

Därför är det viktigt hur polisen arbetar.

– Polisen ses av en del som en främmande makt som gör intrång, ett angrepp, säger Susanne Liljeholm Hansson.

Varför ska polisen alls söka kontakt med ungdomarna, borde inte socialarbetare eller andra göra det istället?

Men Susanne Liljeholm Hansson menar att polisen måste förtjäna sitt anseende. För att få stöd för att ingripa när brott begås, måste polisen öka förtroendet i områden där detta är lågt. Genom att visa sig och bli personer bakom uniformerna kan tilltron till polisen öka. Då är det viktigt att polisen kan hålla i sär sin lagförande och förebyggande verksamhet.

– Det är något som de kan bli bättre på, säger Susanne Liljeholm Hansson.

Det har diskuterats om bilbränder och stenkastning är kopplad till annan kriminalitet. Det kan vara så att sådana handlingar ger en status som sedan kan leda en in i ett gäng, men oftast finns inga sådana kopplingar, säger Torbjörn Forkby.

– Det är en väldigt liten grupp som begår brott i traditionell bemärkelse, som inbrott och rån.

När det gäller åtgärder är det viktigaste inte att skapa nya projekt, utan att fundera kring hur dagens möten mellan samhället och ungdomarna fungerar, enligt rapporten. Skolan har en viktig funktion, men ansvaret ligger inte på enskilda lärare, utan på hela samhället, betonar Liljeholm Hansson.

I rapporten framkommer hur specialinsatser, som särskild undervisning kan leda till känslan av misslyckande.

– En del menar att specialinsatser är förebyggande verksamhet, men det förebyggande måste in långt innan man hamnat där, säger Susanne Liljeholm Hansson.

Ett positivt exempel genomfördes i Hjällbo för ett par år sedan. Då engagerade föräldrar sig för att skapa dialog med såväl områdets ungdomar som med polisen.

Forkby och Liljeholm Hansson föreslår också att politiker ska ut och prata mer i skolorna, inte för att göra reklam för sitt parti utan för att prata om hur samhället styrs och hur ungdomarna ser på samhället.

– Känslan av utanförskap måste tas på allvar, för att kunna öka känslan av hopp, säger Liljeholm Hansson.