Inför beslutet om dagens lag om vård för asylsökande, som trädde i kraft den 1 juli 2008, protesterade Rätt till vård-initiativet mot att lagen missade gruppen papperslösa och gömda. Socialminister Göran Hägglund svarade att frågan skulle utredas. I januari 2010 kom slutligen direktiven till utredningen, som ska presenteras den sista maj.

– En grundläggande princip i hälso- och sjukvården är att vård ska ges efter behov, utan hänsyn till patientens ekonomiska, sociala eller etniska bakgrund. Den principen åsidosätts med det regelverk som gällt hittills. Därför är jag mycket glad att nu kunna presentera den här utredningen, säger socialminister Göran Hägglund, i ett pressmeddelande.

Redan nu i mars enades Allianspartierna och Miljöpartiet om att de kommer att föreslå att papperslösa ska ha rätt till vård. Vilka grupper och vilken vård som kommer att omfattas är dock fortfarande oklart. Röda korset menar att det är oroande.

– Sverige har lovat att leva upp till FN:s konventioner om mänskliga rättigheter där rätten till sjukvård ingår. Den rättigheten gäller alla människor utan undantag. Vi hoppas därför på att utredningen resulterar i en icke diskriminerande lagstiftning. Vi kan inte ha en lag som fortsatt utestänger människor från sjukvården, säger Charlotta Arwidson, sjuksköterska på Röda Korsets vårdförmedling för papperslösa, i ett pressmeddelande.

Med största sannolikhet kommer riksdagen att rösta om förslaget om vård för papperslösa i början av 2012. Att det tog regeringspartierna fyra år att enas om frågan är Moderaternas fel, enligt KD, C och FP, som hänvisar till Moderaternas uttalanden om att det skulle sända "fel signaler" att ge papperslösa vård.Innan regeringen preciserar förslaget inväntar de dock utredningen.

Anne Sjögren, sjuksköterska på Rosengrenska/Röda Korsets vårdförmedlning, sitter med i en av utredningens referensgrupper. Hon är försiktigt positiv till att utredningen kan leda till att fler grupper kommer att få utökad rätt till vård. Men vissa grupper riskeras att missas.

– Utredningen tar upp vård för papperslösa och asylsökande, men det finns andra grupper, till exempel fattiga människor från Rumänien och andra europeer som inte omfattas av någon försäkring. De är inte papperslösa eftersom de inte är här illegalt, men de nekas vård. Så länge man inte pratar om rätt till vård för alla människor kommer vissa grupper att missas, säger Sjögren.

I direktivet till utredningen finns också en punkt som heter Migrationspolitiska överväganden. Där står det att ”det är en viktig utgångspunkt att utredarens samlade förslag inte har en negativ inverkan på asylprocessen inklusive asylmottagandet eller att tillgången på sjukvård bidrar till att fler personer uppehåller sig och arbetar här utan nödvändiga tillstånd för att vistas här”.

Att migrationspolitiska hänsyn skrivits in i direktiven försvårar utredningen, enligt Sjögren.

– Sjukvården används som ett politiskt verktyg. Man menar att om en tjänsteman på Migrationsverket har stämplat nej på en ansökan så ska hela samhället ge samma signal om att personen inte är önskvärd. Det för tankarna till totalitära samhällen. Sjukvården måste få sköta sitt – att ge vård utifrån behov, vetenskap och beprövad erfarenhet.

– Till och med i krig ska läkare och sjuksköterskor behandla alla människor lika, även motståndarnas soldater, men i Sverige finns en risk att man blandar ihop sjukvården med migrationspolitiken. Det är helt fel och jag förvånas över att inte fler i samhället – till exempel advokater och statsvetare – säger ifrån, säger Sjögren.

Argumentet att vård för papperslösa skulle sända signaler som gör att mängder av människor kom till Sverige för att få vård tillbakavisas bland annat av en undersökning som den internationella läkarorganisaitonen Health for Undocumented Migrants and Asylum seekers har gjort. De har intervjuat papperslösa och resultatet var att endast 4–6 procent flytt av hälsoskäl.

– Jag hoppas att diskussionen omkring utredningen leder till en större medvetenhet i Sverige om sjukvårdens roll i ett humant samhälle. Vi behöver diskutera det ur ett vårdetiskt perspektiv, ur ett människorättsperspektiv och ur ett folkhälsoperspektiv – där frågan är om sjukvården ska användas som ett politiskt verkyg, eller om vård ska ges till människor efter behov, säger Anne Sjögren.