Minnesdagen av olyckan i Tjernobyl uppmärksammas av många olika anledningar.

Miljöorganisationerna utgår från en konspirationsteori att myndigheter och industrin i symbios döljer sanningen om strålningens farlighet. Om man inte litar på internationell erkänd vetenskap om strålning och dess hälsoeffekter, varför denna övertro på olika rykten och obekräftade så kallade vetenskapliga undersökningar?

Information är inte lätt, eftersom resursstarka intressen är involverade, och det inte är självklart att dessa intressen prioriterar fakta.

Redan på 50-talet formulerade läkaren Sir Austin Bradford Hill ett antal kriterier som bör vara uppfyllda för att man ska kunna dra någorlunda säkra slutsatser om ett orsakssamband mellan en riskfaktor och en observerad hälsoeffekt.

Kriterium 1. Statistisk styrka. Studien måste omfatta tillräckligt många människor för att inte slumpmässiga variationer ska dominera resultaten. Ju mindre den sökta effekten är, desto mer omfattande måste studien vara.

Kriterium 2. Biologisk rimlighet. Det räcker inte att en samvariation mellan två företeelser är statistiskt säkerställd för att ett orsakssamband ska föreligga. Man måste alltid ställa frågan om ett sådant samband är biologiskt rimligt.

Kriterium 3. Relevant kontrollgrupp. Den mycket komplicerade uppkomstmekanismen för hälsoeffekter som cancer gör att orsaksbilden oftast är komplex.

Kriterium 4. Tidsmässig överensstämmelse. Ett orsakssamband förutsätter självfallet att exponeringen föregår hälsoeffekterna och inte tvärtom. Men kravet på kronologi kan vara mer komplicerat än så – man måste till exempel beakta latenstiden mellan exponering och uppträdande av kliniska cancertumörer.

Kriterium 5. Dosberoende. Det är en allmän regel att skaderisken ökar med dosen. Åtskilliga studier har måst ifrågasättas när det framkommit att högre doser vid andra tillfällen gett lägre skadefrekvens. Ett krav borde därför vara att doserna alltid anges och diskuteras i epidemiologiska publikationer.

Kriterium 6. Reproducerbarhet. Som i alla vetenskapliga sammanhang bör en varningsklocka ringa om olika studier av samma fenomen ger vitt skilda resultat utan rimliga förklaringar.

Kriterium 7. ”Lyktstolpskriteriet”. Namnet syftar på den kända skämtteckningen med en påstruken nattvandrare som tappat sin portnyckel och begränsar letandet till den snäva ljuskäglan under närmaste lyktstolpe, som är det enda ställe där det är ljust nog att leta. Skulle han hitta nyckeln där vore det en ren slump och inte ett bevis på att lyktstolpar ökar risken att tappa nycklar.

Kriteriet innebär att en hälsoeffekt måste ha kartlagts förutsättningslöst och inte enbart utifrån det antagna orsakssamband man är ute för att bevisa. Miljörörelsens olika uppseende väckande forskarrapporter uppfyller inte dessa kriterier och bör därför betraktas med vederbörlig skepsis.