Guy de Maupassant skrev en gång en text som han döpte till Fettpärlan. De som har läst den minns den med glädje men också förfäran. Jag tänker ibland på uttrycket att kasta pärlor till svin när jag tänker på den novellen. Att debattera kärnkraft med människor överlag som tror på kärnkraften är att kasta pärlor till svin. Ändå måste jag som andra som begriper varför kärnkraft är fel ständigt göra det. Återigen – energi byggt på hållbara oändliga resurser är rätt. Kärnkraft är fel. Alla vet det! Fast alla vet det ska det hållas på med denna förbannade kärnkraft.

Kärnkraft är bra när den fungerar, ja men när den dagen kommer då den inte fungerar så blir det förödande konsekvenser för oss alla. Det finns många argument för att inte ha kärnkraft. Ett av det bättre är: Kärnkraft är byggt av människor; människor är inte perfekta eftersom människor inte är perfekta kommer det någon gång och en dag alltid gå åt helvete någonstans där kärnkraften finns. Det kan även gå åt helvete här i Sverige.

Varför? För att även svenska kärnkraftverk är byggda av människor.

De andra energiformerna – vind, vatten och sol är inte gjorda av människor. Vi går inte in på hur jorden skapades men vi går in på följande: De energiformerna är energiformer som är helt rena och bättre, oändliga, åtminstone i det korta perspektivet som vi människor har. Det vill säga vi människor kommer inte att överleva solen, vinden, vattnet men vi kan utvinna fullständigt ren (miljömässigt ren) energi från dessa kraftkällor. Ska vi då inte göra det? Eller vi vänder på frågan; varför gör vi inte det utan äventyrar allt och alla, även vår egen framtid, genom att hålla fast vid denna förbannade kärnkraft som en dag någonstans kommer att fela just av den anledningen att den är byggd av människor, Sanktus Spiritus.