Verksamheten riktar sig till barn i skolåldern och består av olika aktiviteter under skolloven och fotboll med träning och matcher både i veckorna och på helgerna. Ambitionen är att utöka öppettiderna i verksamhetslokalen utöver loven till två kvällar i veckan.

– Vi vill kunna erbjuda barnen både pyssel och hjälp med läxläsning, säger Julieta Sepulveda.

Föreningen har drygt 50 medlemmar men alla barn i området är välkomna att delta i de olika aktiviteterna - liksom barnens föräldrar. Just nu arbetar föreningen med att organisera en resa för 20 barn till Barcelona. Alla är engagerade för att få ihop pengar till resan, både barn och föräldrar.

– 80 föräldrar kom hit när vi skulle diskutera resan. Vi kom gemensamt fram till att barn i alla åldrar måste få följa med för att det ska bli rättvist. De som sköter sig och skolan kan följa med, säger Julieta Sepulveda.

Att engagera sig ideellt är något som tar mycket tid i anspråk men Julieta Sepulveda tycker att det är värt varenda sekund.

– Att arbeta med barn ger en enorm kick. Dessutom betyder varje liten unge som inte hamnar i kriminalitet enormt mycket. Min mamma tillhör mapuchefolket. De anser att vi måste ta vara på varandra och naturen eftersom vi bara har en värld. Mamma är en förebild, hon var också en pysseltant. Jag har det i blodet.

När Julieta Sepulveda startade med ungdomsverksamheten i AIF Barikaden 2005 jobbade hon med det 30 timmar i veckan – utöver sitt ordinarie arbete som miljörevisor på Kommunteknik. Utan familjens stöd hade det inte gått. Idag jobbar hon cirka 20 timmar med AIF Barrikaden och har ett helt gäng som hjälper henne att driva föreningen. Totalt åtta personer jobbar som ledare i föreningen. Tre tjejer driver pysselverkstaden och tre killar kör fotbollsträning.

Föreningens värdegrund har diskuterats mycket med föräldrar och barn. I föreningen finns alla nationaliteter och mångas svenska brister.

– Vi pratar svenska här. Det har ifrågasatts. Jag försöker förklara för föräldrarna hur viktig skolan är, att det är fantastiskt om barnen lär sig svenska och utbildar sig. Då kan de verkligen bidra med något till sitt hemland om de åker tillbaka. Samtidigt kan de få det bättre här, ett bättre jobb och så vidare, säger hon och fortsätter:

- En del av vår filosofi är att visa barnen Sverige. Drömmen är att få åka upp till samerna med barnen en dag. Att ta till sig det svenska är inte detsamma som att förminska sitt eget ursprung. Man ska vara stolt över sitt ursprung men även lära sig svenska och lära känna den svenska kulturen annars förblir man en invandrare.

18 år gammal var Julieta när hon kom till Sverige, från Chile. Redan då arbetade hon ideellt, i föreningen Violeta Parra, och åkte som ledare iväg till Östtyskland för att delta i ett internationellt fredsprojekt. Julieta Sepulvedas grupp vann första pris i fredstävlingen. Deras bidrag bestod av gitarrspel, en poetisk uppläsning av en strof i en sång som alla i gruppen efter uppläsningen sjöng tillsammans på spanska.

- Jag kunde inte ett ord tyska och knappt svenska, men vi lyckades förstå varann och vinna tävlingen trots att vi inte talade samma språk. Det var fantastiskt. Jag säger till mina ungdomar; får du chansen att åka ut och resa, ta den. Det är roligt och lärorikt.

På frågan om hon alltid kommer att arbeta med barn är svaret ett klart ja.

– Det finns inget som gör mig så illa berörd som när barn far illa och det finns inget som kan jämföras med när man verkligen möter ett barn och ser glädjen i barnens ögon. Det är en glädje som varar länge och jag börjar klättra på väggarna om jag inte får arbeta med barn och ungdomar.

Julieta Sepulveda menar att avståndet mellan barn och vuxna är stort idag:

– Det är vi vuxna som kan förändra den saken. Vi har ansvaret för att närma oss barnen, för att mötet med barnen blir av, säger hon.