Enligt FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ska alla, även papperslösa, ha rätt till hälso- och sjukvård. Sverige hör till de europeiska länder som har mest inskränkningar i papperslösas rätt till vård. I Europa leder Sverige tillsammans med Österrike bottenligan enligt den statliga utredning om vård för papperslösa som letts av Erna Zelmin.

Text: Jasna Brkic

I utredningen som stod klar den 31 maj i år föreslår Erna Zelmin att asylsökande och papperslösa ska få vård på samma villkor som fast bosatta i Sverige, att de ska betala samma patientavgifter som alla andra och omfattas av högkostnadsskyddet både för vård och mediciner medan asylsökande ska fortsätta betala samma avgifter som hittills, enligt särskild tariff för asylsökande.

Att genomföra reformen skulle enligt utredningen kosta som mest 2,2 miljarder kronor – en kostnadsökning på sammanlagt en miljard kronor vilket är cirka en halv procent av den totala vårdbudgeten. Reformen ska finansieras via statsbidrag, landstingsskatter och vårdavgifter. Kalkylen innehåller ett stort antal osäkerhetsfaktorer medgav Erna Zelmin under presskonferensen när hon presenterade sin utredning och hon sa:

– Men det är inte första gången regeringen står inför reformer där man inte har alla pusselbitar på plats från början. Därför lägger jag också förslaget att Myndigheten för vårdanalys bör följa den här reformen från dag ett, utvärdera den och följa upp alla stegen.

Erna Zelmin föreslår även en utvidgning vad gäller tandvården för barn, att den utökas med ett år, tom det år barnen fyller 19 år samt att den ska gälla alla papperslösa barn, även dem som inte sökt asyl. Men för vuxna över 19 år har Erna Zelmin inte något nytt förslag, på grund av att ”tandvårdssystemet är komplext och egenavgifterna höga”. Hur ett fungerande system som omfattar vuxna papperslösa skulle se ut och administreras behöver utredas vidare enligt Erna Zelmin.

Lagen om vård för papperslösa borde enligt Erna Zelmin kunna börja gälla från den första januari 2013. Utredningen har underkänts av Tobias Billström som anser att den behövde kompletteras. I väntan på en lagändring gäller lagen från 2008 som reglerar landstingens skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård åt asylsökande och vissa andra utlänningar. Enligt den ska vuxna asylsökande erbjudas subventionerad vård som inte kan anstå, inklusive mödravård, vård vid abort och preventivmedelsrådgivning och de betalar lägre patientavgifter som enbart gäller asylsökande.

Asylsökande barn och gömda barn som sökt asyl men fått avslag har samma tillgång till hälso- och sjukvård som bosatta barn. Detta gäller inte papperslösa barn som inte sökt asyl. Papperslösa barn och vuxna som inte sökt asyl samt vuxna asylsökande som håller sig undan efter beslut om avvisning har endast rätt till akut vård enligt den svenska hälso- och sjukvårdslagen men de måste stå för sjukvårdskostnaderna själva.

Vilken vård asylsökande, gömda och papperslösa får varierar dock kraftigt från landsting till landsting. Enligt FRIA:s kartläggning har alla landsting utom Gotland, Jämtland, Blekinge och Västmanland någon form av riktlinjer gällande vård för papperslösa.

Region Skåne införde 2008 en policy för gömda flyktingar och i denna står: Den sjukvård Region Skåne ansvarar för behandlar alla patienter i behov av akut eller nödvändig vård, oavsett betalningsförmåga”… ”för gömda gäller att kostnaderna för medicinsk vård och behandling alltid kan lösas i efterhand och aldrig får hindra patienten från att erhålla akut vård eller annan omedelbart nödvändig vård.” I Region Skånes tillämpningsanvisningar förtydligas detta med: ”gömda flyktingar betalar samma patientavgifter som asylsökande”.

Regionfullmäktige beslutade den 3 maj i år att policyn från 2008 även ska gälla papperslösa migranter och personer som vistas i landet på grund av trafficking. Enligt Region Skånes egen kartläggning har tre landsting infört subventionerad vård för papperslösa liknande Region Skånes förslag; Sörmland, Värmland och Västernorrland.

Faktaruta

Enligt paragraf 6 i Lagen om lag för hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl ska papperslösa i Skåne erbjudas omedelbar vård och vård/tandvård som inte kan anstå, mödravård, vård vid abort och preventivmedelsrådgivning.

Gällande patientavgifter för asylsökande ska även gälla gömda flyktingar, personer som kommit till Sverige på grund av trafficking och papperslösa migranter. Varken aylsökande, gömda flyktingar som fått avslag på sin asylansökan eller andra papperslösa omfattas av högkostnadsskyddet för läkemedel. Asylsökande betalar 50 kronor när de hämtar ut läkemdel på apoteket och Migrationsverket står för resten av kostnaden medan gömda och övriga papperslösa måste betala hela läkemedelskostnaden själva.

Skåne är det landsting som numera har de mest generösa reglerna för vård av papperslösa. Efter regionfullmäktiges beslut den 3 maj om att bredda målgruppen för vård av personer från andra länder har även papperslösa migranter och personer som vistas i landet på grund av trafficking förutom rätt till akutvård även rätt till vård och tandvård som inte kan anstå, mödravård, vård vid abort och preventivmedelsrådgivning. Som tidigare gäller att de som inte fyllt 18 år ska erbjudas vård och tandvård i samma omfattning som erbjuds den som är bosatt inom landstinget. Deltastiftelsen har enligt Åsa Wieslander inte märkt någon skillnad i sitt arbete med papperslösa efter policybeslutet den 3 maj i år.

– Vad jag vet har inga nya tillämpningsanvisningar gått ut till sjukvårdspersonalen. Ett beslut har fattats men resten fattas. Personalen ska fortfarande säkerställa om en gömd flykting är gömd, och de som inte är gömda ska betala enligt det gamla regelverket. Därför riskerar många att nekas vård, säger hon.

Enligt Hidajeta Jusupovic, hälso- och sjukvårdsstrateg på SUS, med ansvar för vården för asylsökande så lades tillämpningsanvisningarna för den nya policyn ut på SUS intranät i mitten på juli. – Det var precis innan jag gick på semester och jag ville inte gå ut för mycket med detta eftersom jag tycker att det är viktigt att personalen ska kunna ställa frågor till mig om något är oklart. Nu börjar vi med det arbetet. Alla verksamhetschefer ska kontaktas för att de under hösten ska föra vidare informationen till de anställda som behöver den här kunskapen.

Men trots information och utbildning om policyn som introducerades 2008 fungerar inte ens de reglerna alltid som de ska göra – av olika skäl. Deltastiftelsens samordnare Åsa Wieslander berättar att hon kvällen innan intervjun, i slutet på juli, hade två patienter som vägrats vård som de enligt Region Skånes policy om vård för personer från andra länder hade rätt till, bland annat en man som vände sig till akuten i Malmö på grund av kraftiga smärtor i benet och foten.

– Normalt sett hade man gjort en utredning, tagit prover och gett patienten en remiss eller lagt in patienten på ortopeden, men han fick beskedet att de inte kunde hjälpa honom.

När jag frågar Åsa Wieslander vad hon tror att det beror på svarar hon:

– Den här gruppen människor är utsatta, har gått länge med oklara besvär, vet inte vart de ska vända sig och har väldigt svårt att hävda sina rättigheter. Det är svårt även för en ”vanlig” patient att hävda sig, särskilt vid stor belastning. Då är det lätt att ge dem beskedet: ”här kan vi inte hjälpa dig”, ”din senaste adress är i Växjö, du får vända dig dit” eller ”du saknar legitimation, vi kan inte hjälpa dig”. De har oftast ingen fast adress och ingen legitimation.

Den andra patienten, en gravid kvinna i Landskrona som tidigare varit asylsökande och alltså omfattades av policyn från 2008 fick alltså i juli 2011 besked att hon måste stå för alla kostnader själv.

– Sjukvårdspersonalen vet oftast vad som gäller, men inte alltid. Att få beskedet att man kan få vård men måste stå för alla kostnader själv innebär för de flesta papperslösa och gömda att de nekas vård eftersom de inte har några möjligheter att betala, säger hon.

Tandvården är det vanligaste bekymret för de papperslösa enligt Åsa Wieslander.

– Jag har en känsla av att det blivit lite bättre sedan Folktandvården organiserades om. Vid akuta tider ringer man numera en central vilket innebär att endast ett fåtal människor behöver kunskap i vad som gäller. Då brukar det fungera bättre. Vi har haft några fall där patienterna lyckats boka tid hos tandläkaren men personalen inte har vetat hur de ska bära sig åt när patienten dykt upp utan legitimation.

Tandvården är problematisk även på andra sätt. Asylsökande har rätt till akut tandvård och den billigaste behandlingen vilket i praktiken innebär att man drar ut tänderna på unga patienter, istället för att göra en rotfyllning, berättar Åsa Wieslander.

– Det är bekymmersamt för många tandläkare, särskilt när det handlar om unga människor som har många dåliga tänder. Sjukvårdens regler ställs ofta mot etik och humanitet när det gäller vård av papperslösa, säger hon.

Deltastiftelsen grundades år 2000. Hittills i år har de tagit emot 45 patienter. Mottagningen sker en kväll varannan vecka på en privatläkarmottagning som stiftelsen lånar. De som hittar till Deltastiftelsen får enligt Åsa Wieslander information om stiftelsens existens via nätet, andra mottagningar för papperslösa, Röda korset, Asylgruppen, diakoner och via vänner och vänners bekanta. En stor del av Deltastiftelsens arbete handlar om att förse de papperslösa med rätt information.

– 2008 när Region Skåne införde sin policy för flyktingar som fått avslag förändrades vårt arbete radikalt. Nu kan vi hänvisa många vidare, exempelvis till Flyktinghälsan. Minst hälften av våra samtal handlar numera om att berätta hur de sjuka ska bära sig åt för att få vård. Vi ger dem policybeslutet eller ett informationskort vi gjort och säger att de ska ta med det om de behöver söka vård. Då brukar det inte bli problem. Uppstår problem brukar vi kunna lösa det per telefon, säger Åsa Wieslander.

Det blev även lättare att skicka iväg remisser när Region Skåne 2008 införde den nya policyn om vård för flyktingar som nekats asyl.

– Även i de här fallen kan vi hänvisa till policyn. Pratar man med politikerna så är deras avsikt vad gäller akutvård för personer från utlandet att all vård som patienterna har behov av - sjukdomar som riskerar att försämras utan vård - ska anses vara akut vård.

För övrigt tycker Åsa Wieslander att policyn borde omfatta även anhöriginvandrare som väntar på uppehållstillstånd.

– Vi har haft flera fall där personer som tagit hit släktingar och skuldsatt sig i väntan på att personen ska få uppehållstillstånd, säger hon. Släktingarna är ekonomiskt ansvariga för sina anhöriga och riskerar att dra på sig höga skulder om vårdbehov uppstår. Åsa Wieslander berättar om en man från Somalia vars gravida hustru inte hann få uppehållsstilsstånd innan förlossningen.

– Förlossningen var komplicerad och han visste inte vilka regler som gällde. Nu har han skulder på 150000 kronor och inga möjligheter att betala räkningen som växer med inkassokraven och ränta på ränta som läggs på skulden för varje räkning han får, säger hon och fortsätter:

– För några år sedan hade vi en kvinna som dog i samband med en förlossning. Sannolikt var kostnaderna en bidragande orsak till att hon avled. Hon fick inte den vård hon hade behövt eftersom familjen fått beskedet att de måste stå för alla kostnader själva. Det handlar om människor som vi vet kommer att få uppehållstillstånd. I Skåne är det en ganska stor grupp som jag är bekymrad för.

bildtext

Gömda flyktingar och papperslösa nekas vård som de har rätt till enligt Åsa Wieslander, samordnare på Deltastiftelsen.