Den 22 februari skrev FRIA om Daniel, som polisanmäldes för våld mot tjänsteman av kontrollanterna på bussen. De hade en helt annan historia än Daniel.

– Kontrollanterna hävdar att de inte tog tag i min arm och att jag knuffade omkull en kontrollant, sprang därifrån och att de fick jaga ikapp mig och brotta ner mig, säger han.

Daniel gjorde en motanmälan mot tre kontrollanter för falsk tillvitelse, det vill säga att felaktigt ha anklagat en annan för brottslig gärning hos polisen, och för tjänstefel. Förundersökningarna gällande Daniels anmälan lades dock ner, eftersom åklagaren menade att ”brott föreligger inte”.

Daniel fick veta av polisen att förhöret som gjordes med honom när han anmälde kontrollanterna skulle läggas till i förundersökningen gällande anmälan mot Daniel. Detta gjordes dock inte förrän Daniels advokat Peter Ekelund påpekade att förhöret inte fanns med i förundersökningen.

Den 24 februari hölls rättegången mot Daniel och nu har domen kommit: Daniel döms för våld mot tjänsteman och måste betala 70 dagsböter och ett skadestånd till en av kontrollanterna på 2 000 kronor.

I domen förklaras både Daniels och kontrollanternas historia. Enligt Daniel mötte han en biljettkontrollant i bussdörren och blev ombedd att visa sin biljett. Daniel tänkte gå av för att ta emot straffavgiften utanför. Kontrollanten tog då tag i Daniels arm, varpå han försökte dra sig loss, men en till kontrollant tog tag i den andra armen. När Daniel försökte lösgöra sig drogs han ner på marken.

Enligt den målsägande kontrollanten och kontrollantens kollega, som agerat vittne, har Daniel istället försökt att komma undan biljettkontrollanterna, och därför sprungit in i målsägande och därmed knuffat henne så att hon föll till marken.

Domen går helt på kontrollanternas historia med motiveringen att det inte finns någon anledning att betvivla de uppgifter som kontrollanterna har lämnat.

När Daniel läser vad rådmannen Yrsa Isaksson Stensman säger blir han väldigt förvånad över att Isaksson Stensman menar att Daniels historia "var en annan händelse" och därför inte föremål för rättens prövning.

– Det var inte alls en annan händelse. Det var det som hände. Att hon (rådmannen) säger så visar att hon inte har förstått vad jag har sagt, säger Daniel. Det är konstigt att rätten valde att gå helt och hållet på kontrollantens historia, istället för att lyssna objektivt på båda. Det är som att det här är en skitsak för dem, ett litet mål om en knuff, och så blir jag dömd för det – det är ingen skitsak för mig.

Isaksson Stensman säger också att Daniel i sin berättelse inte anger att målsägande var en av de personer som tog tag i honom, vilket enligt Daniel inte stämmer.

– Det var en annan kollega till dem, som inte ställde upp som vittne, som tog tag i mig först och därefter tog målsägande tag i mig, säger han.

Den 15 mars gjorde Daniels advokat Peter Ekelund en överklagan till Hovrätten. Där påpekas det att någon tillförlitlig utredning inte har gjorts och att Daniels ord bör väga lika tungt som kontrollanternas. Daniel menar att kontrollanterna överreagerat i sin tjänsteutövning när de drog ner honom mot marken och att de försöker undkomma en anmälan mot sig själva genom att istället anmäla Daniel.

I överklagan pekar advokat Peter Ekelund också på målsägandet och vittnet är arbetskamrater och han skriver att antalet fall där kontrollanter överskrider sina befogenheter ökar och att ”det får givetvis inte vara så att ‘bara’ för att en målsägande backas upp av en kollega och det i det enskilda fallet inte går att finna någon anledning att betvivla målsägandens och vittnets berättelse så är åtalet styrkt – stor försiktighet måste iakttas vid bedömning av kollegors samstämmiga uppgifter”.

– Domen känns inte alls bra. Hela processen har varit så att ingen riktigt har trott på mig inom rättsväsendet. Det är som att eftersom jag plankade har jag gjort en olaglig sak och då ser de mig som en oärlig person, säger Daniel, som inte vill uppge sitt efternamn eftersom han inte vill att fler ska ha förutfattade meningar om honom.