Patientorganisationen: ”Så här ska det inte skötas”
Fallet med Nadja Lindén Allu har inte skötts enligt befintliga standardprocedurer och väntetider. Det säger Elizabeth Bergsten Nordström, ordförande för Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation, BRO. – Det är upprörande att ta del av hur det har gått till, säger hon.
Enligt de rekommendationer som finns ska det endast ta ett par veckor från det att en patient känt en knöl till patienten får en läkartid, och sedan mammografi.
– Känner man då en knöl är det standardprocedur att göra en punktion, säger Elizabeth Bergsten Nordström, ordförande för BRO. Enda gången det inte behöver göras är om det är uppenbart att det inte är malignt, annars ska punktion göras även om knölen är liten.
Får patienten besked om cancer ska det endast gå tre till fyra veckor innan behandling påbörjas.
– När jag har läst det enskilda fallet har det inte gått till på det sättet som vi inom patientorganisationen tycker att saker ska skötas. Det går att konstatera att det inte har gått till enligt de standardprocedurer och ledtider – väntetider – som sjukvården ska sträva efter, säger Elizabeth Bergsten Nordström.
Hon är också kritisk till att läkaren väntade över tre månader innan hon skickade remissen.
– Läkaren ger som skäl att hon har för stor arbetsbörda, men då måste hon slå larm till sin överordnade om att hon inte klarar av arbetet och att patientsäkerheten blir lidande. Läkaren säger att det är så som svensk sjukvård ser ut, det finns enskilda fall där det går till så här, men det är inte så som sjukvården ska fungera.
Nadja Lindén Allu är född 1977 och Elizabeth Bergsten Nordström säger att unga kvinnor som får bröstcancer riskerar att missas av sjukvården.
– Det har varit så att bröstcancer generellt drabbar kvinnor som är 60 år och uppåt, men nu går bröstcancern ned i åldrarna. Vad det beror på vet vi inte, men det är inte längre bara några enstaka udda fall. När en kvinna kommer in för att hon har känt en knöl, men inte passar in i normen för när det anses rimligt att få bröstcancer bör man i dag veta att det ska tas på allvar – det är upprörande att det inte görs.
