Kärnkraftsförespråkarnas tid var kommen. Minnet av Tjernobylkatastrofen – som fyller 25 år om en månad – blev allt mer dunkelt. Härdsmältan i Ukraina tycktes mer som ett sovjetiskt undantag än ett fuktat finger i luften som förebådade kärnkraftens framtid.

Den globala uppvärmningen, allt tätare rapporter om att de fossila bränslenas tid är räknad, och tillväxtsamhällets oförmåga att byta riktning krattade manegen för kärnkraftslobbyn i allt fler länder – tills jordbävningen, tsunamin och strömavbrotten slog till mot Japans reaktorer.

”En kärnkraftsolycka som förespråkarna för kärnenergi i Japan sa omöjligt kunde inträffa, är nu under upprullning,” skriver den japanska antikärnkraftsorganisation CNIC. ”Det händer på grund av en jordbävning som de sa omöjligt kunde inträffa”.

Nu garanterar makthavare och kärnkraftsbolag över världen att just deras kärnkraftverk är säkra och anpassade för att klara av naturens påfrestningar. Försäkringarna är nödvändiga, för kritikerna mot kärnkraften formerar sig nu för en global flodvåg.

Utanför Stuttgart i Tyskland – ett land där striden om atomklyvningen länge varit hård – skapade över 50 000 människor i lördags en mänsklig protestkedja runt kärnkraftverket i Neckarwestheim. Förbundskansler Angela Merkel meddelade i måndags att beslutet om att förlänga livet på landets sjutton kärnkraftverk skjuts upp tre månader. Ett liknande beslut togs samma dag i Schweiz.

I USA, som har flest (104) reaktorer i världen, och där president Barack Obama (än så länge) begär utbyggnad av kärnkraften, har debatten antänts. ”Om den massiva jordbävningen som hänsynslöst misshandlade Japan istället hade slagit till mot Kaliforniens kust, så kunde den ha slitit sönder minst fyra reaktorer vid kusten och skickat ett dödligt moln tvärs över hela Förenta staterna,” skriver författaren Harvey Wasserman på nyhetssajten Commondreams.

De flesta av USA:s kärnkraftverk delar de riskfaktorer som spelat roll i Japan: de ligger nära sprickor i jordskorpan och tsunamiområden, och de är gamla och förlitar sig på reservsystem ”som kan fallera under extrema förhållanden,” enligt New York Times.

Jordbävningen och tsunamin den 11 mars ritar brutalt om Japans geografi. Den förändrar också hur människor tänker kring energiförsörjning, risker och samhällssystem. Uranbrytning, kärnkraftverksarbetares hälsa, statliga olycksförsäkringar för härdsmältor – allt kommer att skärskådas med ny kraft. Det i en tid då världen enligt World nuclear association får 15 procent av sin elektricitet från totalt 443 reaktorer, samtidigt som över 500 nya reaktorer byggs eller planeras.

Det är framför allt Indien och Kina som ser sig tvungna att släcka sin tillväxt – törst med enorma mängder färskt kärnbränsle. Men även där pratar politiker nu lågmält om sina satsningar.

Kärnkraftsmotståndarna, som skrikit i motvind sedan 80-talets breda folkliga motstånd mot kärnvapen och kärnkraft tappade kraft, använder samma ord nu som då. Som Greenpeace Internationals uttalande efter haveriet i Japan: ”Hur många varningar ska det behövas innan vi begriper att kärnvapenreaktorer är vådliga till sin natur.” Men det som kändes mossigt för bara några dagar sedan har nu laddats med en lyster som tvingar kärnkraftsindustrin att kisa hårt.