Hallå där Gunilla Meurling, MJV
Hallå där, Gunilla Meurling, sammankallande för Miljöförbundet Jordens Vänners energiutskott. Uppsala Fria ställer några frågor med anledning av att organisationens ställningstagande i kärnkraftsavfallsfrågan som de gör tillsammans med Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen i samband med att svensk Kärnbränslehantering, SKB, idag lämnar in sin förvarsansökan av använt kärnbränsle.
Varför är Forsmark ett dåligt val för förvaring av kärnavfall?
– Framför allt ligger det för nära Östersjön, om det blir en läcka riskerar hela Östersjöområdet att påverkas genom att radioaktivitet sprids med vattnet. Det ser vi väldigt allvarligt på och det kräver att regeringen också tar hänsyn till synpunkter från länderna kring Östersjön. Dessutom saknas det forskning både på Forsmark som förvaringsområde och på förvaringsmetoden. Ingen vet vad som händer med kapslarna vid till exempel en jordbävning eller andra rörelser i berggrunden.
Hur ska hantera det avfall som finns i dag?
– Det behövs mer forskning kring frågan för att kunna fatta ett beslut. Ett konkret krav som vi har är att fler aktörer än de som producerar kärnkraft ska engageras för att komma fram till olika lösningar. Kärnkraftsproducenterna agerar uppenbarligen i sitt eget intresse och anställda inom deras kärnavfallsföretag, SKB, som är kritiska riskerar i dag att bli tystade.
Vilken är er främsta kritik mot att förvara kärnavfall i kopparkapslar?
– Vi har samma inställning som Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, där Naturskyddsföreningen ingår, i den frågan. Kritiska forskare visar att kopparen kan rosta snabbare än man tidigare trott och håller därmed eventuellt bara i 100 år istället för 100 000. Det är skandalöst att SKB kan lämna in en ansökan som baseras på en metod som har kritiserats så pass mycket.
Hur menar ni att kärnavfallsfrågan lösas?
– Om vi ska ta frågan på allvar måste vi sluta producera nytt avfall och därför stänga ner alla kärnkraftsverk idag. Det finns alternativa energikällor som vi kan utnyttja, dessutom finns det en enorm potential att spara energi. Ett snabbt sätt att på kort tid anpassa elanvändningen till det bortfall som uppstår om vi stänger ner kärnkraftverken är att fördela elanvändningen mer jämt över dygnet. Det är just vid användningstopparna, till exempel då alla morgonrutiner ska utföras som vi idag behöver kärnkraftselen.
Hur ska energiförsörjningen då se ut långsiktigt?
– Helst ska det vara förnybar energi som kommer från sol, vind och vatten. Det behövs också en energiomställning för de två miljarder människor som lever i delar av världen där det råder energibrist. Solenergi har en enorm potential som inte utnyttjas idag.
Hur realistiskt är det?
– Konceptet kring energi genom sol, vind och vatten är inget nytt. Tänk på expansionen av vattenkvarnarna under Medeltiden till exempel. Installation av solceller pågår på flera håll i världen och behöver snabbas upp genom ökade resurser till de aktörer som redan håller på med det. Det finns många lokala energibolag som skulle kunna utöka sin verksamhet genom mer förnybar energiproduktion. I Sverige finns det flera bostadsområden som producerar sin egen el. I Tyskland har man kommit ännu ett steg längre och betalar dem som producerar sin egen el och levererar överskotten på nätet.
Vad ska vi göra med avfallet som ändå finns i dag?
– Vi behöver avvakta tills det finns underlag och förslag från flera aktörer. Dessutom ska det finnas tid för en allmän diskussion kring frågan. För oss handlar det om en demokratifråga – som det är nu är det svårt att få insyn i energifrågan förutom för dem som äger den.
