Kumlaanstalten har fått ett nytt konstverk. Britta Kjellgren Jägers Inrainbow lyser upp entrégården – men är bara synligt för dem som är i frihet.

Internerna kommer på sin höjd att se konstverket genom bilfönstret på väg in till anstalten och när de lämnar den som fria män. När Britta Kjellgren Jäger fick i uppdrag av Statens konstråd att utforma ett konstverk på entrégården gick därför hennes tankar till de anhöriga.

– Jag tänkte på barn som kanske ska besöka sin pappa och att de kan balansera på linjerna på väg in, säger Britta Kjellgren Jäger.

De färgade olika breda linjerna i asfalten sträcker ut ytan men binder samtidigt ihop den med målet. Rändernas färger finns också i en 22 meter lång handmålad glasmålning på huset. Det är akryl på film som laminerats mellan glas, vilket skapar en spegeleffekt.

Britta Kjellgren Jäger berättar att det var komplicerat att förhålla sig till platsen, den slutna anstalten och det sorgliga med att människor sitter inspärrade bakom murarna. För henne var det viktigt att inte använda sig av symboler eller figurationer som skulle kunna uppfattas som kränkande.

– Jag påstår något i färg, det blir en slags tydlighet som har mer med arkitektur att göra. Man gör de här miljöerna väldigt fula liksom, och jag tänkte att det skulle vara något snyggt i den deppiga miljön.

Och konst behövs i den slutna miljön. Både intagna och personal behöver konst, säger Kumlaanstaltens ställföreträdande chef Magnus Östlund.

– Vår miljö är väldigt fyrkantig med mycket betong och staket. Jag tycker att de här konstnärliga inslagen hjälper till att mjuka upp vår sterila miljö. Det hjälper de intagna att skingra tankarna och tänka på något annat.

Man kan förstås inte låta bli att fråga om det inte är ett underkännande av arkitekturen, att konst måste mjuka upp miljön?

– Det blir ju lite så per automatik, man blir begränsad på grund av säkerhetsskäl. Kamerorna måste se och då måste det vara väldigt rakt och inte för mycket krusiduller. Muren måste vara rymningssäker och då blir den hård och kall.

Att anstalterna är så sterila beror på att många av byggnaderna är gamla, enligt Magnus Östlund. Nyligen gjorde han ett studiebesök på den nybyggda norska anstalten i Halden.

– Där har de tänkt till genom att behålla en del av naturen i anstaltsmiljön. Det finns mycket fönster, och tittar man ut är inte muren det första man ser, utan en sten eller ett träd finns istället i förgrunden. Och man har jobbat mycket för att förbättra miljön genom att bygga in konstnärliga utsmyckningar.

Varje år ger Statens konstråd cirka 30 konstnärer i uppdrag att skapa konst för bestämda platser i samband med ny- och ombyggnation. På platsen bildas en samverkansgrupp med deltagare från Statens konstråd, arkitekter och representanter från arbetsplatsen där konsten skapas.

Till en början tittar gruppen på flera olika konstnärskap och väljer en eller flera att lämna in skissförslag. När konstverket ska vara i en anstaltsmiljö måste man ta en viss hänsyn till säkerhetenß. Konstverket ska till exempel inte gå att bryta loss och använda som tillhygge.

Det händer väldigt sällan att någon representant för de intagna sitter med i samverkansgruppen, berättar Patrik Förberg, pressansvarig på Statens konstråd.

– Generellt har de intagna inte mycket inflytande. De som arbetar i de här miljöerna har mycket erfarenhet av dem de vårdar och vet ganska väl vad som fungerar.

Magnus Östlund på Kumlaanstalten säger att det inte varit aktuellt att låta någon intern sitta med i samverkansgruppen när Britta Kjellgren Jägers konstverk planerades, eftersom de intagna så sällan ser verket.

– Statens konstråd är noga med att man använder ytor som även allmänheten kan ta del av och det finns inte så många sådana ytor, säger Magnus Östlund.

Flera av de offentliga konstverken skapas för anstalternas utsida. År 2006 vann till exempel konstnärerna Hanna Stahle och Mårten Medbo uppdraget att göra ett konstverk på utsidan av muren till den då nybyggda kriminalvårdsanstalten i Sala. Verket föreställer molnformationer som är uppbyggda av rasterpunkter som reflekterar solen och himlen och omgivningarna. Precis som med Inrainbow är verket bara synligt för dem som är i frihet.

Konsten tycks helt enkelt inte vara så särskilt tillgänglig för dem innanför murarna. Visserligen pågår just nu ett stort konstprojekt på Kumlaanstaltens insida, nere i kulvertarna, ett utrymme som internerna passerar dagligen, och där deras egna väggmålningar växer fram under ledning av konstnären Cecilia Jansson.

De ursprungliga kulvertmålningarna gjordes i slutet av 1970- och början av 1980-talet. I samband med att flera hundra meter vägg ska rivas målas väggarna nu om.

Åren som hunnit gå tills det blivit dags för nya väggmålningar säger kanske ändå något om att det finns förväntningar på att konst ska ha en särskilt lång hållbarhet på en anstalt, hur bra projektet än är.

Britta Kjellgren Jäger fick strida för att linjerna i hennes konstverk skulle målas med samma termoplastiska massa som vägmarkeringar, vilket innebär att färgen successivt slits ner.

– Jag vill att det ska synas att folk har gått där, men det finns en tanke med konst att den ska hålla i hundra år, vilket känns väldigt gammaldags. Man vill ha minst fyrtio års hållbarhet. Men jag tycker att det ska få slitas ner och bli lite sunkigt efterhand i förhållande till glaset, säger Britta Kjellgren Jäger.

Christer Karlsson, förbundsordförande för Kris, Kriminellas revansch i samhället, har själv varit intagen på Kumla i flera år. Han har inte hört om det nyinvigda konstverket, men letar upp en bild på Statens konstråds hemsida.

– Ja, det ser ju ut som en landningsbana för fan. Det är väl trevligt med lite färg på centralvakten på Kumla. Har de någon mening, linjerna?

Han tycker att det är bra att det skapas offentliga konstverk på anstalterna, men det är ändå något som skaver.

– Färg gör det lite trevligare för personal och besökare att komma in. Men det här är inte konst för fångarna, och jag, jag brinner ju för killarna därinne, säger Christer Karlsson.

Han känner till kulvertprojektet på Kumla, och berättar att Kris anordnat studiecirklar i konst och andra ämnen för intagna. Men han tycker att det krävs fler kulturella verksamheter på anstalterna. Föreningar som Tjuvgods gör det möjligt för internerna att tjäna en krona på att skapa saker i terapin, som sedan säljs i föreningens butiker, men i övrigt är det inte mycket aktivitet. Kyrkliga föreningar som vill ”rädda själar” och Kris är de som besöker anstalterna, säger Christer Karlsson, som vill se att konstnärer tar kontakt med Kriminalvården och erbjuder studiecirklar.

– Jag vet precis hur det är där inne… Det behövs mer konst och större möjligheter för de intagna att utforma konst och jobba med sitt skapande. Det vore en intressant väg att gå, att få in fler konstnärer.

Kumlaanstaltens ledning har utnämnt 2011 till kulturår med bland annat personalkör, fototävling för anställda, författarbesök, invigning av nytt bibliotek, kulvertmålningarna, konstverket Inrainbow och konstutbildning för personal.