Rädda barnen konstaterar på sin presskonferens att ”Sverige är rikare än någonsin”, samtidigt som 220 000 barn, nästan 12 procent, lever i fattigdom.

Klyftorna har ökat markant och gapet mellan de fattigaste och de rikaste barnen blir allt större. Mest utbredd är barnfattigdomen i storstadsregionerna, bland de med ensamstående föräldrar och föräldrar med utländsk bakgrund.

Allra sämst är det i Malmö, 31 procent av barnen lever i familjer med låg inkomststandard eller socialbidrag. Rosengård är den stadsdel i Sverige som har sämst siffror, med 61 procent.

– Vi ser en oro hos familjerna för hur pengarna ska räcka till. Vi ser hur ekonomin påverkar hur barnen väljer kompisar och hur de kommer på olika strategier för att klara tillvaron, man ”glömmer bort” födelsedagskalas för att man inte har råd med present. Bristen på pengar leder till konflikter och ökar risken för sämre hälsa, dåliga skolresultat och mobbning, berättar Sara Svensson, verksamhetsutvecklare på Rädda barnen i Skåne.

Men varför har just Malmö så dåliga siffror? Det finns inget enkelt svar på den frågan, konstaterar man från Rädda barnens sida på presskonferensen. Det är något som kommunen uppmanas att undersöka. Kanske finns förklaringen i att Malmö är en stad i förändring, i den stora andelen unga föräldrar, i arbetslösheten eller bostadspolitiken. Eller troligtvis allt det nämnda sammantaget och förmodligen mer därtill.

Katrin Stjernfeldt Jammeh (s) menar att det är regeringens politik som till stor del ligger bakom de dåliga siffrorna.

– Det här är effekten man får av nationella beslut som skattesänkningar på 80 miljarder. De som betalar priset är de som har det sämst ställt, ensamstående, arbetslösa och sjuka. Och de här ökade klyftorna slår mot barnen. Som kommun kan vi inte annat än försöka att parera effekten av regeringens politik, säger hon.

Rädda Barnen kräver i sin rapport att regeringen tar fram en nationell handlingsplan för att motverka barnfattigdomen. Ett krav som Jammeh applåderar:

– Regeringen har hela tiden nonchalerat den här frågan. Det är provocerande när man jobbar i en stad som kämpar för dem som har det sämst ställt och den nationella politiken går helt åt andra hållet, säger hon.

Betyder det att de lokala beslutsfattarna gjort vad de kan i frågan då?

– Nej, det finns en hel del vi kan jobba med. En sak vi redan gjort är att vi tagit bort avgifterna i skolan, och det skedde efter en lång politisk debatt där oppositionen inte tyckte att några tior hit eller dit spelade någon roll. Nu tittar vi på hur vi kan sänka avgifterna i förskolan för de familjer som har minst inkomst, säger Katrin Stjernfeldt Jammeh.

Hon sätter också stort hopp till ”Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö” som ska ta fram strategier för att minska ojämlikheten i hälsa och förbättra livsvillkoren bland Malmöborna. Barn och ungas uppväxtvillkor är ett av tre områden som prioriteras särskilt.

– Jag hoppas att kommissionens arbete får genklang i Sverige och att det når beslutsfattarna på nationell nivå, säger Katrin Stjernfeldt Jammeh.