På lördag anordnas marscher i Malmö och 29 andra orter i landet för ett tillgängligt Sverige – för alla. Att kunna handla i vilken butik som helst, gå på bio eller ta en öl på en uteservering är ingen självklarhet för var femte invånare i Sverige som har någon form av funktionsnedsättning. Trots att 2010 var tillgänglighetsåret då alla enkelt avhjälpta hinder skulle tas bort är samhället på många sätt fortfarande inte tillgängligt för dessa människor.

Och Malmö ligger en bra bit efter ur tillgänglighetssynpunkt jämfört med många andra kommuner. I Humanas tillgänglighetsbarometer 2011 där 189 kommuner deltar hamnar Malmö stad på plats 133.

– I Malmö har man inte riktigt fått upp ögonen för det här ännu. Det är inte alls bra ur tillgänglighetssynpunkt. Det är konstigt, det är år 2011 och det borde vara självklart att alla ska få tillgång till alla lokaler. Men så är det tyvärr inte, säger Kristjan Gislason på tillgänglighetsgruppen.se som arrangerar marschen i Malmö.

Genom att marschera vill man visa på en verklighet där samhället stänger ute stora grupper.

När Malmö Fria frågar Kjell Ahlström, tillgänglighetsrådgivare för kommunen, vad han tycker om tillgängligheten i Malmö svarar han:

– Det har inte hänt så mycket med de publika lokalerna i Malmö stad. Fastighetsägarna kunde ha gjort betydligt mer med tanke på att man haft tio år på sig nu att åtgärda enkelt avhjälpta hinder.

Marschen på lördag handlar också om att demonstera för en ny lag som klassar otillgänglighet som diskriminering av personer med funktionsnedsättning. I dag sträcker sig lagstiftningen endast till arbetslivet och universitets- och högskolestudier.

– I länder som USA och Norge finns redan en sådan utökad lagstiftning. Otillgänglighet är diskriminering och man stänger inte bara ute de 1,8 miljoner som på något sätt är rörelsehindrade utan också deras familjer och vänner, säger Kristjan Gislason.

Tillgänglighetsgruppen.se ser regelbundet över tillgängligheten i Malmö och har bland annat inventerat uteserveringar, vårdcentraler och köpcentrum. Och det finns enligt Gislason många exempel på hinder som utestänger.

– Vi besökte ett nyöppnat apotek där varken den med rullator, rullstol eller barnvagn kunde ta sig in. Våra skattepengar går till receptbelagda medel, då ska väl alla kunna hämta ut dem tycker man.

Ofta handlar det om enkla åtgärder, som att bygga en ramp, anpassningsbara diskar som alla kan nå eller att sätta upp en ledstång.

– Att detta fortfarande saknas på många ställen beror till stor del på okunskap. Som frisk ser man inte alla hinder, det är när man själv konfronteras med det som man inser att en trappa är en omöjlighet för den som sitter i rullstol, säger han.

Tillgänglighetsgruppen.se arbetar med att sprida information. Om en månad ska man träffa gatukontoret och prata om vad som kan förbättras i det offentliga rummet.

Och det finns positiva exempel där informationen har gett verkan:

– Vi var på Ikea och de var väldigt tillmötesgående och åtgärdade många av de anmärkningar som vi hade. För det fick de ett diplom av oss, säger Kristjan Gislason.