FRIA har fått ta del av Zandras patientjournal där det tydligt framgår att hon skrivits ut från en av Sahlgrenskas psykosavdelningar dagen efter ett självmordsförsök, där hon hann förlora medvetandet innan personalen fann henne. Däremot saknar journalen hänvisning till varför hon skrevs ut.

Zandra tillhör egentligen en av avdelningarna för allmänspykiatri, men eftersom den var fullbelagd skrevs hon in på en psykosavdelning. Den 24 oktober skriver överläkare Anders Bergstedt i Zandras journal att Zandra själv uppgett att hon har upp till 500 tabletter av olika preparat hemma och att hon flera gånger den sista tiden har tagit överdoser ”för att komma bort”.

I sin bedömning fastslår Anders Bergstedt att han finner att en fortsatt psykiatrisk vård verkar nödvändig då Zandra löper en högre självmordsrisk än vanligt. Han skriver även att en del av hennes ångest verkar bottna i ”ett avslag på begäran om psykoterapi”. Han nämner också att Zandra känner osäkerhet om var hon ska ha sin uppföljning eftersom Mellanvårdsteamet, som Zandra tidigare hört till, läggs ner vid årsskiftet. Samma dag försöker Zandra hänga sig på psykosavdelningen där hon är inlagd.

Trots detta skriver ST-läkaren Ioannis Tsitas ut Zandra nästa morgon, den 25 oktober. Hon berättar att hon några dagar tidigare blivit inlagd mot sin vilja. Polisen bröt sig in i hennes lägenhet och hämtade henne efter att öppenvården gjort en efterlysning. För att få höja sin medicin och försöka må bättre bad hon sedan själv om att få vara kvar. Men det fick hon inte. 

– Läkarna sa att jag bara ville ha uppmärksamhet och att jag aldrig skulle bli frisk av att vara inlagd. Då gick jag direkt hem och tog en överdos, säger Zandra.

Boendestödet hittade henne och efter 17 timmars medvetslöshet vaknade hon upp på en specialistvårdsintensiv. Först då blev hon inlagd igen, men denna gång på den allmänpsykiatriska avdelning som hon egentligen tillhörde. Hon är mycket kritisk till psykvården och anser att det är fel skriva ut patienter som skadar sig eller försöker ta livet av sig på någon av avdelningarna.

– En människa som ropar på hjälp borde också få det, säger hon.

Zandra har en lång sjukdomshistorik bakom sig och har varit sjukskriven i ungefär åtta år. Fem av dessa har hon tillbringat på ett behandlingshem i Skåne, och hon har efter det varit inlagd från och till under de senaste två åren. Zandra började må dålig som fjortonåring och fram tills att hon fyllde 18 hade hon redan varit inlagd inom Barn- och Ungdomsspykiatrin under sammanlagt två år samt testat flera olika mediciner och fått flera olika diagnoser. Hon har även gjort ett stort antal självmordsförsök och har bland annat fått blodtransfusioner efter att ha skurit sig i avsikt att tömma sig själv på blod. De upprepade självmordsförsöken har gjort att huden på underarmarna enbart består av ärrvävnad.

FRIA försöker ta reda på hur Zandra, trots denna bakgrund, kunde skrivas ut efter sitt hängningsförsök. ST-läkaren som ansvarade för utskrivningen, Ioannis Tsitas, vill dock inte kommentera händelsen utan hänvisar till överläkare Anders Bergstedt. Inte heller han vill ge någon kommentar utan säger att han aldrig kan uttala sig om ett enskilt fall på grund av patientsäkerheten. Detta trots att Zandra själv gett FRIA tillgång till hennes patientjournal.

Anna Asamrisson, vårdenhetsöverläkare på en av Sahlgrenskas psykosavdelningar, väljer dock att prata. Asamrisson har träffat på Zandra av och till sedan hon var 18 år och hon anser att Zandra tillhör den patientgrupp som löper stor risk att acklimatiseras till vården och som därför inte mår bra av att ligga inne. Hon anser även att Zandra inte är suicidal på riktigt, och att hon därför kunde skrivas ut utifrån en avdelningspolicy om att inga patienter får skada sig på någon av de psykiatriska avdelningarna.

– Det finns folk som mår psykiskt dåligt på riktigt, men det finns också många som simulerar och som bara ställer till med problem för oss läkare. När Zandra blir inlagd vill jag inte arbeta utan känner bara för att säga upp mig. Hon är en sådan person som bara vill ha uppmärksamhet, hon vill egentligen leva men vill helst bo här på sjukhuset. Vid sina självmordsförsök har hon försäkrat sig om att någon kommer att hjälpa henne, men förr eller senare kommer hon att misslyckas med detta, säger Anna Asamrisson.

Hon anser att Zandra är ett mycket speciellt fall.

– Hon har saker som alla tjejer skulle vilja ha såsom pengar, lägenhet, bil och ett vackert utseende. Ändå är sjukhuset som Los Angeles för henne. Hon behöver komma ut i verkligheten. Dessutom borde läkarnas kännedom och kunskaper om olika patienter och vad som är bäst för dem respekteras, säger Anna Asamrisson.

Hon anser därmed att utskrivningen av Zandra var korrekt. Shaho Lauran, vårdenhetsöverläkare på den allmänpsykiatriska avdelningen som Zandra hör till, menar dock att ett hängningsförsök är något som läkarna måste ta på mycket stort allvar och att alla nödvändiga resurser måste sättas in för att förhindra att försöket upprepas.

Shaho Lauran berättar även att psykvården skiljer mellan två olika sätt att skada sig. Det första handlar om verkliga självmordsförsök som bottnar i att man är deprimerad, medan det senare klassas som en beteendestörning som görs för att få uppmärksamhet och där dödsrisk inte föreligger. Enligt Shaho Lauren finns det heller ingen policy om att personer som försöker skada sig själva ska skrivas ut från en avdelning, utan det är en bedömning som han menar måste göras från patient till patient. Shaho Lauran är själv involverad i Zandras fall då han just nu försöker hjälpa henne att få extra kvalificerad vård efter hennes planerade utskrivning i slutet av december. Mellanvårdsteamet som Zandra i dag tillhör läggs ner vid årsskiftet, och Shaho Lauran vill hjälpa henne att remitteras till Borderlineenheten, som i sin tur kan hjälpa henne vidare till någon specialistmottagning. Detta då borderlineenheten själva har en åldersgräns på 25 år.

– Jag har legat på borderlineenheten om Zandras fall trots deras åldersgräns, och är positiv till att hon kommer att få ytterligare stöd. Hon kommer även att ha tillgång till en öppenvårdsmottagning, och jag hoppas att detta sammantaget kommer att bli till stor hjälp för henne, säger han.

Zandra är mycket tacksam över det stöd hon fått på den allmänpsykiatriska avdelning där Shaho Lauren är överläkare, och hoppas nu på att kunna studera på heltid redan till våren. Däremot har hon lämnat in ett klagomål till SU gällande hennes behandling på den ena psykosavdelningen. Hon poängterar här att självmordsförsök inte borde klassas som självskadebeteende då det varken ger en kick eller en tillfällig flykt från det jobbiga, utan i stället är ett allvarligt försök att dö. Hon ser själv händelsen som ett led i ett större sammanhang där hennes fall ofta betraktats som jobbigt av läkarna.

– Jag upplever själv att jag skickades till ett behandlingshem i Skåne som 19-åring för att jag sågs som ett hopplöst fall och att ingen ville ha in mig på vuxen-psykiatrin här i Göteborg. Då jag skulle ut i verkligheten igen efter mina fem år i Skåne hamnade jag på olika korttidsboenden för hemlösa alkoholister och missbrukare för att jag inte klarade av att bo ensam. Vården såg dessa korttidsboenden som ett bättre alternativ för mig än att vara inlagd.Det var en mycket konstig miljö för någon som aldrig själv rökt på eller testat narkotika utom på recept som läkarna skrivit ut, säger Zandra, som i dag har diagnosen adhd och borderline.

Att hon väljer att berätta om utskrivningen säger hon beror på att hon inte vill att någon annan ska drabbas av samma sak.

– Jag är inte intresserad av någon uppmärksamhet för egen räkning och därför har jag valt att berätta om händelsen under pseudonym, säger hon.

* Zandra heter egentligen något annat.