Kvinnliga forskare går miste om miljarder
Det senaste decenniets satsning på excellens i högskolan har missgynnat jämställdheten. Kvinnliga forskare har gått miste om ett par miljarder om anslagen till toppforskarna ska vara representativt jämfört med andelen kvinnliga forskare inom ämnesområdena.
Både den borgerliga regeringen och Socialdemokraterna har satsat på strategiska program som ska gynna en forskarelit som får långvarigt ekonomiskt stöd för sitt arbete. Bakom satsningen har legat en kritik mot en splittrad och kortsiktig finansiering av olika projekt. Men två rapporter som publicerats av Delegationen för jämställdhet i högskolan, DJ, visar att satsningen på excellensprogrammen starkt har missgynnat kvinnor.
– Det är väldigt olyckligt om kvinnliga forskare gång på gång känner att de inte kan konkurrera om de här medlen, både för deras självbild och för samhällets syn på vad som är en excellent forskare, säger Pontus Ringborg, huvudsekretare på DJ.
Han menar att det nya i rapporten egentligen inte är snedfördelningen av resurser i de här satsningarna, något som redan var välbelagt, utan att man försöker förklara varför den här snedfördelningen har kommit till stånd. Rapporten visar på att det finns en stark koppling i vetenskaplig närhet mellan bedömare och bedömda.
– Den sökandes nätverk är väldigt viktigt – vilket är till nackdel för kvinnor. Kraven på nätverk är även till nackdel för unga forskare, och då kan man fråga sig om de här satsningarna gynnar den innovativa forskning vi vill ha? säger Pontus Ringborg.
Av de 20 forskare som har fått de högsta anslagen finns endast en kvinna, och bland de 50 som fått de största summorna är 10 procent kvinnor. Av de anslag som har granskats i rapporten Hans excellens: om miljardsatsningarna på starka forskningsmiljöer har 12,7 procent av pengarna gått till kvinnor. I de berörda forskningsområdena är 35 procent av professorerna och lektorerna kvinnor, och om forskningsstöden hade kommit upp i samma nivå skulle kvinnliga forskare ha fått anslag på ytterligare ett par miljarder kronor.
En av forskningsfinansiärerna som får kritik är Stiftelsen för Strategisk forskning, SSF. I mitten av 00-talet stödde SSF 252 projekt, varav 40 hade kvinnliga projektledare. Dessa 40 kvinnor förfogade över sammanlagt 321 miljoner kronor, vilket bara är drygt 7 procent jämfört med deras manliga kollegor som hade 4428 miljoner kronor. SSF får kritik för sin urvalsprocess där bland annat en expertpanel av internationella bedömare har rangordnat ansökningarna. Rapporten menar att bedömarna har valts ut på ett odokumenterat sätt och förfarandet har gynnat sökande med vetenskaplig närhet till bedömarna.
Fria har utan framgång sökt någon från SSF för en kommentar. I ett uttalande skriver de att de delar rapportförfattarnas syn på problematiken med jämställdhet, men tillbakavisar kritiken kring urvalsprocessen. De kommer att tillsätta en oberoende utredning men fortsätter tills vidare med processen de har.
– Vi delar inte uppfattningen att vår metod att bedöma forskningsprojekt missgynnar kvinnor, men vi är självfallet mer än villiga att utveckla bedömningsprocessen i syfte att nå ännu större träffsäkerhet.
