30 procent av de arbetande kan, enligt Florida, räknas till den kreativa klassen. Färre och färre återfinns i handfast produktion; de tillverkande jobben har exporterats utomlands. Det postindustriella samhället är redan här. Fabrikerna tystnar – en efter en.

Den kreativa klassen växer och blir ekonomiskt viktigare, i den ryms allt från konstnärer till reklamfolk och universitetsanställda. Begreppet saknar visserligen precision, men kan ändå fungera befriande. En många gånger diffus och svårgenomtränglig verklighet låter sig upptäckas, därför vi behöver också nya, vägledande begrepp. Inte mig emot om det även döljer ett normativt inslag – en utveckling i riktning mot fler kreativa individer som kan försörja sig på sin kreativitet är bara positivt.

”Serviceklassen”, där många av jobben är okvalificerade och lågt betalda, växer också. USA är därvidlag ett avskräckande exempel, med många gånger närmast slavliknande arbetsförhållanden.

Samhällsbilden förändras, även om många inte vill inse det – som de cementhäckar från vänster till höger som sitter fast i föråldrade tankefigurer där nyckelorden heter ”krispaket” och ”subventioner”. Och som därför kan pytsa in miljarder skattekronor i övermogna branscher som borde tillåtits dö för länge sedan, nu senast bilindustrin. En idélös, nästan tragisk, ”industripolitik”. Dömd att misslyckas.

Vi befinner oss, enligt Floridas senaste bok Den stora omställningen (Daidalos), sedan decennier i en djup samhällsomställning som påskyndades av finanskrisen. Det är ingen lågkonjunktur som råder, inget övergående kristillstånd – det gäller således inte att ”bara” hålla ut och vänta på bättre tider. Ingen högkonjunktur väntar runt hörnet; de förlorade jobben kommer inte tillbaka, vad än de systembevarande politikerna försöker slå i oss. Utan det är just en radikal omställning, en strukturomvandling, som pågår. Och den har långtgående konsekvenser för samhällsekonomin, samt i förlängningen för vilka kompetenser och kvalifikationer som krävs och efterfrågas.

Förändringen sker ”organiskt”, säger Florida. Underifrån. Den kan inte kommenderas fram från centralt håll. Människors attityder och livsstilar förändras; vad de tycker är viktigt och inte. Konsumtionssamhällets ohämmade materialism håller på att överges för andra värden, av mer andlig och postmateriell karaktär.

Den nya basnäringen – den skorstenslösa ekonomin – är idédriven och bygger på kreativitet och kunskap, frågar efter analytisk förmåga och problemlösningskapacitet. Vissa kallar det upplevelseekonomi. ”Talang” blir en attraktiv kompetens och bristvara, innovationer främsta konkurrensmedlet.

Det är i knopparna affärsmässig framgång skapas. Det är där världen kan slås med häpnad. Företag som Virgin, Google och Apple är levande bevis på detta. Om man ändå kunde klona vildhjärnor som Steven Jobs och Richard Branson (Virgin Group)...

Det är minst lika omvälvande som när järnvägarna en gång i tiden kom, men nu pratar vi intellektuella infrastrukturer. Och många riskerar förstås att bli förlorare, avhängda och permanent utanförstående – förvandlas till vad någon har kallat ”andrahandsmedborgare”, någon annan ”prekariatet”. Främst lågutbildade män i den traditionella industriarbetarklassen. Jimmie Åkessons stödtrupper, sprattlande i den inlärda hjälplöshetens garn, sökande efter syndabockar, någon att skylla eländet på.

Florida betonar, som den urbanteoretiker han är, städernas stora betydelse för en dynamisk samhällsutveckling. Täthet och närhet är avgörande för den urbana livskraften. Ett gott människoklimat – inte ett ”bättre företagsklimat”, ännu ett gammal mantra som tjatats till förbannelse – måste skapas.

Resonemanget är särskilt intressant i en tid när internet och sociala medier används mer och mer. Vi blir mindre och mindre platsbundna, det gäller även arbetsplatserna. Även om chefer, vars bäst-före-datum gått ut och som inte fattat någonting, kräver fysisk närvaro trots att det egentligen inte behövs. Vad dittvingade medarbetare väl gör på sina kontor, har de sedan ingen aning om. Spelar poker på skärmen, kanske, eller kollar på Facebook.

Florida drar en lans för den interaktivitet som luktar människa. Han betonar vikten av riktiga möten. Mellan människor kan allt hända. Därför bör städerna enligt honom överlusas med attraktiva mötesplatser: kaféer, konstcentra och annat lustfyllt.

Screw it – let’s do it! för att citera Branson.