De är 27 kvinnliga medlemmar med kurdiskt ursprung i den kurdiska kvinnoföreningen i Uppsala som främst arbetar med kvinnorättsfrågor och frågor som rör våld mot kvinnor. Föreningen startade 2007 efter att Behnaz Mazogi, som då jobbade med en iransk kvinnorättsorganisation, diskuterade idén med Diana Kobadi, socionom, som arbetar med våldutsatta kvinnor på Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK. De båda ansåg att organisationer som stödde och försvarade kurdiska kvinnors rättigheter hade svårt att nå ut i samhället.

– Visst har Socialtjänsten hur mycket information som helst om dessa frågor, men inget av den informationen finns på kurdiska. Det är där vi kommer in. Vi är en länk mellan det kurdiska och det svenska samhället, säger Behnaz Mazogi.

Hon menar att de har en annan förståelse och andra förutsättningar att kringgå problemen när kvinnorna vänder sig till dem.

– Vi vet vilka fördelar och nackdelar det finns och vilka brister och problematik det finns. Vi sitter med facit i handen och vet hur kulturerna fungerar och utifrån dessa förutsättningar kan vi hitta utvägar som är rimliga för de kvinnor som behöver hjälp.

Amineh Karimi och Zohreh Sharifi Gidlöf, även de medlemmar i föreningen, menar att våld mot kvinnor nästan alltid börjar med våld i hemmet. Det kan vara en bror, en make eller en pappa som slår, hotar, bannlyser och förnedrar. Våld kan förekomma och ske i alla former, fysiskt såväl som psykiskt.

– Det kan vara bra att utbilda kvinnor som män inom frågor som rör kvinnors rättigheter, eftersom det många gånger rör sig om okunnighet, dominans och ignorans, säger Zohreh Sharifi Gidlöf.

Amineh Karimi håller med men säger att det är problematiskt att hjälpa kurdiska kvinnor ur förhållanden med våldsinslag. Kvinnor som hon menar ofta inte vet vart de ska ta vägen med sina barn och som brottas med olika typer av rädslor och skamkänslor.

Föreningen har fått bra respons, både från kvinnor och män. Det har även varit tal om att starta en manlig kommitté inom föreningen. I några fall har föreningsmedlemmarnas egna makar fått rycka in och prata med de manliga förövarna, en strategi som fallit väl ut.

Men det är inte alltid utpräglat våld som är anledningen till föreningen kontaktas. Exempelvis har kvinnor vänt sig till dem när de inte har vågat kontakta Socialtjänsten eller andra myndigheter. De har till exempel blivit tvingade att gifta sig med en man de inte älskar och då behövt hjälp med en egen bostad. Föreningen agerar då länk mellan kurdiska kvinnor i länet och med de resurser i samhället som annars är svåra att nå för dem. Behnaz Mazogi tycker att det finns brister i svenska myndigheters synsätt och handlingssätt.

– Det som stör mig är att svenska feminister inte hjälper kurdiska feminister. Vi måste skapa organisationer själva. Jag tycker att vi möts av samma attityd från Socialen. De känner att de inte vill lägga sig i vår kultur för de tycker att vi kan fixa och ordna upp problemen själva.

Hon menar att de Sociala myndigheterna i deras fall överlåter de kurdrelaterade problemen åt föreningen. Myndigheten slipper då arbeta med dessa fall med hänvisning till att de kan hantera ”etiskt kulturella problem” bäst själva.

– Det finns ett synsätt som tyder på att man inte ser på kvinnor med utländsk bakgrund som en del av samhället. Visst börjar Sverige bli mycket bättre på hedersrelaterade brott för man märker att myndigheterna försöker ta itu med brotten mer och mer nu. Termen hedersrelaterat förtryck bör ses som ett svenskt samhällsproblem och inte en minoritetsgrupps problem, säger Behnaz Mazogi.

Amineh Karimi instämmer i att hedersrelaterade brott ofta ses på som kulturellt betingade och att begreppet heder är en ursäkt till att utöva våld.

– Men man får inte glömma att våld mot svenska kvinnor i svenska hem tyvärr förekommer lika ofta men är minst lika osynligt, säger hon.

– Skillnaderna må ligga i hur vi väljer att benämna våld men våld mot kvinnor förekommer varje dag i olika former, men det tigs och talas inte om det och därför syns det inte heller. Vi finns till för att kvinnor ska kunna vända sig till oss när de behöver det som mest, säger Behnaz Mazogi.