Tillväxtkramarna bör ställas till svars
I söndagens DN fick Bo Ekman, grundare av Tällberg Foundation, bre ut sig över debattsidan med en huvudlös kritik mot miljörörelsen. Inte nog med att det var miljörörelsens fel att miljöproblem inte var lösta, lösningen på problemen var enligt Ekman fortsatt ekonomisk tillväxt.
Ekmans artikel är, trots sin huvudlöshet, intressant, eftersom den är en av få där tillväxtanhängarna faktiskt diskuterar tillväxt kontra hållbar utveckling. Ekmans tes är, utöver att miljörörelsen ansvarar för det ekologiska misslyckandet, att vi behöver teknikutveckling samt att tillväxtkritikerna måste visa på hur ett samhälle utan ekonomisk tillväxt ska se ut och fungera. Själv förklarar han dock inte med ett ord hur tillväxt och hållbar utveckling ska gå att kombinera.
I dag överförbrukar vi en stor del av planetens ekosystem. Det så kallade ekologiska fotavtrycket har passerat 1,5 jordklot. Det vill säga, vi skulle behöva 1,5 jordklot för att kunna ta ut de naturresurser som vi gör. Och med dagens tillväxttakt skulle den globala ekonomin, och det naturresursuttag som bygger upp den, vara cirka 20 gånger större än i dag om hundra år. Är det verkligen rimligt att hävda att de som inte tror att detta är möjligt, att 20-dubbla resursuttaget och arbetstiden, måste visa på exakt hur alternativet ser ut? Vore det inte rimligare att den som tror att en sådan tillväxt kan vara hållbar visar en uträkning på hur detta ska gå till? Var ska naturresurserna komma ifrån? Och hur ska veckan räcka till om vi ska jobba 20 gånger så mycket?
Det är också väldigt märkligt att hävda att teknikutveckling inte är möjlig utan tillväxt. Nolltillväxt innebär samma mängd ekonomisk aktivitet som föregående år, det vill säga lika mycket möjlighet till satsningar på teknologisk utveckling som året innan. Menar tillväxtanhängarna att det inte sker någon teknikutveckling i dag eller att det inte gjorde det på 80- eller 50-talet, då vi hade betydligt lägre BNP och använde betydligt mindre naturresurser?
De flesta tillväxtkritiker erkänner att vi står inför stora utmaningar och att vi inte har lösningar på allt. Men att vi inte sitter med alla lösningar innebär inte att man som Ekman kan blunda för grundproblemet, att vi överkonsumerar jordens begränsade resurser och tillväxtekonomin bygger på att vi hela tiden ska öka uttaget. Istället för att förneka det sambandet är det dags att vi erkänner problemet och fokuserar på att hitta så humana och solidariska lösningar som möjligt.
Allt fler utanför miljörörelsen inser att vi är vid tidpunkten runt peak oil (IEA, amerikanska försvarsdepartementet och så vidare), en del tror att vi passerat, andra att det ligger några år bort. Men oavsett exakt när oljeuttaget toppar, så kommer vi när oljan börjar sina tvingas bort från tillväxtekonomin. Och peak oil är inte ensamt, listan med naturresurser som har nått sin topp i uttag eller är på väg att göra det blir allt längre. Det är inte längre frågan om huruvida vi kommer att behöva bromsa utan hur hårt vi kommer tvingas göra det. Ju längre vi väntar, desto tvärare och obekvämare kommer stoppet bli.
Det är hög tid att börja granska tillväxtkramarnas argument eller snarare brist på argument. De som hävdar att världsekonomin utan större problem kan fortsätta att växa i all oändlighet bör vetenskapligt redovisa hur detta ska gå till, vad som ska kunna skapa tillväxten utan att jorden samtidigt helt utarmas.
Lennart har tillsammans med sex andra tillväxtkritiker skrivit ett svar på Ekmans inlägg med delvis samma budskap som denna text. DN debatt ville dock inte ha ett kritiskt svar i tidningen utan tog endast in det på webben.
