Nils Resare, som skrivit boken Mutor, makt och bistånd – Jas och Sydafrikaaffären, har sagt att Sverige förlorade sin oskuld när stridsflygplanet såldes till den unga demokratin. Justin Sylvester, demokratiforskare vid den oberoende organisationen Institute for Democracy in Africa, Idasa, i Kapstaden, menar att det inte bara var Sverige som påverkades.

– Detta var stunden då vi förlorade vår oskuld, det var stunden då den sydafrikanska drömmen om demokratin krossades, säger han.

Justin Sylvester är på besök i Sverige i samband med kyrkornas globala vecka. Det är ett hektiskt schema. Han har just deltagit i ett seminarium i en fullsatt sal på Dag Hammarskjöld Foundation i Uppsala. Dagen innan var han i Örebro, och senare i veckan ska han åka upp till Umeå.

Idasa är en sydafrikansk organisation som arbetar för att främja demokrati på hela den afrikanska kontinenten, och som det senaste decenniet har ägnat mycket tid till det som i Sydafrika rätt och slätt kallas ”vapenaffären”.

– Om du säger ”vapenaffären” tänker de flesta sydafrikaner ”korruption”, det är synonymt, säger Justin Sylvester.

Det var 1999 som den sydafrikanska regeringen beslutade sig för att uppgradera både flygvapnet och flottan. 26 Jas Gripen-plan köptes in liksom 24 Hawk-plan från brittiska vapentillverkaren BAE. Dessutom köptes krigsfartyg och ubåtar in från Tyskland och helikoptrar från Italien. Totalt skulle det kosta 29,9 miljarder rand – cirka 40 miljarder kronor – enligt sydafrikanska regeringen. Alla kostnader redovisades dock inte med en gång. Nils Resare visar i sin bok att enbart köpet av Jas kostade 4 miljarder kronor mer än vad som angavs. Betalningen skyddades inte heller mot valutaförändringar, vilket gör att affären i dag beräknas ha kostat Sydafrika närmare 70 miljarder kronor.

I överenskommelsen ingick även motköp – investeringar från säljarländerna som skulle skapa 65 000 jobb i Sydafrika. Än så länge har inte många motköp genomförts, och Justin Sylvester hävdar att det inte heller är troligt att de kommer att ske.

I överenskommelsen fanns en bötessumma som företagen skulle betala om motköpen inte genomfördes, men medan de sydafrikanska politikerna såg det som en garanti hade företagen enligt Justin Sylvester räknat in böterna i kalkylen.

– Motköp är mer betydelsefullt än korruption, men på sätt och vis är det en form av korruption, säger Justin Sylvester.

Han menar att det var motköpen som gjorde att personerna som mottog mutorna kunde övertala ledamöterna i parlamentet att gå med på affären, och att parlamentsledamöterna i sin tur använde motköpen för att få den sydafrikanska befolkningen på sin sida. Militären hade redan sagt vad de ville ha för utrustning, och Jas ansågs både vara för dyrt och för dåligt anpassade till sydafrikanska förhållanden. I slutänden var det löften om motköp som fixade kontraktet. Justin Sylvester menar på att ingen skulle kunna säga nej till ett sådant erbjudande i den position som Sydafrika var i då.

– Går man in på Saabs och BAE:s hemsidor ser det ut som om de har skapat mirakel i Sydafrika. Det var så vi blev lurade, de tog våra svaga sidor och använde dem emot oss.

I början av november i år rapporterade Svenska dagbladet att sydafrikanska försvarsministeriet kan komma att lägga flygplanen i malpåse, då det inte finns pengar till att flyga dem.

– Politikerna bestämmer vad militären behöver. Redan när det skedde sa flygvapnet att det var för dyrt och det skulle suga upp alla resurser. Vi kan inte säga att det var militären som sålde ut oss. Det var de civila politikerna, och det är det som är det tråkigaste, säger Justin Sylvester.

Han blir engagerad när han berättar om affären. Att få chansen att under två veckor vara i Sverige och delta i seminarier och hålla föreläsningar ser han som ett privilegium. Det går att ana att han söker en upprättelse för Sydafrikas befolkning, och även ANC:s gräsrötter. De var emot hela vapenaffären från första början, menar han. Det var partiledningen som skodde sig på den och som även använde pengarna från affären till att finansiera valkampanjen 1999.

Politikerna i Sydafrika har blivit en ekonomisk elit enligt Justin Sylvester – även om alla kommer från fattiga förhållanden från början har de inte varit sena att utnyttja sina positioner.

– Gå till parlamentet i Kapstaden och se dig omkring på bilparkeringen. Jag skulle utmana vem som helst i Europa att hitta en parkering som är mer välbeställd.

Det finns ett groende missnöje bland medborgarna i Sydafrika, berättar Justin Sylvester. Det är mer än sexton år sedan Nelson Mandela valdes till president i de första fria valen efter apartheid, men än så länge har inte demokratin levererat vad den lovat. Justin Sylvester ser vapenaffären och de misslyckade försöken att fälla någon för mutbrott som ett misslyckande i Sydafrikas förändringsprocess. Affären har skadat medborgarnas förtroende för demokratin.

– Vi försökte använda de demokratiska institutionerna, men det fungerade inte. Och det var nog naivt av oss – det är ju en industri som handlar med döden och som är moraliskt korrupt till sin natur, säger Justin Sylvester.

Under vårt samtal visar det sig att han har ett något mörkt sinne för humor. Han ser ironin i några av de mest absurda delarna av historien.

– Ferrostaal, det tyska företaget som sålde oss u-båtarna och som anklagas för mutor, är genom sina motköp faktiskt med och betalar för filmen om Nelson Mandelas liv som bygger på hans självbiografi. Ett vapenföretag som sponsrar en film om Mandela, det är verkligen avskyvärt.