Freds- och konfliktforskare vid Kroc Institute for International Peace Studies har intervjuat ett 50-tal afghanska kvinnoaktivister, politiker, aktivister, skolrektorer, poliser och andra Kabulbor om hur fred kan skapas i landet.

– Vi vill inte att världen ska betrakta oss som offer, säger Afifa Azim, ordförande för Afghanska kvinnors nätverk, en organisation som forskarna samarbetat med.

– Afghanska kvinnor måste sitta med vid bordet om fredsprocessen ska gå framåt. Utan kvinnor – ingen fred, slår Azim fast.

Kritiker anser att USA ända sedan man störtade talibanerna år 2001 har rättfärdigat den långvariga militära närvaron i landet genom att hänvisa till att man strävar efter att stärka kvinnornas ställning. Författarna till den nya rapporten menar dock att dessa argument är alldeles för förenklade.

– Kvinnorna är medvetna om att deras rättigheter utnyttjas av politiska skäl och är oerhört misstänksamma mot dessa försöka att rättfärdiga en militaristisk politik, säger David Cortright vid Kroc Institute till IPS.

Cortright menar att om det internationella samfundet vill skapa möjligheter för en varaktig och rättvis fred i Afghanistan så måste USA och dess allierade omedelbart lämna landet.

– Det är uppenbart att de utländska truppernas närvaro driver på upproret. Vi har sett att ju längre ockupationen pågår, desto värre hotas människors säkerhet, desto fler civila dödas och desto starkare växer sig upproret.

Sarah Persinger, som skrivit rapporten tillsammans med Cortright, menar samtidigt att det är oerhört viktigt att de framsteg som gjorts i Afghanistan sedan talibanerna störtades inte omkullkastas. Flera av de dem som intervjuats pekar på stora framsteg inom utbildningssektorn, i tillgången till sjukvård, samt att kvinnor i högre utsträckning fått möjlighet att delta i det politiska och ekonomiska livet.

Men enligt rapporten är det också uppenbart att de flesta afghanska kvinnor anser att det fortsatta kriget utgör det största problemet, och författarna menar att det kommer att vara ”omöjligt för kvinnorna att befästa sin maktposition i en militariserad omgivning”.

Enligt rapporten har dessutom den fortsatta konflikten lett till nya former av ofrihet för de afghanska kvinnor som blivit ”änkor, flyktingar, utsatta för trafficking och tvingats till giftermål som ett resultat av konflikten”.

Våldet och oron har även lett till att många kvinnor har blivit instängda i sina hem. Många kvinnor och flickor får inte lämna bostaden, ens för att ta sig till skolan.

Kvinnor har tidigare haft ett relativt högt valdeltagande i Afghanistan – upp emot 45 procent, men i det val som hölls förra året under bevakning av utländska valobservatörer deltog endast 20 procent av kvinnorna. Det finns en stor risk att kvinnornas röster inte kommer att ges något utrymme i de hemliga fredssamtal som kan komma att hållas med bland andra talibanerna.

– Fred är inte detsamma som en avsaknad av vapen. Fred måste inbegripa alla områden inom det sociala livet. Och det innebär en jämlik representation av kvinnor vid fredssamtalen, säger Afifa Azim till IPS.

Rapporten rekommenderar att det tillsätts en muslimsk övergångsregering i Afghanistan som får till uppgift att bevaka de utländska truppernas reträtt och samtidigt i samarbete med kvinnor ser till att fredsövergången blir rättvis.

Cortright menar att de muslimska ländernas samarbetsorganisation OIC skulle kunna spela en avgörande roll under en sådan övergångsperiod.

Rapportförfattarna understryker även att tillbakadragandet av trupper måste följas av ett utökat bistånd till landets utbildnings- och sjukvårdssektor.

Samtidigt är många afghanska kvinnor mycket oroliga inför framtiden. En afghansk kvinna, som inte vill bli citerad med namn, påpekar att kvinnorna inte ens erkänns de grundläggande rättigheterna.

– Hur skulle vi kunna hoppas på att få delta i fredssamtalen när vi inte ens tillåts att vårdas på sjukhusen? Det kommer bara inte att ske, säger hon till IPS.