”De största protesterna sedan 80-talet”
Efter protestvågen i Frankrike börjar striden om den brittiska regeringens nedskärningsprogram – och studenterna går i spetsen för kampen.
Både polisen och det politiska etablissemanget togs på sängen när tiotusentals studenter vällde ut på Londons gator förra onsdagen under parollen ”Finansiera vår framtid, stoppa nedskärnignarna mot utbildningen”. Protesten riktades mot en rad besparingsåtgärder som slår hårt mot den högre utbildningen och ett lagförslag som gör det möjligt för universiteten att tredubbla sina terminsavgifter.
Den massiva protesten är början på en ”fullständig omvandling” av studentpolitiken i landet, säger aktivisten Mark Bergfeld.
– Vi har inte sett 50 000 på gatorna sedan 1985 då studenter och gruvarbetare tillsammans tvingade Thatcher att backa från höjda studieavgifter, säger han.
– Vi har visat att det motstånd vi sett i Grekland och Frankrike kan föras till Londons gator. Jag tror att det betyder början till slutet för den konservativa-liberala koalitionsregeringen, som inte har något som helst mandat för att genomföra de nedskärningar de presenterat, säger han.
Mark Bergfeld var en av tusentals studenter som i samband med onsdagens stora demonstration belägrade det konservativa Tory-partiets högkvarter i centrala London. Då kunde en grupp demonstranter till sin egen förvåning promenera rakt in genom lobbyn och ta sig upp till byggnadens tak. I efterhand har en strid rasat om huruvida aktionen var rättfärdig eller ej.
– Vi gjorde allt vi kunde för att organisera en fredlig och ansvarsfull aktion, men tråkigt nog blev den kapad av en liten minoritet, säger den nationella studentkårens ordförande Aaron Porter, som är medlem av Labour-partiet, i ett uttalande.
Men många andra studentaktivister och ledare för lokala studentkårer försvarar ockupationen. Däribland Mark Bergfeld, som också är ledamot i den nationella studenkårens styrelse.
– Demonstranterna på Millbank Street var inte en liten minoritet, och aktionen mot högkvarterat förtjänar inte att fördömas, utan att hyllas. Den demonstrerade omfattningen av studenternas ilska och visade att vi är redo att ta till civil olydnad och inte bara ha en marsch i parken, säger han.
Nästa steg för den brittiska studentrörelsen är en landsomfattande protestdag den 24 november, som organiseras av studentkårer och den Nationella kampanjen mot avgifter och nedskärningar.
– Vi kommer att mana till strejker, till ockupation av Liberaldemokraternas högkvarter, en massiv demonstration i centrala London, och på kvällen manar vi studenter runt om i landet att ockupera sina universitet, säger Mark Bergfeld, som hoppas att studenternas protester kan inspirera till ett bredare motstånd mot regeringens nedskärningar.
– Studenterna kan fungera som en detonator och inspirera andra delar av arbetarklassen till att börja göra motstånd. Det som hände i onsdags påverkar hela den brittiska politiken. Nu hör vi ledare för TUC (brittiska LO) förespråka omedelbar handling, och arbetare i hela landet hyllar det faktum att vi lyckades ockupera Tory-partiets högkvarter.
Enligt det oberoende Institutet för finanspolitiska studier kommer besparingarna att slå allra hårdast mot den fattigaste tiondelen av befolkningen, samtidigt som de kan öka antalet arbetslösa till uppemot 3 miljoner människor. Bergfeld är kritisk mot det fackliga ledarskapet, som hittills tvekat att utlysa strejker eller andra aktioner mot nedskärningarna.
– TUC har utlyst en demonstration i mars nästa år, vilket är alldeles för sent. Vad vi behöver är omedelbar mobilisering till en stor demonstration redan i december, och en generalstrejk längre fram. De senaste årens strejker bland flyganställda, postarbetare, tunnelbanearbetare och brandmän visar att arbetarna vill kämpa, men att det fackliga ledarskapet håller dem tillbaka.
Nu menar Bergfeld att den brittiska studentrörelsen måste etablera kontakter med studenter i andra länder, som står inför liknande utmaningar.
– Vi kan lära mycket av grekiska och franska studenter och deras sätt att organisera motståndet. Här i Storbritannien har privatiseringarna inom utbildningen gått längre än i något annat land i Europa. Vi har varit under attack sedan 80-talet, men nu ser vi att kampviljan fortfarande finns kvar.
Fakta: Nya villkor för högre utbildning
Privata brittiska universitet tillåts ta upp studieavgifter på över 100000 kronor per år, vilket enligt kritiker kommer att skapa till elituniversitet där enbart rika studenter har råd att gå.
De ekonomiska anslagen till humanistiska utbildningar och samhällsvetenskaperna minskas drastiskt, till förmån för utbildningar som anses skapa ekonomisk tillväxt.
Ett särskilt studiebidrag till studenter från familjer med låga inkomster dras in. Enligt regeringen är bara 12 procent av mottagarna beroende av stödet, men enligt den Nationella studentkåren skulle 60 procent av mottagarna inte kunna fortsätta med sin utbildning utan stödet.