Västsahara: ”Det var som ett krig”
Flera dödsoffer skördades när marockanska säkerhetsstyrkor i måndags rensade protestläger utanför städer i Västsahara. Läget i området beskrivs nu som det värsta sedan vapenvilan mellan den västsahariska befrielserörelsen Polisario och Marocko inleddes.
I drygt en månad hade tusentals västsaharier samlats i tältläger utanför städerna Al-Ayoun (Laayoune), Smara och Dakhla för att protestera mot diskriminering under den marockanska ockupationen. Protesten beskrivs som den största sedan den marockanska ockupationen inleddes 1975. Men i måndags tömdes till slut lägren.
Tidigt i gryningen omringades lägren av marockanska säkerhetsstyrkor som tvingade bort de protesterande västsaharierna med vattenkanoner, tårgas och batonger.
Uppgifterna om antalet döda och sårade under aktionen varierar. Enligt de marockanska myndigheterna dödades fem poliser, medan västsahariska organisationer talar om 19 döda civila, samt fler än 700 skadade och 150 försvunna.
Tömningen av lägren ska också ha följts av demonstrationer och sammandrabbningar på gatorna i Al Ayoun och Smara, vilket tycks bekräftas av flera videoklipp som publicerats på websajten Youtube. Få detaljer om de senaste dagarnas händelser har dock bekräftats av oberoende källor, eftersom de marockanska myndigheterna vägrat att släppa in journalister till området. Enligt den statliga marockanska nyhetsbyrån Maghreb Arabe Presse var syftet med aktionen mot lägret att
Dagen innan stormningen hindrades också den spanske EU-parlamentarikerna Willy Meyer att besöka lägren.
– De marockanska myndigheterna vill till varje pris dölja vad som händer i lägren. De vill inte ha vittnen till de förbrytelser som begås i Västsahara, sade Meyer i ett uttalande efter att marockansk polis vägrat låta honom kliva av flygplanet på flygplatsen i Al-Ayoun.
På tisdagen var läget mestadels lugnt, men få saharier vågade gå ut på grund av den stora militära närvaron, säger den lokala människorättsaktivistem Galia Djimi till nyhetsbyrån AP.
Den sahariske aktivisten Rabab Amidane, som tidigare i år fick politisk asyl i Sverige, berättar att hon oroar sig för sin familj i området.
– Läget är fruktansvärt, det var som ett krig, säger hon om situationen efter stormningen av lägren.
– Säkerhetsstyrkorna har gjort räder mot flera hus, inklusive mina föräldrars och mina farföräldrars, i jakten på västsahariska aktivister.
På tisdagen fick Rabab kontakt med sin mor, som då gömde sig någonstans i staden.
– Hon vågade inte säga över telefon var hon var, men berättade att min farbror är försvunnen. Han gick bara ut för att köpa mat, och kom inte hem. Ingen kan gå ut, polisen stoppar bilar och fängslar alla saharier.
Rabab Amidane beskriver lägren som ett försök att väcka internationell uppmärksamhet kring situationen i Västsahara.
– Det sahariska folket har levt under ekonomiskt, socialt och politiskt förtryck och kämpat för en folkomröstning om självständighet sedan vapenvilan 1991. Men det har inte skett några framsteg mot en lösning, trots att FN och många människorättsorganisationer är på plats, säger hon.
– Det sahariska folket behöver internationellt stöd och beskydd, annars kommer situationen fortsätta att förvärras.
Innan måndagens aktion hade läget länge varit spänt runt lägren. Den 24 oktober sköts en 14-årig pojke till döds av marockanska soldater vid en vägspärr utanför lägret i el-Ayoun, enligt Amnesty International. Enligt västsahariska Röda halvmånen stoppade säkerhetsstyrkorna också leveranser av mat, vatten och medicin till protestlägren.
Stormningen av protestlägren sammanföll med den senaste runden i de FN-ledda samtalen mellan Marocko och den västsahariska självständighetsrörelsen Polisario, som inleddes i måndags. Polisarios FN-sändebud Ahmed Boujari fördömde räden och beskrev den som ett medvetet försök att sabotera samtalen.
– Konsekvenserna kommer att bli väldigt allvarliga. Jag hoppas att FN:s säkerhetsråd tar upp den här frågan, sade han till nyhetsbyrån AFP.
Även FN:s talesperson Martin Neskirky uttryckte kritik.
– Det är högst olyckligt att denna operation och de händelser som föregick och följde på den har påverkat atmosfären inom vilka dessa samtal hålls, säger FN:s talesperson Martin Neskirky.
Under tvådagarsmötet i New York gick Marocko med på att tillåta fler familjebesök av saharier som bor i flyktingläger i Algeriet. Men enligt FN:s särskilda sändebud i Västshara-frågan, Christopher Ross, fortsätter parterna att inte acceptera varandras krav.
Inför mötet varnade Mohamed Abdelaziz, generalsekreterare för Polisario och president i den västsahariska exilregeringen, för att nordvästra Afrika står på randen till krig. Tillsammans med det svenska Palmecentrets generalsektreterare Jens Orback skriver han i en debattartikel som publicerats i bland annat The Guardian att fler och fler västsaharier ifrågasätter vapenvilan.
– Vår bedömning är att långt fler än en majoritet av folket vill att Polisario ska överväga att återuppta den väpnade kampen. Det både smärtar och oroar oss. I våra roller har vi ständigt förespråkat fredliga lösningar och diplomatiska metoder, skriver de.
De båda menar att EU kan spela en roll, särskilt genom att inte förlänga sitt kontroversiella fiskeavtal med Marocko, som inkluderar det ockuperade området. Det skulle ge västsaharierna en signal om att omvärlden inte har glömt bort dem och visa Marocko att EU inte godtar ockupationen av Västsahara.
– Om det däremot inte sker, och det ockuperade området förblir i fiskeavtalet, kan konsekvensen bli krig. Kriget kommer att vara en källa till extrem instabilitet i hela regionen.
Utdragen konflikt om Västsahara
Marocko ockuperade stora delar av Västsahara efter att kolonialmakten Spanien lämnat området 1975.
1991 lade den västsahariska befrielserörelsen Polisario ned vapnen efter att FN utlovat en folkomröstning om områdets framtida status.
2003 lade FN:s sändebud James Baker fram en plan, enligt vilken västsaharier efter fem år av begränsat självstyre skulle få folkomrösta om sitt framtida oberoende. Planen förkastades av Marocko, som istället erbjudit begränsad autonomi för västsaharierna.
Drygt 150 000 västsahariska flyktingar lever i läger i sydvästra Algeriet.