Esben Danielsen möter oss på Roskildefestivalens kontor. Trots att nästa sommar känns långt borta är planeringen för festivalen 2011 i full gång. Iron Maiden är klara för spelning och folk ringer hela tiden och ska boka in nästa års ”camp” – det har blivit en slags sport att ha den största och bästa campingplatsen och då måste man vara ute i god tid.

Esben Danielsen har varit engagerad i Roskildefestivalen sedan 1991, först som frivillig och sedan som anställd. Under flera år arbetade han som festivalens presschef och sedan förra året är han utvecklingschef.

Han har en intensiv blick, skrattar mycket och utstrålar en energi som skulle kunna driva ett mindre kraftverk. Orden rinner ur honom oavbrutet och han gestikulerar hela tiden. Hans gräsrotsengagemang föddes när han var ung i Roskilde och alla andra i hans ålder flyttade till Köpenhamn.

– Det är trist att vara ung i Roskilde och vi ville skapa ett ställe som var öppet för unga i Roskilde efter klockan 18, sju dagar i veckan, berättar han.

Det fanns inget sådant ställe, så Esben Danielsen och hans vänner var tvungna att bygga det själva. Och plötsligt var de 200 ungdomar som var organiserade och byggde ett nytt spillested – en musiklokal som fick heta Gimle.

– Vi kände att vi gjorde något för Roskilde och det kändes gott här, säger Esben Danielsen och tar sig för magen.

– Vi skapade resultat. Det har varit en stark drivkraft sedan dess, att veta att vi kan om vi vill.

Från början möttes den nya musiklokalen protester från grannarna i området. De var rädda för höga ljudnivåer, nedskräpning och bråk. Men vinden vände när Esben Danielsen och hans vänner städade efter arrangemangen. De plockade inte bara skräp utanför lokalen, utan även på de omgivande gatorna och gjorde fint i området runt lokalen.

– Vi tog ett lokalt ansvar och plötsligt blev de grannar som tidigare hade klagat på oss våra bundsförvanter. Det gjorde också att vi fick en bred politisk uppbackning i kommunen.

Att ta ansvar är viktigt för Esben Danielsen. Roskildefestivalen har under sina 40 år alltid skänkt bort hela sitt överskott till välgörande ändamål, totalt har det blivit 140 miljoner danska kronor. I år skänkte de en miljon kronor till danska Röda korsets arbete i Pakistan. Det är viktiga pengar, som räcker till att ge mat till 10 000 personer i en månad och att driva tre kliniker i en månad. Det är jättebra men det känns lite så här, säger Esben Danielsen och sträcker fram handen som för att räcka något till någon som sitter långt borta.

– Jag skulle vilja att vi dessutom ger pengar till saker som vi också engagerar oss i. Som vårt frivilliga arbete kan smälta samman med året runt.

Nästa års tema på festivalen är fattigdom, med fokus på den fattigdom och hemlöshet som existerar där vi bor. Det finns en koppling till FN:s millenniemål, men det viktiga är att hitta sätt att få utstötta att betraktas som en tillgång i samhället. Ett konkret exempel är att lyfta upp statusen för de romer som kommer till festivalen varje år från Östeuropa för att samla pant.

– Vi har haft problem med unga danskar och svenskar som har kastat ölburkar och ropat rasistiska glåpord efter dessa individer. Så nästa år tänker vi ha ett samarbete med romerna, de ska få västar som signalerar att de är en resurs som arbetar med att samla pant för festivalen.

En del av överskottet från festivalen kommer eventuellt också gå till rättshjälp för de romer som varje år kastas ut ur Danmark utan rättegång.

– Sådana här konkreta projekt bygger broar mellan människor. Genom att knyta samman social frivillighet med kulturfrivillighet kan man få fler unga krafter att engagera sig, säger Esben Danielsen.

Traditionellt består annars de frivilliga inom det sociala området av vuxna kvinnor medan de som engagerar sig i Roskildefestivalen mestadels är unga människor, säger Esben Danielsen. Visionen för nästa år är engagera unga frivilliga för att starta ett ungdomscafé tillsammans med andra organisationer, som hemlösas tidning och fotbollsklubben för hemlösa. Esben tycker att det är bättre att göra saker tillsammans med andra föreningar är att jobba ihop med kommunen.

– Kommunen har en tendens att ta över och det skrämmer bort frivilliga. Att göra det själva är också ett sätt att visa vi inte är klienter hos kommunen, kommunen är vår.

Det går inte att överskatta Roskildefestivalens betydelse för kommunen. Den lokala handeln tjänar lika mycket under tio dagars festival som under en månads julhandel och föreningslivets inkomster genom att bistå med volontärer uppgår årligen till lika mycket som de får in i kommunbidrag. Mängden frivilliga som arbetar med festivalen är enorm. Totalt 30 000 personer är engagerade, varav föreningarna organiserar 21 000 och 9 000 organiseras av festivalen.

– Vi bidrar till det lokala föreningslivets ekonomi och utveckling med cirka 20 miljoner per år, vilket ger festivalen stor acceptans och förankring i samhället.

Nyligen kunde den lokala badmintonföreningen bygga en större hall med pengar som de hade tjänat in genom att bidra med frivilliga på festivalen.

– Jag snackade med dem, de var väldigt glada och stolta. Det hade inte förekommit någon vandalisering och engagemanget var mycket större i föreningen än om kommunen hade byggt den nya hallen.

På frågan om det inte finns en risk att festivalen stagnerar och institutionaliseras nu när den har blivit så etablerad svarar han:

– Jo, och det är livsfarligt. Därför så fort vi har skapat en succé så måste den bort! Det gör ont, men om man inte tar bort gamla succéer kan man inte skapa nya. Utveckling måste ske hela tiden.

Själv har han känt ett behov av att jobba frivilligt vid sidan om festivalen för att bara få jobba med hjärtat och magen vid sidan om professionaliteten. Han har slagit sig ihop med 50 andra föräldrar som varje söndag året runt arrangerar kulturaktiviteter för barn.

– Då får jag samma wow-känsla av att – nu gör vi det igen!

Det här är hans sätt att vara politisk, förklarar han – att varje söndag stå och torka av stolar och erbjuda kvalitetsmusik till barn.