I torsdagens Aktuellt kritiserade flera vänsterpartister det så kallade utgiftstaket, som de menar är ett hinder för att bekämpa arbetslösheten och bygga ut välfärden, men som också råkar vara en helig ko för Socialdemokraterna och borgerliga ekonomer.

Aktuellt valde att slå på stora trumman: ”Det rödgröna samarbetet skakar i sina grundvalar.” Efteråt skrev Jonas Sjöstedt, före detta EU-parlamentariker och en av de intervjuade vänsterpartisterna, på sin blogg att han hade svårt att förstå nyhetsvärdet. Att (V) är emot utgiftstaket är ungefär lika nytt som att Moderaterna vill sänka skatten: ”Vänsterpartiet fick svälja systemet med budgettak i det rödgröna samarbetet, men det innebär inte att vi har gett upp vår kritik mot systemet”, skriver han.

Reaktionen antyder något djupt motsägelsefullt i partiets inställning till den egna politiken. Om (V) verkligen står för en kritik mot budgetreglerna borde väl dess företrädare bara vara tacksamma för att denna uppmärksammas i ett fem minuter långt inslag, där inte mindre än fyra vänsterpartister får chansen att förklara sin inställning?

Aktuellts vinkling kan diskuteras, men bättre förutsättningar än så kan Vänsterpartiet knappast hoppas på. Och om nu utgiftstaket är ett allvarligt hinder för att bekämpa arbetslösheten och bygga ut välfärden, hur kan ett parti som vill bygga ”världens bästa välfärd” helt enkelt ”svälja frågan” för att få sitta i en rödgrön regering?

En bättre illustration av blockpolitikens faror går knappast att hitta. Att ”svälja” en profilfråga av taktiska skäl är lätt – att ta upp den igen kan däremot upplevas som en sur uppkastning. Vänsterpartiet sitter nu i en rävsax där varje försök att lyfta en grundläggande systemkritik öppnar för en mediestorm om att det rödgröna samarbetet hotar att spricka, istället för en diskussion om sakfrågorna. Och ju längre man håller tyst, desto mer cementeras de dogmer som Vänsterpartiet anser sig bekämpa.

Om vänstern under de senaste två åren istället pedagogiskt argumenterat för sin inställning genom att föreslå konkreta satsningar på sysselsättning och välfärd som förhindras av dagens system hade kritiken från borgerliga ledarsidor utan tvekan varit lika hysterisk som nu. Men ovan nämnda Aktuellt-inslag hade aldrig kunnat göras och det senaste årets politiska diskussion hade åtminstone någon gång kunnat handla om annat än rut-avdrag och en inbillad massinvandring.