Psykisk ohälsa ett av de snabbast växande hoten mot folkhälsan i världen, uppger Världshälsoorganisationen, WHO. Och enligt en undersökning gjord av Novus Opinion som släpps på lördagen har en av fyra i Sverige någon gång sökt professionell hjälp för psykiska problem.

Samtidigt finns det mycket skam och förutfattade meningar. Var tredje person skulle inte, eller är osäkra på, om de skulle berätta för en vän om de fick psykiska problem. Anneli Jäderholm arbetar med att förändra attityderna kring psykisk ohälsa genom sitt uppdrag som attitydambassadör och genom kunskapscentret Inre Rum. Under lördagen är hon moderator för en kulturkavalkad om psykisk hälsa i Stockholm. 

– Vi måste höja kunskapen i samhället. 40 procent tror att man inte kan återhämta sig från psykisk sjukdom. Men jag har själv haft psykoser, som inte är några småförkylningar, och genom att jobba med mig själv under tio års tid har jag tagit mig från en magisk, existentiellt galen värld till att jag i dag har ett bra liv. Jag vill helst inte prata om galenskapen, utan om den resa som jag har gjort för att därmed kunna inspirera och ge hopp, säger Anneli Jäderholm.

Hon pekar på en undersökning av CEPI där 17 procent säger att de inte kan prata naturligt med grannar som har psykisk sjukdom och att 29 procent inte vill bjuda hem någon som varit patient inom psykiatrin.

– Så det finns en del att jobba med när det gäller attityder. Jag tror vi måste vara ute och synas och göra våra röster hörda. När jag har varit ute och pratat har personer kommit fram och sagt "men du skulle ju kunna vara jag". Vi har ett historiskt arv av att psykiskt sjuka gömts undan, och titta på hur media gör nu, där psykiskt sjuka ibland framställs som jättefarliga. Psykisk sjukdom är som vilken annan sjukdom som helst. Man skulle aldrig skriva att en diabetiker slog ner någon på stan. Ordet "psyksjuk" säljer, vi lever i ett samhälle med smak för sensationer.

För att förbättra situationen för personer med psykisk ohälsa krävs det både att allmänheten och myndigheter får upp ögonen, menar Anneli Jäderholm.

– Det förväntas, från Försäkringskassan till exempel, att man ska återhämta sig väldigt snabbt. Inom vården skall det vara kostnadseffektiva lösningar, KBT, ECT och ibland alldeles för mycket mediciner. Alla är individer och det som passar en behöver nödvändigtvis inte passa den andra. Det anses att man skall skynda sig och komma tillbaka på banan, men när man väl gått sönder psykiskt måste det få ta sin tid, att vara tillbaka på tre månader, till exempel, är inte möjligt för alla. Jag hoppas att samhället ska förstå det, säger Anneli.

– Samtidigt vill jag naturligtvis också visa att det går att ta sig tillbaka till ett friskt liv för de som dömt ut mig. Vi attitydambassadörer har med andra ord en hel del att jobba med framöver.