"Väljarna såg inga tydliga alternativ"
Trots en depression av ”nästan bibliska proportioner” gick Lettlands regeringspartier framåt i lördagens val. Nu väntar fortsatta åtstramningar i ett av de länder som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen.
På två år har arbetslösheten i Lettland nästan fördubblats till 20 procent, vilket gör nedgången i ekonomin till den största i världen, enligt en IMF-rapport som publicerades i september. Samtidigt har regeringen genomfört nedskärningar på motsvarande 14 procent av landets BNP. Trots det gick regeringspartierna framåt i lördagens val, som gav en koalition av borgerliga partier ledd av premiärminister Valdis Dombrovskis 65 av parlamentets 100 mandat.
– Detta var en röst för stabilitet och kontinuitet i ekonomisk politik och utrikespolitik, sade Dombrovskis till Financial Times efter valet.
Dombrovskis blev Lettlands premiärminister i februari 2009, efter demonstrationer och våldsamma upplopp som tvingade den sittande regeringen på fall. Sedan dess har regeringen skurit ned de sociala utgifterna och sänkt lönerna för statsanställda för att få tillgång till nödlån på 7,5 miljarder euro från EU, IMF och Sverige.
Men medan premiärministern och flera utländska bedömare valde att tolka resultatet som ett stöd för den tuffa nedskärningspolitiken finns också andra förklaringar. Valdeltagandet var 63 procent, och väljarnas stöd för regeringen beror delvis på att de inte såg några tydliga alternativ, tror Vyacheslav Dombrovsky, som är ekonom på Stockholm School of Economics i Riga.
– Det alternativ som fanns var att devalvera valutan redan för två år sedan. Då hade man inte behövt genomföra så hårda lönesänkningar och nedskärningar. Men devalvering är inte populärt i Lettland så inget av oppositionspartierna har drivit frågan aktivt, säger Dombrovsky.
– Istället har de lagt olika förslag som går ut på att försöka förhandla om villkoren för nödlånen från EU och IMF, men alla som vet hur IMF fungerar förstår att det är omöjligt, säger han.
Även Harmonicentern, en allians av fem vänsterpartier, gick framåt kraftigt i valet och växte från 18 till 29 mandat i parlamentet. Men Harmonicenterns framgångar begränsas av att många etniska letter i första hand betraktar den som den ryska minoritetens företrädare, trots att man försökt framställa sig som den enda politiska kraft som kan överbrygga de etniska klyftorna. Även om vänstern lockat en del lettiska väljare under den ekonomiska krisen har dess framgångar framförallt skett på bekostnad av mer radikala ryska partier.
Vänsteroppositionen har i sitt ekonomiska program beskrivit regeringens färdplan som ett ”recept för en dödsspiral av fallande löner, fallande efterfrågan, krympande skattebas, stigande budgetunderskott, mer skattehöjningar, mer emigration och sjunkande befolkning.”
De får delvis medhåll av ekonomen Vyacheslav Dombrovksy.
– Regeringens nedskärningar har utan tvekan bidragit till att vi nu upplever en depression av nästan bibliska proportioner, säger han.
Men trots att Lettland redan genomfört nedskärningar som beskrivits som ”historiska” till sin omfattning av IMF väntar nu mer av samma medicin. Redan nästa år krävs skattehöjningar eller nedskärningar på ytterligare 5 miljarder kronor för att uppfylla IMF:s krav. Till år 2012 ska budgetunderskottet minskas med nästan två tredjedelar för att öppna för ett inträde i valutaunionen EMU år 2014.
Bubblan som sprack
Åren före finanskrisen växte en fastighetsbubbla i Lettland som till stora delar finansierades av lån i utländsk valuta. När bubblan sprack drabbades utländska långivare – inte minst de svenska storbankerna – av enorma förluster.
För att öka landets konkurrenskraft har regeringen genomfört en så kallad ”intern devalvering”, där lönenivåerna sänks genom drastiskt ökad arbetslöshet.
Alternativet, en nedskrivning av den lokala valutans värde, skulle ha räddat många jobb men samtidigt slagit hårt mot alla med lån i euro eller kronor.
Dessutom hade det lett till större förluster för de utländska bankerna och kraftigt fördröjt Lettlands inträde i EMU.
