För över 2000 år sedan, i Grekland såväl som det som i dag är Sudan, användes sol- och vindteknik i byggnadskonst och samhällsplanering. Bilar på 1930-talet drog 0,5 liter milen, något som inte ens den dyraste japanska säl-liknande hybrid kommer ner i i dag.

Vad beror denna utvecklingsmässiga kräftgång på? Naders svar sönderfaller likt romarriket i två delar, det allmänna och det som kommer an på individen.

Det allmänna rör en grundläggande intressekonflikt. Producenten (bil och- oljeindustrin) vill inte effektivisera, utan hela tiden öka bränsleåtgång, byte av bilmodell, försäljning av reservdelar. Konsumenten (din farsa) vill å andra sidan i regel ha så energisnål bil som möjligt. I denna konflikt ligger makten hittills hos producenten. Enda sättet för konsumenten att flytta fram sin position är att organisera sig.

Den individuella kräftgången beror på dig själv och ingen annan. På jobbet, i skolan och i hemmet så kommer varje dag trivialiseringens krafter hänga över dig – genom småpratet, skämten och jargongen bildas ett finmaskigt nät som gör det mycket svårt att uttrycka originella eller avvikande åsikter och tankar. Den mäktigaste formen av censur är självcensuren – vi ser farorna och bristerna men kan inte uttrycka dem – och detta är förklaringen till att BP-oljekatastrofen kunde hända.

Nader har ingen tilltro till ledarskapsutbildningar. Wall Street är knökfull av klassiskt skolade ledare, alla livrädda för att göra fel och således präglade av ett hopplöst följa john-beteende. Nej, en sann ledare är någon som vågar höja rösten och protestera. Någon som vågar tänka självständigt. Väldigt få individer gör det, och skälen är att man är rädd om sitt jobb, att man finner trygghet i vanans makt eller – även om detta är det mest exotiska skälet – okunskap. Man behöver inte någon utbildning för att vara en ledare, Man behöver inte vara speciellt smart. Det enda man behöver är mod.

Tänk om Gandhi hade resonerat som de flesta av oss: "Jag har en gedigen juristutbildning, och två–tre återkommande klienter. Det borgar för mig och min familjs trygghet och ekonomiska stabilitet. Varför skulle jag överge det?" Detta exempel tar Nader upp, och det är inte svårt att se att han vill beskriva en själsfrände.

Han själv såg sina klasskamrater direkt efter examen rusa ut för att försvara storföretagens intressen. Själv beslöt han sig för att det var storföretagen han skulle stämma skinkorna av. Likt en amerikansk Don Quijote, med Michael Moore som sin folklige Sancho Panza – men i den här sagan kanske vi får se energijättarna förvandlas till väderkvarnar i stället?

När Nader nämner Gandhi spinner mina tankar iväg. Jimmy Carter vann allas hjärtan i 1976 års presidentvalskampanj när han kritiserade hur rättsväsendet i landet har urartat, hur advokater drillas till att försvara de privilegierades intressen – inför en åhörarskara bestående av advokater. Carter hade gonzojournalisten och författaren Hunter S Thompson bakom sig. Även Mahatma Gandhi hade förblivit en anonym affärsjurist om det inte vore för en författare. Leo Tolstoj.

1908 (samma år som Billy Durant grundar General Motors) skriver han i desperation ett brev som skulle vara avgörande för den magre indierns vägval. Gandhi kom att lära sin växade skara elever satyagraha – icke-våldets väg – och leda dem mot Indiens självständighet. Vad stod det i brevet? Det kräver en egen krönika. Låt mig bara konstatera att det är mer relevant i dag än för 100 år sedan.

Min syntes den här gången är att det må så vara att det är de modigaste juristerna som räddar världen. De behärskar maktens språk och medel. Men de har alltid en författare bakom sig. Jag undrar vem Ralph Naders författare är.

"En sann ledare är någon som vågar höja rösten och protestera. Någon som vågar tänka självständigt."