Medieanalysföretaget Infopaqs siffror är talande. Enligt en granskning över
sommarperioden omnämns allianspartierna i 58 procent av nyhetsmediernas material medan
de rödgröna endast omnämns i 39 procent av det granskade materialet.

 

Vidare kunde medieforskaren Ester Pollack konstatera att de fyra största
tidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen hade publicerat förstasidesmaterial till fördel för alliansen under sommaren. Fredrik
Reinfeldt framställdes positivt på tolv förstasidor, motsvarande för Mona
Sahlin var tre. Däremot framställdes Mona Sahlin negativt 18 gånger medan
Reinfeldt bara fick fem negativa förstasidor.

Medierna har varit snabba att försvara sig med att anklagelserna bara är
konspirationsteorier. Ett annat argument är att snedvinklingen endast är ett
resultat av den mediala dramaturgin. Vi som är filmskapare vet ett och annat om dramaturgi och det finns inget
dramaturgiskt i att Reinfeldt är vinnare från dag ett av valspurten fram till
valdagen. Det finns inget dramaturgiskt i att göra skattesänkningar till den
viktigaste valfrågan när den inte är det bland väljarna. Det finns inget
dramaturgiskt i att sluta skriva om Lundin Oil-affären. Här har tidningarna
valt att hålla en stor politisk skandal i medieskuggan.

I DN tisdagen den 14 september kunde vi se ett
konkret exempel på detta. Dokumentärfilmaren Maj Wechselmanns film om Carl
Bildts Lundin Oil-skandal behandlas i en TT-artikel publicerad på dn.se på följande
vis. En artikel utan bild publiceras i nyhetsflödet med den tama rubriken Film
om Bildt och Sudan.
Den tvåradiga webbpuffen för artikeln börjar med de misstänkliggörande orden ”Lagom
till valspurten”
och  avslutas med ett citat från
Carl Bildt där han säger att Wechselmann är en kommunistisk propagandist. Med
andra ord inte en stavelse om vad filmen handlar om.



Den 13 september publicerade Expressen en artikel om partiledardebatten mellan
Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Med ord som debattsuccé, storseger för
Fredrik Reinfeldt och Storslam igen, Reinfeldt! vinklades debatten till en
jätteseger för Fredrik Reinfeldt. Detta trots att debatten var ytterst jämn då
Demoskops tittarundersökning gav Mona Sahlin betygen 3,33 gentemot Reinfeldts
3,57 på en femgradig skala. Trots att debatten var jämn dundrades myten om
Reinfeldts oövervinnelighet ut som en objektiv observation.

Expressen pekas även ut av medieforskaren Kent Asp
som den tidning som driver den hårdaste kampanjen mot Mona Sahlin. Den sista
valmånaden var 75 procent av tidningens artiklar om Sahlin starkt negativa. Om
snedbevakningen är en följd av att tidningarna har borgerliga ägare eller en
följd av den borgerliga överrepresentationen på landets ekonomi- och inrikesredaktioner så borde det undersökas. Om orsaken till snedvinklingen är den
mediala dramaturgin så belyser det ett på ett sätt ännu större problem.


För hur kan vi ha en tredje statsmakt som på grund av medial dramaturgi
snedvrider nyhetsbevakningen inför den enda bindande folkomröstningen som hålls
i Sverige. Att låta dramaturgi gå före rättvis bevakning är inte seriös
journalistik. Det är bara kommersiell propaganda för att sälja tidningar.