En ny etik i politiken
Det är valtider i landet Sverige. Som vanligt håller det politiska samtalet en ton av lätt förakt för motståndaren, där målet verkar vara att utmåla honom eller henne som lätt förståndshandikappad, snarare än att föra fram sin egen vision. Det politiska uppdraget är komplicerat i dag, förtroendet för politiker är lågt och om man ska tro på representativa demokratier och valda politikers möjligheter att påverka våra samhällen, så kan man väl säga att vi i dag har ett stort behov av ett nytt ledarskap som klarar av att axla den rollen. Det blev tydligt med Obama, frälsaren vars gloria dalade snabbt.
Dock finns åter anledning att rikta blickar västerut, närmare bestämt mot Colombia. Colombia har länge varit ett av världens våldsammaste länder, och här finns en högst oväntad politiker som har haft stor påverkan på att skapa en ny etik i politiken. Han heter Antanas Mockus och är ursprungligen filosofiprofessor och rektor på ett av Bogotás universitet. Mockus har varit borgmästare i Bogotá ett par omgångar och var De grönas kandidat i vårens presidentval. Under sin tid som borgmästare fick han bland annat ner mordstatistiken med 50 procent och trafikdödligheten med 70 procent i Bogotá.
Mockus politiska metoder har genomgående varit oortodoxa. Till att börja med har han en hållning om att målen inte helgar medlen. Hans tydligaste politiska gärning handlar om utbildning. Mer än att fokusera på sakfrågor vill han få människor att tänka annorlunda och därifrån handla annorlunda. Med utgångspunkt i våldet i det colobianska samhället har hans slagord varit ”La vida es sagrada”, livet är heligt. Han håller tal och kampanjer om konflikthantering, visar hur man kan avreagera sig på ballonger istället för på sina medmänniskor, argumenterat för att istället för mord överväga en käftsmäll, istället för en käftsmäll en knuff, istället för en knuff en förolämpning och så vidare. Istället för att smutskasta kandidater som konkurrerat med honom har han bedrivit kampanj för att få kandidaterna att lyfta fram varandras goda sidor . För att komma till botten med dödlighet i trafiken avskedade han Bogotás korrupta trafikpoliskår och anställde mimare som fick ge sig ut och dirigera trafiken. Han har setts duscha i TV för att få folk att spara på vatten, han har infört frivilliga skatter och så vidare. Han kan tyckas knepig och flummig, men obestridligen har hans arbete gett resultat. Hans vision är tydlig och han ser också att egentligt förändringsarbete måste göras tillsammans med folket.
Antanas Mockus vann inte det colombianska presidentvalet, men kanske var det inte heller det viktigaste. Många förståsigpåare talade om valet som ett av de vänligaste i Colombias historia, med höjd i det politiska samtalet, och att även de mer hårdföra högerkandidaterna började tala i termer av samförstånd och breda koalitioner i viktiga frågor. I den svenska debatten står Maria Wetterstrand ut, som en av få som inte inriktar sig på att sänka sin motståndare. Hon är också en av de få som får höga förtroendesiffror. Den politiska eliten måste fråga sig vad man vinner på den negativa tonen i debatten. Politikerförakt är kanske inte så förvånande, när politiker visar så mycket förakt för varandra. Frågan är också om det viktigaste i politiken är att vinna, eller om det är att göra skillnad.
