Dags att slutförvara centern
Trots bröllopshysterin förra veckan torde få ha missat att riksdagen samtidigt passade på att klubba igenom en nysatsning på kärnkraft i Sverige. Satsning på kärnkraft – visst låter det som något lika omodernt och sagolikt som prinsessbröllop? Men det är alltså vad Sverige ger sig in på 2010 – året då kärnkraften enligt folkomröstningen 1980 skulle vara helt avvecklad.
Med knapp majoritet beslutade regeringen förra fredagen alltså att upphäva lagen från 1998 om att avveckla kärnkraften. Nu ska kärnkraften inte längre avvecklas, utan i stället ska man tillåta nya kärnkraftsreaktorer.
Det är faktiskt fullständigt vansinne på alla punkter. För det första har Sverige redan i dag överskott på elenergi. För det andra kan man inte, som kärnkraftskramarna hävdar, hålla elpriset på den svenska marknaden nere genom överskott, eftersom elnäten i Europa numera blir allt mer sammanfogade.
Kärnkraftskramarnas retorik bygger på svunna tiders drömmar om svensk kärnkraft i ett helsvenskt elnät, som en blågul statlig subvention till svensk ”basindustri”.
Visst, Maud Olofsson må vara en av den svenska politikens mest demagogiska och märkliga spelare. Samtidigt kan inte en enskild person hållas ansvarig för att ett helt parti drabbas av härdsmälta. Visst bör Maud Olofsson tas ur drift lika mycket som reaktorerna i Forsmark, men samtidigt är frågan om det inte är dags att slutförvara hela Centerpartiet vid nästa val. För det haveri som centern gjort sig skyldigt till i kärnkraftsfrågan är bara ännu ett steg på vägen bort från partiets existensberättigande.
Centerns historia handlar om ett parti som byggts upp för att stödja det decentraliserade Sverige. Småskalig naturvänlig elproduktion runtom i landet var visionen. Kärnkraften står, precis som centern tidigare alltid hävdat, för motsatsen. Världens värsta miljögifter. Enorma centraliserade anläggningar. Stora statliga subventioner till både byggen och drift.
Nu öppnar centern för att kärnkraftsindustrin redan i augusti, alltså före riksdagsvalet, ska kunna komma med ansökningar om nya kärnkraftsreaktorer, som ska ersätta de gamla. Det är en utveckling vi nyligen sett i Finland, där bygget av reaktorn Olkiluoto 3 blivit 50 procent dyrare än planerat, och staten gått in med enorma subventioner.
Kärnkraftens historia som en statlig angelägenhet är fullt naturlig – statlig och militär. Kärnkraften har en historia som går parallellt med spridningen av kärnvapen i Europa. Även när Sverige började med kärnkraft en gång i tiden var regeringens mål att ta fram en svensk atombomb. Även ur det perspektivet är satsningar på kärnkraft i världen vansinne, där allt fler länder inom kort har tillgång till plutonium att bygga bomber av.
Varje krona som regeringen nu tänker satsa på kärnkraft innebär en förlust från möjliga satsningar på det miljövänlig energipolitik. Det finns två mycket enkla metoder: energieffektiviseringar och vindkraft. Energimyndigheten har föreslagit att Sverige kan bygga ny vindkraft i Sverige med en sammanlagd utökad effekt om hela 30 terawattimmar. Som jämförelse ger all kärnkraft i Sverige i dag 70 terawattimmar.
Det är alltså bara att välja: kärnkraft eller miljövänlig energi. Centerpartiets val i frågor som kärnkraft och skattefrågor under det senaste året visar att partiet i praktiken mest kan ses som en något förvirrad fraktion av moderaterna. Partiets avdelningar runtom i landet lär förhindra en fullständig kollaps av partiet i samband med riksdagsvalet, men det enda rättvisa vore att partiet nu får lämna riksdagen. Centerpartiet är i nuläget ett slags högaktivt intellektuellt avfall. Det är hög tid att slutförvara Centerpartiet.
