Under ett och ett halvt års tid har aktivister från Djurrättsalliansen tagit sig in på en femtedel av de svenska minkfarmarna och filmat. Resultatet är en film med minkar som biter loss stora stycken från sina syskons huvuden, döda minkar bland levande och minkar som tvingas sitta på sin egen intorkade avföring. I 73 procent av farmerna upptäcktes skador som bitsår och avslitna öron och i lika stor andel av farmerna fanns kadaver liggandes vilket strider mot djurskyddslagen. Att minkarna skadar varandra är ett tecken på så kallade stereotypier, ett upprepande beteende utan egentlig funktion som utförs för att hantera stress, något som Djurrättsalliansen upptäckte på 87 procent av de undersökta farmerna.

– Det var värre än vi väntat oss, säger Lina Flyrén, talesperson för Djurrättsalliansen. Vi visste att det såg illa ut och att burarna är extremt små, men blev ändå chockade över att det var så mycket skador och så många döda djur i burarna.

För sju år sedan kom den statliga utredningen Djurens välfärd och pälsdjursnäringsutredningen som menade att om inte det sterotypa beteendet minskat senast år 2010 bör minkfarmerna läggas ner. År 2005 föreslog den socialdemokratiska regeringen att kraven på farmerna skulle skärpas, så att minkarna skulle kunna röra sig, klättra, simma, utöva jaktbeteende och vara ensamma. Men efter valet 2006 röstade den nya regeringen ner förslaget med motivet att det inte fanns tillräckligt forskningsstöd om att förslaget uppfyllde minkarnas behov. Därför bor nu minkar i burar som är 40 x 30 x 80 cm och avlivas när de är ungefär sex månader gamla genom att stängas in i en låda som fylls med koldioxid.

Branschorganisationen Sveriges Pälsuppfödares riksförbund tillbakavisar den statliga utredningen om att det förekommer sterotypt beteende i för hög utsträckning. De satte snart därefter igång forskning vid Statens Lantbruksuniversitet, SLU, som enligt Jörgen Martinsson, vd för Sveriges Pälsuppfödares Riksförbund, visar att det endast är ett fåtal av minkarna som uppvisar sterotypier. I de fallen handlar det om minkhonor som får för lite mat för att de ska fungera bättre för avel. I övrigt uppvisas inget sterotypt beteende, enligt Martinsson.

– Sterotypt beteende är inget speciellt för minkar, det förekommer även hos människor, till exempel sitter jag och snurrar på en penna nu, det är också ett sterotypt beteende. Utbreddheten är långt mindre än vad våra motståndare hävdar, men vi tar det ändå på allvar, säger Jörgen Martinsson.

Sveriges Pälsuppfödares riksförbund kommer inte vidta några åtgärder med anledning av Djurrättsalliansens avslöjande.

– Det är otäcka bilder, och en del går att förklara och annat inte, men det här är inte en generell bild, säger Jörgen Martinsson. Det vet jag eftersom jag är ute hos medlemmar med jämna mellanrum. Vi är öppna och har inget att dölja eller skämmas för. Skulle det finnas en utbredd vanskötsel skulle vi få myndigheterna om halsen. Vi lever på det vi producerar, hade vi vanskött minkarna hade ingen velat köpa.

Det är länsstyrelserna som är kontrollmyndighet för djurskyddsfrågor sedan den 1 januari 2009.

Men många länsstyrelser har kritiserat att de har fått minskade ekonomiska resurser sedan de tog över ansvaret från kommunerna och att de därmed tvingats prioritera anmälningar framför oanmälda kontroller. I Blekinge finns flera av Sveriges minkuppfödare och Ingrid Lovén, tillförordnad avdelningschef för tillsyn och prövning på länsstyrelsen i Blekinge, berättar att de inte alls har gjort några kontroller av minkfarmer.

– Jag blev chockad över bilderna jag såg. Är det här vanligt förekommande så är det riktigt allvarligt. Vi har inte varit ute och tittat eftersom vi har prioriterat anmälningsärenden, säger Ingrid Lovén och tillägger att djurskyddskontrollanterna kommer diskutera hur de ska gå vidare efter Djurrättsalliansens undersökning efter semestrarna.

Minkfarmernas framtid har varit en skiljelinje mellan de två politiska blocken, enligt FRIA:s pälsenkät från i mars, som visar att det rödgröna blocket vill stänga ner minkfarmerna medan allianspartierna vill behålla dem.

Lina Flyrén på Djurrättsalliansen menar att problemet är för stort för att lösas med fler kontroller eller med polisanmälningar och att det är politikerna som måste agera.

– Det är uppenbart att vi har föreskrifter som inte går hand i hand med djurskyddslagen. Medan lagen säger att djur ska få utlopp för sitt naturliga beteende och vård snarast säger föreskrifterna att det är okej med små burar, där vem som helst kan se att de inte får utlopp för naturligt beteende, säger Flyrén. Nu ligger bollen hos politikerna och vi förväntar oss att frågan finns med i valplattformerna. År 2010 skulle kraven ha uppfyllts och nu ser det ut så här, vi hoppas att det blir ett bra beslutsunderlag.